Detta blir sista inlägget i den här bloggen.

Anna fortsatte sin resa den 18 september 2013, minnesannons i Östgöta Correspondenten 21/9

Men det var inte det som den här bloggen handlade om, den handlade om att få kraft till livet, Anna sa ofta hur mycket energi hon fick av att skriva och kommentarerna hon fick.
 
Hon har varit mycket sjuk under våra år tillsammans men aldrig tappat modet, det hon visade utåt var så hon var hemma också, inga fasader utan bara en enorm vilja och livsglädje. Våra år tillsammans har varit fantastiska.

Ni som har träffat henne vet hur underbar hon var så det behöver inte skrivas här

Jag är inte särskilt bra på att formulera mig i skrift så jag avslutar nu med ett minne som dykt hos mig flera gånger dom senaste dagarna och som jag tror kommer hjälpa mig framöver

Det var några dagar efter första beskedet om bröstcansern, vi var ledsna och nere (Anna var också ledsen ibland hon var ingen supermänniska bara helt fantastisk), men när jag kom in en kväll såg jag att något hade hänt, hon var inte strålande glad utan bara sådär mysigt nöjd för hon kände att hon hade hittat nyckeln att komma igen, Hon hade köpt en svart långärmad tröja med texten

Det är bara att bryta ihop och komma igen

Efter det vände det långsamt uppåt igen, inga stora steg men lite i taget.
Jag vet att även jag kommer att klara att komma igen, jag har lärt mig av den bästa, nu återstår att se vilket tidsperspektiv det handlar om.

Johan









       

Uppflyttade i söndags

Bästa Polka kan numera titulera sig som högre hund i både spår och sök! Häftigt!!
Tävlade lägre sök i söndags i Nässjö. Fina tävlingar på fin klubb, ganska nya Höglandets BK. Länk till vårt resultatkort:
http://sbktavling.se/starts/482215.pdf 

Länk till lite bilder:
Foton, söktävling 1 sept

Hemgång?

Meningen var ju att jag skulle fått åka hem igår, men det fortsatte att rinna ganska så friskt med vätska från dränaget så det blev att stanna en natt till här. Kollade nyss i min i lilla påse och bara under natten verkar det ha kommit närmare en halv liter vätska till. Produceras det ny vätska i sådan hög takt? Man börjar ju nästan undra - det verkade så säkert att jag ska få åka hem idag och det tror jag nog, men frågan är är då hur snabbt är man tillbaka igen?? Har fått en vätskedrivande tablett att ta på morgnarna samt gått igång med en hög dos kortison för att få allt att lugna sig, hoppas det kan hjälpa.

Det är väldigt mysig och bra personal har på avdelningen och Onkolgen är ju i en av US mest nybyggda huskroppar. Tysta, fräscha rum (har fått vara ensam på min sal). Jag har varit pigg nog att kunna gå ut och äta mina måltider i den gemensamma matsalen, det är värdefullt.

I går kom min supersyrra Maggan upp och hälsade på en sväng, det gjorde även kuratorn Karin (som jag träffad några gånger förut). Behöver nog få träffa Karin på lite mer regelbunden basis och lätta på trycket hos någon som inte har samma känslomässiga band till mig som ni som står mig nära.  Verkar som om det står och väger inför lite tuffare tider nu. Maggan kom med en läkartid, så på tisdag ska vi få sitta ner med en av överläkarna från Bröstsektionen så då får vi höra vad/om de har får plan framöver. Cancercellerna verkar ju ha överlistat Herceptinet och bryr sig inte så mkt om det längre...

Jag har i alla fall inte så ont längre, det som är mest obekvämt just nu är själva nålen med dränaget, den sitter som jag nog skrev redan igår lite obehagligt till, precis i en magmuskel och begränsar en lite. Hoppas det känns bättre snart efter de tagit nålen. Nu är jag grymt sugen på att komma hem idag och se hur hallonplocket går. Vi har liksom försökt "sparat" så mycket bär som möjligt på buskarna under veckan och bara plockat det som verkligen varit riktigt moget och man inte vågat lämna. Idag är tanken att det ska plockas så mycket som möjligt inför Bondens egen Marknad i morgon. Plockare är engagerade för dagen och både Tilda och Alicia är engagerade inför marknaden i morgon. Jag ska bara titta och njuta har jag tänkt :-)

Hoppas och tror även att jag ska kunna vara pigg nog att starta tävling på söndag som planerat. Supercoachen Kurt har lovat följa med och hjälpa mig. Igår torsdag var han också gullig nog och åkte hem till oss och hämtade Polka i några timmar. Tror de tränat lite spår i skogen och varit på lydnadsplan, har inte pratat med honom efter han hämtade P. Johan sa bara att Polka börjat yla av glädje när hon såg att det var Kurt som kom för att hämta henne :-)  Hur värdefullt är inte det?

Den här peppbilden kom i gårkväll från Nillan, de hade Alex hos sig hos galnaste delen av fam Hydén!!! Paj, som Alex kallar Niklas (Johans bror, som ligger i knäet på bilden). Paj, står för pajas som han inte riktigt vågar säga :-)
Det finns ingen tyngd på mina axlar över att Alex inte har det bra när jag inte är hemma. Det är en sjuk saknad över att inte få vara hemma hos honom och Johan men att Alex har ett sånt socialt nätverk runt sig, som han är så 100 % trygg i, är en enormt skön känsla. Släkt, vänner, ja alla.

Tummen upp för att jag snart ska få komma hem ville de förmedla!!! Framgår tydligt :-) 

Sängplats på vårdavdelningen

Bästa syster Maggan ringde vid elvatiden idag, hon hade löst det med att jourhavande läkaren på vårdavdelningen kunde ta emot mig och sätta ett dränge. Vi var på plats till klockan ett, jag blev inskriven, fick ett rum och allt det där. Läkaren kom lite senare. Spanade på buken med hjälp av ultraljud och kunde lätt se stora "fickor" fyllda med vätska och ritade ut en plats på magen där hon sen (efter lokalbedövning) kunde sticka in ett dränage. Det tog inte lång tid förrän flera liter vätska runnit ut, det gick förstås fortare i början, nu kommer det lite långsammare. Men runt 4,5 l vätska har dränerats hittills. Det såg nästan lite komiskt ut, magen blev markant plattare på bara en kvart. Verkligen pyspunka. Själva drängeslangen som sitter gör dock mer ont än jag hade väntat mig, känns som om den sitter lite illa till och hugger i någon magmuskel (trodde knappt att jag hade några sådana längre...). Men  förhoppningsvis behöver den bara sitta till i morgon någongång och jag kan få komma hem igen.

Det väldigt tråkiga i kråksången var beskedet om att vätskan kommer ifrån aktiva cancerceller som producerar vatten. Mer vad det kan betyda kunde inte hon säga idag, men leverervärdena har ju också stigit de senaste veckorna så att allt inte var helt ok kunde man ju ha gissat. I min värld höll sig dessa små elakingar sig i skinnet nu för tiden...

Packade med mig lite kvällstreat och tog med in... Älskar verkligen vår nya satsning på hösthallon!

Snuvad

Det fanns ingen doktor som hade tid för mig idag. Snopet. Har ej heller fått veta när det blir.
Synd att jag inte greppade chansen att bli inlagd och omhändertagen akut i fredags. Trött i kropp och själ nu.

Röntgad och provtagen

I går eftermiddag fick jag så komma in på en akutröntgen. Återigen eloge till suverän personal, effektiva, duktiga och trevliga röntgensköterskor. Det gjordes en datormografi av buk med kontrast. Två timmar senare kom svaret att det var vätska som samlats och spänner upp magen så sjukt mycket. Idag, tisdag, ska jag få komma in igen och de sätter väl någon typ av dränage för att bli av med det. Thank good, säger jag. Det är löjligt obekvämt att få en motsvarande, "gravid i sjättemånaden" mage, på bara tio dagar. Det finns inga andra organ där inne som fått tid på sig att förbereda sig på att dela platsen, så det gör väldigt ont.

Man undrar varför det blivit så här, ska bli intressant att få höra. Är det för att levern plötsligt fungerar dåligt är det ju förstås bad news, men är det så att levervärdena och leverfunktionen försämrats pga det här och att vätskeansamlingen kommer av annat, ja då är det kanske inte så farligt.

Nog sjuksnack - står en lätt upp i halsen!

I helgen gick Bruks-SM av stapeln. Anordnat här av Östgötadistriktet. Den avslutande lydnaden gick i söndags på Mantorpstravet och jag åkte dit och kollade. Det var en härlig dag i underbart väder, spännande upplösningar och många fina, duktiga hundar!! Att spårhundsgruppen sedan vanns av en av mina klubbkompisar, Annika Wiberg och Lennox, gjorde inte saken sämre!! 1,5 poäng skilde de tre ekipagen i toppen inför avslutningen så det var verkligen spännande! Stort grattis Annika!!! Kul att bara bara där, träffa folk och låta sig inspireras!

Vår egen träning fortsätter framåt efter bästa förmåga. Hoppas kunna ställa upp på tävling på söndag (lägre sök), beroende på hur allt går här i veckan. Vi är liksom redo att lämna lägre klassen bakom oss. Vi blev ju uppflyttade till högre spår i våras, men lyckades inte med det i söket. Håller tummarna för på söndag.

Igår fyllde faktiskt Polka två år!!!
Älskade, älskade vän. Så imponerad av hennes klokhet, glädje och så kunnig och balanserad hon redan är! Hon, ihop med några andra viktiga pusselbitar, har jag att tacka allt för när det gäller att ha kommit igenom det här senaste året!

- Posted using BlogPress from my iPad

Senaste nytt från Dr Thomas

Ringde min bröstsköterska Maggan idag. Veckan har varit jobbig som sagt med en mage som bara fortsätter svullna och göra ont. Utlovat samtal från en ny läkare jag blivit tilldelad kom aldrig eftersom läkaren själv varit tvungen att sjukskriva sig... Natten till idag var extra smärtsam, jobbig och ångestladdad. Ringde in till Maggan på tfntiden och förklarade att jag var orolig och stressad och hade ont OCH att magen bara fortsätter växa i omfång... Hon tog mig på allvar, som alltid och tog ett samtal med jourläkaren  på avdelningen. Jag fick komma in där kl 14:30 i eftermiddags. Johan, klippan, löste tröskningen och vagnkörandet m.m. och kom med in.

Efter lite fördröjning (och efter att ha varit via provcentralen och lämnat nya akuta blodprover hos en riktigt olycklig häxan surtant) fick vi då äntligen komma in till Dr Thomas. En ny, men väldigt trevlig bekantskap. Norskättad specialistläkare som verkligen tog våran oro på allvar och pratade, frågade, undersökte och var seriös men avslappnad. Syster Maggan, klippan, satt också med hela mötet. Läkaren trodde på två scenarior i nuläget som uppsvullnaden och smärtan berodde på, antingen vätskeansamlingar i runt i buken eller förstoppningar. Röntgen ska göras för att utreda närmre. Jag fick om jag ville bli inlagt på en gång och avvakta en aktutid på röntgen för vidare behandling, eller åka hem med förmaning om att höra av mig om det blev värre och komma tillbaka till på måndag för röntgen. I vilket fall skulle han informera ronden och diktera ner vårt möte så om jag ringer i helgen, när som helst, så ska det vara enkelt för personalen att veta varför jag ringer. Kändes superbra! Hellre sova hemma i lugn och ro och hålla mig sysselsatt, än att lägga mig där inne när det inte riktigt helt är nödvändigt. Han tog en massa andra prover och hade mycket information och kunskap att delge. Kändes verkligen bra att vi fick komma in och träffa honom! Bara att andas ut och avvakta nästa vecka.  Med ett avskedsord från både Thomas och Maggan att inte vara så orolig över att ta mina värktabletter...firar nog med en dubbeldos morfin i kväll och lägger mig tidigt! Älskar svensk sjukvård när den är så här kompetent och ärlig och vårdande!!!

Skulle kanske hellre fira med ett glas rött ihop med min älskling, dock sitter han på tröskan och inget vin har vi hemma så kan inte ens ta mig ett glas i min ensamhet.... Lyxproblem!

Smärtan

Levern ger sig inte riktigt. Stor och svullen. Det får inte plats och det gör ont. Har haft telefonkontakt med min sköterska och jag vet att det är ju inte mycket hon kan göra. Telefontid med en överläkare igår var det tänkt, men då läkaren själv var sjuk blev det inget med det... Får se när de ringer. Det här är väl "en storm" som ska ridas ut, som det var i vintras, sen lugnar väl sig levern igen, eller?
Jag tar en morfintablett på kvällen för att slappna av och kunna sova lite, i övrigt gör inte tabletterna någon jätteskillnad. Tar en Pronaxen på morgonen. Försöker i stället att hålla sinnet ockuperat och slippa tänka på det onda. Lunchyoga i går på vackra Yogahuset i Linköping var ett bra sätt, dessutom blev det som vanligt en kanon powernap under avslappningen. Mat efteråt i goda vänners lag på Stadsmissionens café!

På kvällen träffade vi också vänner och fick god mat och skönt umgänge. Bra! Alex hänger med som i ett snöre och finner sig överallt - älskade unge att vara ett livselixir. Så glad, så positiv och så enkel. Innan middagsäventyret igår var det premiär för simskola. Nu inomhus i simklubbens LASS regi i stora simhallen. Spännande och kul verkade han tycka. Fick lova att jag också skulle byta om nästa vecka så vi kan hänga kvar och bada en stund.

I övrigt ler världen mot oss, vädret är ljuvligt, tröskan rullar, spannmål lagras, spannmål levereras och hallonodlingen är som en liten oas att gå i. Johan jobbar LÅÅÅNGA dagar, men tror han tycker det känns ok när det flyter på så fint :-)

Lova mig att ni försöker ta om så bara en kvart i naturen idag!

Survivor isn't just a term - it's an attitude

Ringde min trogna bröstsköterska Maggan i onsdags. Berättade som det var, att jag hade väldigt ont och att jag hade feber. Hon tog ett snack med jourhavande läkare och ringde tillbaka med en väntat råd om en omgång kortison. Inget jag gillar, men föredrar framför feber och ont.

Redan i går var febern borta, bra! Men åkte in till onkologen för att få mitt dropp med Herceptin och mina sprutor m Faslodex. Levervärdena hade stigit rejält. 👎👎👎👎 Maggan hade förvarnat om det på telefon, men att de stigit så högt trodde jag inte. Upp två till tre ggr värdet sen sist. Förhoppningsvis är det ngn slags infektion i/runt levern som gör det och att den per omgående ger med sig. Det kör vi på tycker jag!

Blir så rörd och stärkt av allt stöd jag får från omgivningen när det "kör ihop sig" så här. Johan släpper allt och vi gör sällskap in till stan' för en fm fika och lite ärende, han följde m till sjukhuset igår (visst, det regnar och tröskan står stilla, men det är ju inte som om det råder brist på arbete på gården i brinnande augusti!!) Han är en sån klippa!!!
Telefonsamtal och SMS och fb-kommentarer, ja ni vet själva allt ni gör för att hålla den här skutan flytande ❤
Hundarna, dessa optimala - "måste-tänka-på-annat-varelser" - snacka om att ge styrka!!
Har börjat läsa en suverän pepp-bok, Crazy Sexy Cancer tips av Kris Carro (tack Nina för tipset). Just nu är jag inne i kapitlet, When do I become a survivor (survivor isn't just a term - it's an attitude) Faktiskt inte en bok bara för cancerdrabbade att läsa utan för ALLA.

Veckans STORA händelse är ju att cooling Alex nu börjat skolan!! Vi smygstartade m fritids i måndags och igår var det dags för upprop i sex-års. Hur häftigt som helst. Idag ska han för första dan själv ta skolbussen bort till Slaka skola :-) vars skolgård igår var full av Förväntansfulla, uppspelta och lyckliga barn!







Efter skoldan' var slut bjöd kom farmor och farfar och kusin Emma över på lite kalas på verandan - en milstolpe måste ju firas!!

Fan...

...det gör så himla ont kring levern igen. Mycket må ha strulat den senaste tiden men levern har hållit sig i schack.
Lämnade blodprov igår och ska in och ha ordinarie behandling i morgon så jag får se vad de säger inne på sjukan då.

Blog comeback med hundinlägg

Två månader sedan senaste inlägget. Efter pärsen med rosfebern och de nio dygnen på sjukan gick luften ur mig ganska ordentligt och jag tappade lusten att skriva. Ibland står sjukdom och känslor en upp i halsen. Bra då att skita i det för ett tag. Som vanligt blir familj, vänner och hundarna räddningen :-)

I dag har jag och Polka gjort debut på retriverjaktprov. Ett inofficiellt sådant iform av lilla Retrivermästerskapet här i Östergötland. Ett prov i en förenklad form av nybörjarklass, där man kunde välja att köra med dummies, passade oss fint. Vi gjorde väl ingen succéartad debut, men ok. Bedömdes till ett tredjepris, av 11 starter i vår klass gick endast tre till ett andrapris och inga förstapris delades ut. Men ett antal 0-pris...

Provet var placerat på en smal remsa längs med vattnet. Började m en vattenmarkering, en dummie som kastades från en båt. Gick bra, inte alltför mkt skak och sånt. Sen fortsatte det med ett fritt sök framåt och då var det väldigt svårt för Polka att inte bara dra i vattnet hela tiden...suck. Jag startade som första ekipage och så här i efterhand inser jag att jag kunde försökt varit på henne lite mer och styrt henne...vet inte om det hjälpt, men kanske? Till slut var alla sex dummies funna och vi fick gå vidare och visa att vi klarade av två enkelmarkeringar - gick lysande. Avslutade med att gå tillbaka och göra en enkelmarkering igen på vatten från samma ställe som den första.
Kanske inte världens mest spännande provupplägg och det blev ett svårt sök, sådär smalt alldeles invid vatten - men kul att fått prova på. Många hundar efter Polka gick mycket ner i vattnet på söktet. Vi fick trots allt positiv muntlig kritik där hon sa att Polka verkligen ville göra som jag bad henne men lusten ut till vattnet var så stor och det blev svårt att hålla koncentrationen på det man skulle göra med en så kraftig retning. Att hon var en härlig hund med mkt arbetsvilja. Jag fick oxå beröm för ett lugnt agerande :-)

Har försökt rita en skiss nedan över provupplägget:




Kritiken löd:
Samarbetsvilja:
Vill egentligen samarbeta m sin förare men är idag störd av vattnet och blir därför svårpåverkad.
Sökarbete:
Ngt okoncentrerat, men tar in alla dummies, tar all mark och störs ej av buskar och ris.
Fart:
Anpassad
Uthållighet:
God
Näsa:
Används
Dirigerbarhet:
Lyssnar på sin förare men fullföljer inte direktiven till 100%
Markeringsförmåga:
Mkt god på både land och vatten
Skottreaktion:
Uppmärksam
Stadga:
Stadig vid transporter och kast. Ngt pip vid sista vattenmarkeringen och vid passivitet.
Apporteringslust:
Stor m snabba upptag och inleveranser.
Apporteringsgrepp:
Slarvigt vid några apporter
Simteknik:
Aningens ivrigt
Vattenarbete:
Gillar vatten väldigt mkt, idag lite för mkt.
Sammanfattande kritik:
En apporteringsglad tik som gör bra markeringsarbete. Är idag lite för fixerad vid vattnet för att kunna komma till sin fulla rätt.

Home sweet home...

Fyra dagar på hemmaplan nu, blev utskriven i måndags. Orken har sakta men säkert kommit tillbaka. I måndags fick jag kramp i vaderna av att gå upp i trappen här hemma, idag 20 min promenad m hundarna :-)

Lite tufft att klara sig här hemma med bara en vänsterhand... Än Värre blev det dock i onsdagskväll när jag lyckades lämna kvar vänster tumme i bildörren när jag stängde igen dörren bakom mig. Svordomar och tårar följde... Otroligt ont, tvärblå nagel och nu två dar senare bultar det fortfarande ordentligt. Det var svårt innan m bara vänster hand att tillgå men nu känns det väldigt mkt jobbigare... Tur då att min moster samma kväll anlände med tåget från Skåne. Så nu har jag kock, privatchafför, trädgårdsmästare, tvätterska och "mormor" i en och samma person. Så välbehövligt och underbart! Är sååå tacksam. Johan jobbar av förklarliga skäl massor just nu!

Efterlängtad jordgubbssäsong drog i gång igår. Goda, goda jordgubbar men också förstås mkt jobb :-). Dumt att inte vara fit för fight när det drar igång.... Men det ordnar sig säkert.

Fredagskväll hemma bjöd på älgentrecote och färsk sparris, soffhäng m Alex framför Amigo och sedan lite fotbollslandskamp. Det var en förtvivlad Alex som gick och la sig efter första halvlek. Stora tårar och snörvlande och snorande -tufft att se på när motståndarna gör mål efter mål....

Kan själv (nästan...)!

Idog träning de senaste dagarna har verkligen gjort nytta. Jag är bra nära att kunna hålla tummarna alldeles själv nu:

I tisdags gick det bara att böja fingrarna ytterst lite...

Det här inre bandaget som syns på bild lägger dom om varannan dag. Igår när bandaget var av förklarade läkaren att såsom fingrarna blivit nu, sedan infektionen gjort att skinnet stötts bort, är att likställa med en andra gradens brännskada och där är ett område på pekfingret som är tredje gradens brännskada (bilder finns men vill inte avskräcka er med dom...).
Idag har jag haft uppskattade besök av både hundvännen Cia och av Johan & Alex, typiskt nog kom de alla samtidigt!! Igår var Charlotte här, med sig hade hon rejält med färsk sparris och ett gäng Italienska delikatesser, kommer jag hem i morgon så vet jag vad det blir till kvällsmat :-) Annars får nog Johan komma in med kvällsmaten här...

a-amigo-a-a-amigo

...trodde väl aldrig att jag skulle sakna detta hysteriska barnprogram, men om några minuter börjar det och frågan är om jag inte t.o.m. snart sätter på barnkanalen på tv'n här på mitt rum på sjukhuset, bara för att få det att kännas lite mer likt hemma...

Svårt att få till den riktiga fredagsmyskänslan med torr (!!) pocherad torsk och Loka
Saknar en perfekt stekt hjortfilé, såsom bara Johan kan göra, och ett glas rött.

Alex farmor, farfar, faster och farbror ställer som vanligt upp, hjälper Johan m hämtning på dagis, han får hänga med på fotbollsmatch mm mm. Ovärderlig hjälp!
Ovärderligt är också de besök jag får (nu har jag flera bra tidningar att läsa, tack Karin och Sandra), telefonsamtal, mail, SMS och hejjarop på fb. Snälla Johanna som fixade fika åt Johan och Alex på dagisets sommarfest igår m.m m.m Ni är alla underbara!!
Johan kommer in en sväng varje dag, igår var Alex med :-)

Alex i hejjarklacken när kusin Adams Östria vann med 10-0

Familjemys à la Hydéns, som Johan kallade bilden...

Hundarna har det också bra. Chilli hänger med husse och har blivit en riktig traktorhund. Har fullt spanläge på hararna från hytten. Polka blev upplockad av coach Cina i onsdagskväll, understimulerad som hon var lät det som om hon fått till ett väldigt bra träningspass (trodde hon var redo att krypa ur skinnet vid det laget, men coach Cina kan man lita på)! I går och idag har coach Kurt hämtat henne och bl a spårat och tränat med henne.

Egen filt under fikapausen, jodå, fint ska det vara

I morgonbitti blir Polka upphämtad för helgkollo hos coach Malle och hans schäfer Tarras. Det kommer att bli toppen det tror jag!!! Kommer att komma hem till en hund som verkligen fått hålla igång. Såå skönt med snälla, engagerade träningskompisar!! Är tacksam.

Min egen träning består av att fyra ggr per dag plocka av gipsskenan och träna "böj och sträck så mycket du kan på fingrarna". kommer lite längre varje gång :-)
Hoppas jag ska kunna få åka hem efter helgen, håll tummarna för det, ni som kan!

Rapport från insidan

Kvar på sjukhuset sedan i lördagskväll. Prel. provsvar och andra tecken leder läkarna fram till att jag fått en infektion orsakad av streptokocker (en av två bakterier som orsakar rosfeber) i min hand/arm. Natten mellan söndag-måndag opererade dom. De satte en så kallad blockerare uppe i nerverna i axeln. Hela armen domnade bort och all känsel försvann - gudomligt skönt att slippa smärtan! Några timmar senare opererade dom, man la ett snitt i varje finger, ett uppe på handen och ett på underarmen, detta för att "lätta" på trycket samt att få en chans att se om inflammationen gått ner i ligamenten.
Operationen gick bra och vid tre tiden var jag tillbaka på avdelningen. Bedövningen släppte inte förrän vid lunch på måndan' vilket var skönt...

svullen, öm hand innan operation

Välbandagerad med gipsskena efter operation

Igår, tisdag, flyttades jag från Onkologen till Hand- och plastikkirurgen. Här kommer dom att vara bättre på att lägga om bandaget och påbörja träning av den opererade handen.
Hittills har jag mått lite väl dåligt för att ha fått någon riktig hemlängtan. Sover väldigt mycket, har haft feber till och från mest hela tiden. Men nu har har alla blod- och infektionsvärden långsamt vänt uppåt så då blir jag nog piggare snart!

Alex provsmakade och gav dubbelt tummen upp

Johan har kommit och hälsat på varje dag och i måndags hade han Alex med sig och färska jordgubbar från växthusen i Ringstad, Norrköping. Härligt att få pussa lite på Alex, lika cool och avslappnad som vanligt :-) Väldigt smarrigt med jordgubbar!!

GOTT!!

Lektyr jag hade med mig in! Fick även ett gäng tidningar när Karin och lilla Embla kom på besök igår, Utemagasinet&Sköna Hem!

Frukost på sängen får man här, blev på nåt' sätt en tröst när man inte fick vakna hemma på morsdag.

Lördagkväll på akutmottagningen

Kände att jag hade ont i min högra arm när jag körde iväg till brukstävling i morse. Det blev bara värre under dagen och jag kände mig riktigt feberfrossig och eländig. La mig och sov i bilen medan vi väntade...och fick en värktablett av den rara personalen i köket.
Väl hemma nu ikväll ringde jag in till Onkologen, beskrev läget med svullen, rödflammig arm och hand, feber och förbaskat ont!!! Rosfeber trodde dom och bad mig åka in till stora akutmottagningen för undersökning. Och här är jag nu.
Har blivit väldigt väl omhändertagen, nu ska dom ta lite blodprov och så för att sen bestämma vidare. Det blir väl pencilin, i tablettform och jag kan åka hem, eller i dropp och då lägger dom in mig på Onkologen. Suck och ledsamt faktiskt, vi som har glatt oss så över den glada nyheten efter röntgen. Hade velat vara pigg och glad lite längre...

Tävlingen med Polka då?
Vi började m sökmomentet som gick väldigt bra!! Hon jobbade jättefint och hittade alla figuranter. Domarna sa att det var tiomässigt fram till sista påviset - där valde hon en väldigt märklig omväg. Så här i efterhand tror jag att hon tog en lov och letade efter vatten... Men betyg 9/9,5 och fin muntlig kritik av domarna.
Sen tillbaka till klubben för fortsatta prövningar. Dessvärre nollade vi både plats (hon ställde sig på första skottet och la sig igen) och budföring (stack till skytten). Inte så bra...
Resterande lydnad gick ok. Domarna var väldigt ojämna i sin bedömning, totalt 199 poäng av den ena och totalt 179,5 av den andra. Snittet på det räckte inte till uppflyttning, krävs 196 från lydnaden.
Bara att ta nya tag, men nu dröjer det innan vi anmäler oss till tävling igen... Nu blir det till att träna, träna, träna.

Provtagningarna här på akuten är klara. De har satt ett dropp i ärmen på mig och nu väntar jag på transport över till Onkologen. Blir till att tillbringa natten där.

Det blir till att fixa tårta

Det har varit en maxad hundhelg som passerat. Tävling både lördag och söndag för mig och Polka. Tävlingar på hemmaplan i bruksspår och -sök, så ingen lång resväg i alla fall. Perfekt!

Det började med Lägre spår i lördags. Efter förra försöket med spårtävling nere i Tranås så kände jag mig ganska så lugn inför själva spårdelen, hon känns ju spårsäker, om än sist då lite slarvig med att markera apporterna. Men tji fick jag. Hon gick i väg kanonfint (10/10 på spårupptaget) men sen blev det snabbt problem. Jag gissade att vi nog gått över första apporten men det händer ju fast sen lattjade hon runt och jag förstod att hon inte var på något spår. Jag tog tillbaka henne och gick upp till starten igen och den här gången "fäste"  hon bättre i spåret. Men ganska så snart var hon ute och snurrade igen.
Maxtiden på ett lägre spår är 25 min och det finns inte tid till allt för mycket trassel. Så nu blev det bråttom. Jubel och snabb belöning då hon hittade en apportpinne, men hela tiden kändes det så osäkert om hon var på spåret. Tur för oss att spåret låg i en mindre skog omgärdad av nysådda fält (där man kunde se att spåret INTE gick när hon försökte sig på den vägen). Klippt genomsvettiga och helt slut hittade vi slutpinnen, men var vi inom tiden?? Ett par minuter till godo trodde spårläggaren - phu! Bara att gräva i fickorna för att se hur många pinnar vi egentligen fått med oss in, 5 plus slut. Det klarar vi oss vidare på.

Men herregud vilken kämpainsats. Trodde inte att min kropp var förmögen att klara ett sånt pass, ramlade gjorde jag också flera gången, en gång så det bara small till i magen (då blev jag rädd och frågade mig vad jag egentligen håller på med). Kroppen må vara på halvdekis men fighting spiriten sitter i!!

Lydnaden gick fint, inga nollor den här gången!! Jihaa!

Linförhet: 7/8
Framförgående: 7/7
Platsläggande: 8/8,5
Inkallande: 8,5/9,5
Kryp: 9/9
Apportering: 5/5 (här gjorde hon två jubelärevarv med apporten, hon kunde bara inte hålla sig längre....)
Hopp: 9/10

Dagen avslutades med platsliggande med skott och här kändes det skönt att vi lottat startnummer 1 så vi låg längst ute på kanten, kändes tryggt efter förra veckans incident med att hunden bredvid reste sig i Norrköping. Platsen gick fint, betyg 10 och betyg 9 på efterföljande budföring (lite oroligt hos mottagaren).

Totalt blev det 497,5 poäng och uppflyttning!!! En andraplats i själva tävlingen.

Söndagen bjöd på lite mildare väder och det var nu dags för söktävling.
Sökrutan låg ute vid Arnebo (Västerby) och var verkligen fint planerad. Vi hade lottat startnummer två av endast två startande lägrehundar, vilket betydde att vi gick ut allra sist efter elit och högre. Satt och fikade vid samlingen och hörde domarnas kommentarer till ekipagen före. Kändes som bra, hängivna och rättvisa domare så jag gick in i rutan när det var vår tur med en bra känsla i magen. Men trots allt är man lite nervös.
Polka vindade lite åt vänster när vi klev in i rutan och jag gjorde förstaskicket åt det hållet. Bingo! Hon kom tillbaka med rullen i mun och första figgen funnen (gömd i lådan). Härligt! Sen följde tomskick höger, tomskick vänster och dubbla tomskick höger (eftersom rutan svängde vänster). Hon gjorde väldigt fina tomskick och jag styrde henne inte mycket alls utan hon kom tillbaka av sig själv i full fart. Fick en känsla där på mitten på höger sida att hon kanske inte sökt av precis allt, men litade på henne. Närmar oss slutet av rutan ser jag på plastbanden, ytterligare två tomskick blir det innan hon kommer och med markering på fig uppe i höger hörna av rutan.  Menar dom att det ligger en sista nere i vänster hörna? Kändes inte helt rimligt och nej, ingen träff när jag skickade neråt.
Fasen också, vi har missat. Testade att göra två skick snett bakåt på både höger och vänster sida i ren desperation. Duktiga hunden går precis som hon blir skickad, men figgen ligger antagligen för långt borta och vi avbryter arbetet.
Domarna och resterande personer på stigen är lika ledsna som vi över den missade figgen. Hon har ju jobbat sååå bra, bara ren otur och sånt som kan hända ibland, får vi höra som tröst. Vi får betyg 7 vilket är det högsta betyg man kan få med en missad fig ("vi kan inte hitta något annat att dra på"tyckte domarna). Fin kritik men ledsamt och snopet att vi missade en.
För att klara uppflyttning nu gäller det att göra en bra budföring (förutom godkänd lydnad) så vi får ihop tillräckligt med poäng från specialen. Kändes ju ändå stabilt, budföringen är ju hennes grej (om än med risk för "glada hoppavdrag" hos mottagaren. Men så fel man kan ha. En lite orolig plats (hundar som skäller, gnäller, kryper, Polka som vickade lite hit och dit och låg och nosade) följdes av budföringen. Hon gör perfekt sträcka till mottagaren och sätter sig snyggt och prydligt där Yes, tänker jag (och skytten) nu går det vägen för en tia. Men på kommandot marsch drar hon 90 grader rakt vänster i stället för till mig!!!!! Snacka om snopet. Vet inte vad hon fick för sig.... Hund av plan och en klockren nolla. Uppflyttningen flög all världens väg....
Men vi körde vidare på lydnaden såklart ändå. Sämre lydnad än dagen innan, men vi tar med oss lite lärdomar härifrån också. Samla, samla erfarenhet :-)
Linförhet: 7/7
Framförgående: 7/8
Platsläggande: 7,5/8
Inkallande: 9,5/7
Kryp: 10/8,5
Apportering: 5/5 (samma jubelvarv som dagen innan....)
Hopp: 0/0 (hamnade snett och smet vid sidan av)
Totalpoängen slutade på 385,75 (godkänd) men klassvinst, så Alex blev i alla fall väldigt nöjd!!

Ikväll blir det till att bjuda träningskompisar på uppflyttningstårta för nu är Polka en högre spårhund, får se när hon även kan bli en högre sökhund!

Läser det finstilta

Fick i vanlig ordning en lapp av syster Maggan igår där det bl a står labresultaten från mina levervärden på. Som sagt låg värdena ungefär som senast. Längst ner på utdraget stod också två fotnoter, angående mina senaste gjorda röntgen. Dels den som gjordes akut på huvudet för tre veckor sedan och den som gjordes av buk och thorax i förra veckan.
Rätt mkt svåra ord i de här fotnoterna, men huvudröntgen tolkar jag som inga större skillnader än tidigare gjorda (min MS ger "plack" i huvudet som syns på röntgen bl a).
Längre text kring det som gällde röntgen av buk och thorax...med mängders av svåra ord...
"oförändrade fynd, liten noduli invid interlobärfåran i höger ovanlob....inga förstorade körtlar i mediastinum/hilli.....enstaka subpleural mininoduli lateralt höger....(dessa fynd sågs även vid us 12-08-29).... "
Mycket text som säger inget. Sen kommer:
"Levern har minskat avsevärt i storlek jmf med us 12-11-05. Den utbredda levermetastaseringen ter sig nu till stor del nekrotisk och har minskat i omfattning. Till följd av detta kan en exakt jmf ej göras. Försök till storleksmätning av referensmetastaserna görs, måtten får dock värderas med viss reservation.
Ref 1, centralt i höger leverlob, uppmätts till 4 jmf med tidigare 5 cm.
Ref 2, ventralt i höger leverlob, uppmäts till 3,5 jmf tidigare 6 cm.
Som tidigare finns små mängder ascites runt levern. Inget nytillkommet eller metastassuspekt i övriga bukorgan.
I kotpelaren har det tillkommit enstaka, knappt 0,5 cm stora skleroser, en i th1 och två i L2, varav den något större kan anas på us 12-11-05. Även invid SI leden i höger os ilium ses en liten, nytillkommen skleros. T höger i sacrum finns en skleros på ca 1 cm, vilken inte heller den ses tidigare.
Således regress av levermetastaseringen. Ett observandum är nytillkomna sklerotiksa skelettförändringar där metastaser får misstänkas. "

Så ok. levern betydligt, betydligt bättre. Lite skit på gång på skelettet, men kanske lättare att stråla?? Hann läsa det här innan jag gick hem från sjukan igår och syster Maggan verkade inte vara så nervös över de nytillkomna fynden.

Nu längtar jag till nästa läkarbesök

Sjukhusbesök idag. Dags för dropp med Herceptin.

Leverproverna låg kvar som sist och bästa Maggan hade kikat lite på resultatet av röntgen som gjordes av buk och bröstkorg innan Kristihimmelsfärdshelgen. OCH DET SÅG BRA UT!!!!

Metastaserna ska ha minskat i storlek, några så kraftigt att de knappt gick att mäta... Det låter som helt fantastiskt, otroligt och alldeles underbart!!! Jag känner mig sådär odödlig igen...

Ni måste tro att jag är lite knäpp som blev så bekymrad förra veckan när det plötsligt gjorde så ont igen, men man blir så uppmärksam på varenda lite förändring. Har resonerat med Maggan och kanske var det att levern reagerade så på kontrasten jag fick i samband med röntgen, det är väl inga barnlekar det för en icke helt frisk lever.

I övrigt vad röntgen innebär får vi höra mer av från doktor Nils, har läkartid med honom om knappt två veckor. Längtar!!

Njut av livet vänner, det gör jag, mina framsteg är era och beror på allt kraft och stöd jag får ❤

Framåt men inte ända fram

Tävling med Polka lördag och söndag.
Lördag innebar premiär på sökmoment på tävling för vår del. Nervöst men kul! Hon skötte sig väldigt bra och hittade alla tre figuranterna som låg gömda skogen. Betyg 8,5 från vardera domare.

Resten av tävlingen fortsatte idag söndag. Vi började med platsliggning. Fem minuter, 4 skott och 7 hundar på rad. Inte speciellt orolig för momentet men FEM minuter är en lång tid när man står 40-50 m bort och bara väntar... Vid fjärde skottet händer det som helst inte ska hända, hunden som ligger utanför Polka (vi ligger näst längst ytterst) flyger upp vid skottet med ett skall vänd mot Polka. Varpå Polka också ställer sig upp. Den andra hunden går mot Polka och hon rör sig ngr meter framåt. Den andra hundens förare kommer och hämtar sin hund. Polka står still och nosar lite och jag står kvar vid kanten och undrar om tävlingsledaren eller domaren ska säga till mig att gå och hämta henne. Men inte mycket tid kvar och Polka blir där hon är. Det är inte utan tårar i ögonen jag går tillbaka till henne, så himla förargligt...och retligt. Fast jag hoppas och tror att det inte kommer att bli problem i fortsatta tävlingar.

Nästa moment budföring startar direkt efter den olycksaliga platsen och vi är första hund ut. Vi går ner och hälsar på mottagaren och går upp mot vår plats där jag ska skicka ifrån. Känner att hon inte riktigt är med mig, går och nosar och vindar efter något... Skickar henne med ett marschkommando och till min förvåning viker hon av riktningen mot mottagaren och börjar nosar efter något - plockar till allas förvåning upp ett föremål från plan och fortsätter till mottagaren. Väl där blir hon något konfyst, eeh ska jag lämna av det här till denna där? brukar ju lämna till matte... Ska jag behålla det själv? Domarna åberopar omgående tekniskt fel och säger åt mig att hämta Polka, det ska inte ligga föremål på plan. Jag går och hämtar Polka och kör om, helt annan hund på vägen till startpunkten och nu gör hon en perfekt budföring 10/10 av domarna och rungande applåder från publiken :-)

Ca två timmars vila i bilen sedan dags för resten av lydnaden. Hon känns bra på uppvärmningen och jag har lovat mig själv att hålla mig koncentrerad, och det känns helt ok. Mycket kvar att jobba på och hon orkar inte riktigt ända till slutet, men poäng på allt och ett rejält fall framåt mot förra tävlingen. Klar uppflyttning om vi inte nollat platsen, nu hamnade vi istället knappa nio poäng ifrån.
Linförhet 7,5/7,5
Framförgående 7/7,5
Platsläggande under gång 9/7,5
Inkallande 9/9
Kryp 6,5/7,5
Apportering 7/7
Hopp 7,5/8

Betydligt mer taggade och sugna på tävling igen om man jämför efter förra gången :-)

- Posted using BlogPress from my iPad

Ny vända med kortison

Det har fortfarande inte kommit någon reserapport från Sardinien på den här bloggen. Men ge inte upp hoppet - plötsligt så händer det...

Bara för att jag inte får till inlägget om Sardinien så blir det inga andra blogginlägg gjorda i heller. Trist men sant. Förra helgen var vi i Tranås och debuterade i lägre klass spår, jag och Polka. Det var väldigt roligt att tävla igen, dock var resultatet inte helt det önskade. Specialen gick väldigt bra (spår och budföring). En pinne borta i spåret men fullt på upptaget och budföringen fick vi 9,5 på i medelbetyg. Platsliggningen med skott kändes också supertrygg och bra. Trots att en hund (som förvisso låg flera hundar bort från Polka) flög upp på första skottet och gick till sin förare. Sen värmde vi upp för lydnaden och det kändes väldigt bra, men väl inne på lydnadsplan misslyckades vi helt. Två nollor (kryp och läggande under gång) och överlag väldigt låga poäng. Massor av dubbelkommandon och slarv - väldigt tråkig upplevelse. Hoppas vi kan få till det bättre nästa gång. Det måste ju vara jag som gör något helt tokigt på tävlingsplan eftersom det inte direkt ser ut så här när vi tränar...

Nytt försök nu i helgen och nu ska det blir lägre klass sök. Första gången någonsin jag tävlar i sök och det ska bli så spännande!!! Specialmomenten går på lördag och lydnaden på söndag.
Bara inte min eländiga lever ställer till det... Fick väldigt ont igår. Mer ont än på väldigt, väldigt länge. Har pratat med sjukhuset idag och läkaren ordinerade nyss kortison i lite högre dos, i alla fall över helgen, så får vi se hur kroppen svarar på det. Bara det inte är ny infektion så att jag snart ligger däckad i feber. Vill inte!!! Har tagit det extremt lugnt här på morgonen och bara vilat. Ska snart ta mig ut och åtminstone få lite solsken på mig. Det piggar ju alltid upp. Ganska så ledsen, tycker att jag fått må bra ganska så länge nu, kan det inte få fortsätta så?

  Polka laddar inför tävlingen i Tranås, jag var så stolt; vi var på plats en timma innan samling och kunde rasta och ladda upp i lugn och ro!

Det är inte snällt att skrämmas

Kom tillbaka från en ljuvlig 4-dagars semester i Sardinien sent i onsdags (blogginlägg och bilder kommer snart).

Torsdagen inleddes med ett besök hos sjukgymnasten/massören i Mjölby, sen var det Polkas tur att bli genomsökt. Hon hade nämligen fått ont i svansen medan jag var borta. Efter veterinären blev det lunch i stan' innan det var dags för mig att få behandling på Onkologen. Ingen nämnvärd aptit och petade bara i maten. Upp till sjukan och dropp med Herceptin, frös som en hund och hade sprängande huvudvärk. Men somnade en stund. När droppet var färdigt och jag satte mig upp mådde jag riktigt illa och syster Maggan fick springa och hämta en påse. Usch, mådde riktigt ruggigt.
Maggan blev orolig och ville hämta jourdoktorn. Jag tyckte inte att det var så farligt utan försökte få igenom att jag kunde höra av mig i morgon om jag fortfarande kände mig dålig. Men sej nej, så enkelt tänkte hon inte släppa hem mig.

Medan vi väntade på jourdoktorn fick jag mina Faslodexsprutor. Mådde illa några gånger till...
Doktorn kom och gillade inte huvudvärken och illamåendet. Jag sa att jag trodde det berodde på att jag antagligen hade en förkylning på gång och ändå gått till massören och att jag mådde så här berodde nog på det. Man har ju hört att  det kan sätta igång saker om man får man massage med en infektion i kroppen. Men doktorn ville ändå försäkra sig om att det inte var något annat och ville skicka mig att göra en röntgen av huvudet. Ok, sa jag, lät ju inte så kul men, men... "Då ser jag till att hon får vänta någonstans uppe på vårdavdelningen" (klockan var fyra vid det här laget och behandlingsmottagningen stänger), sa syster Maggan till doktorn. Menar ni att jag ska göra röntgen nu!! sa jag. Och det menade dom... Jisses! Hunden i bilen, Alex på dagis, bara att ringa Johan och stressa upp han också för vid det här laget hade jag själv börjat bli ganska så nervös..

Upp en våning där jag tack och lov fick en säng medan jag väntade. Johan kom förbi en sväng för att hämta bilnycklar och hålla mig sällskap en stund. Men jag vågade inte hålla kvar honom så länge eftersom jag hade dåligt samvete över att Polka fått väntat så länge i bilen. Det dröjde dock inte så värst länge innan jag blev hämtad till röntgen. Mådde fortfarande illa så innan jag fick åka iväg gav en sköterska mig något mirakelmedel intravenöst så jag äntligen slutade kräkas med min tomma mage.
Tillbaka till rummet. Sov en timma. Sköterskan kom in och sa att jag måste in igen på röntgen, denna gången för att röntgas med kontrast. Varför gjorde dom inte det på en gång? Hade dom sett något de var bekymrade över? Nu blev jag faktiskt riktigt rädd. Ny väntan, ny transport till röntgen, ny väntan, transport tillbaka på rummet. Vid det här laget hade klockan hunnit bli runt kvart i åtta. Som tur var kom doktorn ganska så snabbt och gav beskedet att de inte sett något de var oroliga över på röntgen. Puh! Och jag var nu fri att åka hem. Härligt!

Ringde Johan, som fick ringa sin mamma (så hon fick komma och lägga Alex) och pappa (som fick följa med och ta hem min bil). Tråkigt att behöva skrämma upp alla, men nu var det ju tack och lov ingen fara. Ganska mör, urlakad och trött kom jag äntligen hem, sisådär sex timmar senare än beräknat. Fast tacksam över att de tar allting på allvar och tacksam över att de inte hittade något på röntgen!

Väldigt god mat...

...från skogen här i kring.
Idag har vi ätit riktigt ljuvlig mat från det "lokala" skafferiet. Till lunch blev det trattkantarellsoppa på torkade trattisar. Ja, för ni har väl inte glömt vilket svampår vi hade i höstas. God soppa, avsmakad bl a med torr, vit sherry :-) Detta toppades nu ikväll med helstekt vildsvinsfilé, ungsrostade rotsaker, rödvinssky och en sked beaneisesås. Ett riktigt gott rött vin till gjorde inte det hela sämre :-)

Vi firade att alla tunnlar i jordgubbslandet (nåja, 9/10) har kommit på plats i veckan. För en dryg vecka sedan låg det så mycket snö att det gick att åka skidor hemifrån Prästgården upp till jordgubbsodlingen...men nu får man väl ändå säga att säsongen är igång!




Tunneluppsättning i dagens väderlek var lite av ett kraftprov, dock med idel glada miner! Det var åtminstone inte minusgrader... som det varit tidigare i veckan...



Alex var återigen på sin showdans, det har varit påskuppehåll i två veckor. Oj, vad de verkligen gillar sin dans :-) En sån fröjd att få tjuvkika!! Kusin Emma var också "in da house" eftersom de lagt in en extra träning idag. Alex och hans kompis Noah tjuvkikade lite i sin tur in i deras studio när de själva dansat färdigt...

Läkarbesöket

Det var kvällsmottagning i tisdagskväll och vi åkte in och fick träffa dr Nils (som egentligen är föräldraledig). Han gjorde en undersökning och kände igenom över levern, gamla operationsärret och lymfkörtlar. Han är nöjd eftersom levern är betydligt mindre :-) Han var också uppriktigt nöjd och glad över mina levervärden. Han trodde nog inte att det skulle kunna se så här bra ut med tanke på hur det var där i nov/dec.

Däremot kan han inte säga egentligen varför. Hormonsprutorna, Herceptinet, vår herre...?!?
Betyder låga levervärden att tumörerna krympt? Det kan det göra... Betyder det att tumörerna är "inaktiva"? Det vet man inte... Är det aktuellt att sätta tillbaka cellgifterna? Inte i nuläget...
Vi blev egentligen inte så mycket klokare. Behandlingen ska fortsätta som nu och vi ska fortsätta hålla koll på levervärdena. Dock la han in en beställning om en ny röntgen av buken. Det är inte gjort sedan i höstas, i början av november tror jag. Allt känns ovisst och det är väl helt enkelt för det är ovisst... Bara att vänja sig antar jag.

Väldigt trött -är det psykiskt eller är det fysiskt? Spelar väl inte så stor roll, men trött är jag....

Laddar

Hade trott att jag den veckan skulle ladda inför tävlingarna till helgen som jag och Polka anmält oss till. Men nej, fick i lördags mail om att de blivit inställda pga att det är för mycket snö kvar i skog och mark (Tranås). Trist, såg verkligen fram emot att få testa att tävla!

Just igår och idag laddas det istället för läkarbesök! Min doktor Nils är egentligen föräldraledig nu, men han kommer in och jobbar en del och har bl a kvällsmottagning där han träffar sina patienter. Det har nu gått nästan tre månader sedan vi träffade honom sist så det har ju som vanligt samlats på sig en hel del frågor. Som t ex det här med att det gör så mycket mer ont i magen efter varje behandling med Herceptin. Stämmer det att det är för att Herceptinet gör verkan. Hur gör det verkan? Kan man se hur mycket verkan det gör? Kan vi veta om tumörerna krymper? Sprider dom sig? Det verkar liksom så osannolikt att de bara skulle stanna på levern... Hittar en del på nätet om nya mediciner man ger tillsammans m Herceptin, kan det vara aktuellt?
Som sagt massor av frågor.

Tack alla för ert fina stöd i samband med förra blogginlägget. Det betyder så mycket. Det känns ledsamt att proverna för första gången på dryga fyra månader gick åt andra hållet. Har som jag skrev känt mig tröttare den sista tiden. Är tröttheten mental för att man blev så besviken eller är den faktisk och beror på att levern jobbar sämre? Kombinationen gissningsvis. Igår gick jag "som vanligt" ut med hundarna i skogen med en termos kaffe i ryggsäcken. Hittade en solig glänta med barmark. Där satt vi och tog en LÅÅÅNG och långsam fika. Hundarna raceade järnet runt, runt och jagade varandra :-) La mig en stund och vilade på en avklippt bit liggunderlag jag har i ryggsäcken. Så här vacker utsikt hade jag då:



Det är inte så konstigt att förstå att naturen har en läkande kraft!!

Polka (och även Chilli) fick göra en del apporteringar. Fokus på avlämningar... Dom går ju bra när vi kör själva men inte när vi tränar med andra, eller på lydnadsplan för den delen... Ja, förutom m tungapporten - det är väl jag som ställer krav som hon inte förstår och då blir det fel. Men vi tränar på, tillslut blir det väl resultat?! Det ser åtminstone bra ut!

Bakåt

Var och lämnade nya blodprov efter påsken inför behandling med Herceptin i torsdags. För första gången sedan månadsskiftet nov/dec har levervärdena nu vänt och börjat gå upp igen. Jag som var så himla stolt för en knapp månad sen när ett av de tre leverprovresultaten t.o.m. var nere inom normalintervallet... Värdena hade inte stigit massor men är nu tillbaka på nivån jag låg på i slutet av januari.

Var sjukt trött i torsdags när jag åkte till Onkologen för att få mitt dropp och satt rakt upp och ned på en vanlig stol och somnade i väntrummet när det drog ut på tiden med en annan patient. Ibland är det också tyngre än vanligt att kliva in genom dörrarna i den byggnaden och man har bara ingen lust att möta alla andra cancersjuka. Så var det i förrgår - och en sån dag kommer min underbara Maggan med pappret som visar labresultatet... Ok, dumt att övertolka höjningen, Maggan trodde det berodde på att Herceptinet och att levern nu har fått mer att ta hand om. Vilket låter helt logiskt. Men mentalt blev det en knäpp på näsan.

Igår var en tung och trött dag. Det tog flera timmar innan jag lyckades lämna köksbordet och ta mig ut i solen. Hade det inte varit för hundarna så vet i tusan om man lyckats ta sig ut överhuvudtaget. Risken att man krypit tillbaka till sängen eller soffan var stor. Har sagt det förut men det tål att upprepas - vilken fantastisk tur att vi har hundarna, okomplicerade och glada - 100% terapi Vi åkte ner till Viggeby naturreservat, 1,5 mil söderut, för att reka Knoppisställe. Vi har varit där förut med knoppisgänget men kände att det var nog bäst att kolla snöläget innan jag drar dit hela ligan. Väldigt fint där och en kaffe i solen vid ett vindskydd var precis den mentala rehab jag behövde :-)



- Posted using BlogPress from my iPad

Valstakt med Polka

Vilken påskhelg det varit, strålande vårvinterväder i vad det verkar, hela vårt avlånga land. Underbart! Lite kalas med vänner och släkt har det blivit men kanske mest hundträning och annat häng ute i solskenet. Alex har på allvar startat cykelsäsongen och har gladeligen sladdat runt i leran på gårdsplanen :-)
På tal om Alex så tog vi med honom på hans första riktiga hockeymatch påskafton. LHC spelade semifinal 2 (i bäst av 7 serie) mot Skellefteå. En magisk upplevelse tror jag han tyckte och så även jag. Det är så häftigt att få dela hans "första gången" upplevelser, man bara iakttar och ler. Allt är ju så häftigt - massor med folk, Bomkappellet spelade (cool studentorkester), ljusshow och frän musik, full fart på isen, stor popcornslåda i pausen m.m. Så här storögt tagen såg han ut just sekunderna innan nedsläpp:

- hur matchen slutade? Det stod 2-2 efter full tid, men sen vann bortalaget i sudden...

Hundträning som sagt var, det mesta har det blivit kortare pass med (och några längre). Det här med valstakt som rubriken antyder...vi tar en del steg fram, men också lite åt sidan och bakåt...

Brukslydnad; framåt med linförheten och krypet, bakåt med hoppet, status que på apporteringen. Dessa moment har vi jobbat lite extra med de senaste veckorna. Övriga moment som tillhör lägre klass känns hyfsat stabila...
Jaktapporteringen; framåt med fina linjetag m bra sug, bra stadga vid markeringsövningarna (ihop med annan hund), bra närsöksövning. Stress och tjafs vid avlämningar... I övrigt bättre med "Ordning" (mindre flams, ordentligt "fältmässig fot") och jag något bättre m "sirapstänket" (allt runt mig och Polka ska ske lugnare).
Spårträning; testat av några kortare spår i snöfria kanter i skogen. För hög fart och stressiga, vimsiga spårupptag men spårnoga och bra (missar inga pinnar) när hon väl kommit igång på spåret. Så nu testar vi bara några spårupptag, började i förrgår med lite godis precis i början och sen godisburk efter ca 20 m och där sele av. Första lika vimsigt som de tidigare men sen fick vi till det på andra. Testar några sådana till inom kort.
Sökträning; en ordentlig generalrepetition inför tävling med tre figuranter och planen var tre tomslag, det strulade till sig lite för oss så det fick bli ett par tomslag till. Bl.a. var hon framme hos en fig och tog rullen men stack i full fart mot våra väskor på stigen utanför rutan och när hon kom till mig hade hon släppt rullen... Vi misstänkte att hon varit hos figgen men lotsades inget om det utan skickade åt andra hållet i ett bra tomslag (de andra tomslagen var lite väl vidlyftiga tyvärr...) Sen nytt skick på sidan där vi visste figgen låg och då kom hon perfekt med rullen, raka spåret till mig. Förutom den "fadäsen" (som på tävling renderat i en så kallad blindmarkering och max poäng 7) så gick hon bra. Skötte sig när hon fördes okopplad osv.

Dagens överraskning/skämt

Träning på Brukshundklubben nu ikväll. En klubbkompis kommer och överräcker en medalj "för visst är det du som är Anna Hydén och har en labrador?"
Det visade sig att den usla lydnadstävlingen vi var med på i slutet av september (beskriven i bloggen den 1 oktober) var ett distriktsmästerskap. När de räknat ihop resultaten visade sig att vi var tre Linköpingsekipage vunnit i lag-tävlingen...
Hur det nu var möjligt?!? Men det ger väl mening till orden att man slår alltid de motståndare som inte ens kommer till tävlingsstart...



- Posted using BlogPress from my iPad

Torka...

...en riktig bloggtorka har drabbat mig de senaste veckorna!
Vi hade en härlig semester i fjällen och jag åkte riktigt mycket längdskidor. Så härligt och sååå kul. Ren njutning! Glad och stolt över vad kroppen fixar! Nu är det bara att fortsätta. Längre och längre promenader m hundarna, jag försöker komma iväg på yoga 1-2 ggr i veckan osv. Skidvädret har ju fortsatt även sen vi kom hem. Igår hade vi en superb vårvinterdag i Sya. Vi träffades med barnen, åkte skidor, grillade korv, drack kaffe och njöt i fulla drag! Tänk att kunna åka ett varv i fina spår, i solskenet den 17:e mars - på "hemmaplan" - FANTASTISKT!! En sån dag är värt hela medlemsavgiften och säsongens åkkort i Sya skidklubb :-)

Veckan som gick innebar nya blodprover (måndag) och ny omgång m Herceptin (torsdags). Levervärdena fortsätter neråt!!! Ett av de tre, det som förkortas P-ALP, är nu nere inom normalintervallet (1,8). Häftigt! Är nyfiken på vad det betyder lite mer i praktiken, får väl se när jag träffar läkaren nästa gång och kan fråga lite mer. Reaktionen i magen, efter droppet med Herceptin i torsdags, blev samma som sist. Efter knappt två dygn började det göra ont i magen, på olika ställen runt levern. Undra vad det är den här antikroppen gör egentligen?


- Posted using BlogPress from my iPad

Jag är ingen Johan Olsson men ändå...

Är i fjällen med familjen och goda vänner. Har just avslutat lunchen och skickat iväg Johan och Alex mot skidskolan.
Är sjukt nöjd med mig själv eftersom jag på förmiddan' tog mig runt den sk Kalven runt, en runda runt skidberget här i Tandådalen som är ca 10 km. Fasen vad den här kroppen kan ändå!!!

Ont i magen kan vara ett gott tecken

Var på sjukhuset i går, torsdag. Det var återigen dags för Faslodex, de hormonnedsättande sprutorna. Passade på att fråga syster Maggan om en smärta i magen jag haft sedan i början av veckan. Ett annat typ av ont som jag inte riktigt känner igen.
Åkte lite försiktigt längdskidor i söndags, på plattaste delen av Sya spåret. Kunde det vara träningsvärk jag kände eller en "irriterad" lever som inte uppskattade skidaktiviteten?

Nej, trodde Maggan: "rent spontant skulle jag sägs att det är Herceptinet du fick i förra veckan som håller på och gör verkan och därför gör det lite ont".
Det låter ju helt fantastiskt!!! Tänk om det verkligen har effekt på metastaserna!

Sen pratade vi om nästa provtillfälle av levervärden och först ville de ha prover tagna nästa vecka. Men eftersom vi åker på fjällsemester försökte jag styra om det och det var inga problem.
Maggan älskar också att åka skidor och kramade om mig och sa: "Så underbart att komma till fjällen!! Tänk, det trodde vi aldrig i slutet av hösten att det skulle vara möjligt"

Någon timma efter sjukhusbesöket gick jag i solen i den snöklädda skogen med hundarna. Maggans ord sjönk in: "det trodde vi aldrig i höstas" Det går liksom inte att ta in, även om dr Nils talade i klartext då den där gången för tre månader sedan, att det var så illa.
Erkänner att det rann en del tårar - är så tacksam över livet, min familj, mina vänner och ljuvliga hundar, solen, snön och skogen.
Ska till 100% njuta av en vecka i fjällen! Och låt magen göra ont - we're coming after you!!

Tralala lilla molntuss

Mina levervärden tickar fortsatt långsamt neråt. Förra veckans provtagning visade återigen på rätt hål!!!! Yea!!!

Som ett resultat av det tog de upp "mig" på ronden (bröstronden, en gång i veckan diskuterar alla onkologens läkare gemensamt fall där de behöver stöttning av varann, såsom jag förstått det).
I höstas fick jag ju tre omgångar med cellgifter tillsammans med antikroppen Herceptin (antikroppen ges p g a att tumörerna är sk Her-2 positiva). När jag blev dålig och levern försämrades så beslöt dom att behandlingen var overksam och dessutom skadlig eftersom levern tog för mkt stryk. I december startade jag i stället med hormonnedsättande sprutor, Faslodex (tumörerna är förutom Her-2-positiva även "hormonberoende") och man provade dessutom den lite nyare antikroppen mot Her-2 i tablettform. Det var de tabletterna jag fick sån allergisk reaktion mot.

Jag har tidigare frågat varför jag inte kunde fortsätta med Herceptin. Jag tog ju det även då för fem år sedan vid behandlingen av primärcancern och det känns som en odramatisk medicin (ges i dropp var tredje vecka och lite influensaliknande symptom under ett dygn som ända biverkning). Svaret jag fick då var att den med största sannolikhet var overksam, att metastaserna lärt sig "känna igen" Herceptinet från primärbehandlingen och utvecklat någon slags resistens. När sköterskan (superMaggan) ringde i måndags och frågade om jag var intresserad av att börja med Herceptin igen lät det mer som att nu när levern hämtat sig så kan man testa igen och se om levern tål att ta hand om medicinen. Jag sa JA, självklart vill jag ha Herceptin om de vill ge mig det igen :-)

Bra jobbat kroppen - ser det som en belöning för jobbet med kosten och levernet i allmänhet. Nu får vi lite hjälp på traven med Herceptin!! Första droppet ska jag få i eftermiddag.!

Här är en artikel om Herceptin, mest om hur bra det är och minskar risken för återfall, men i slutet av artikeln står det om Her-2 och hur Herceptin verkar.

Deijligt i Skåne och Køpenhavn

Familjen har varit iväg på en minisemester till Skåne och Köpenhamn. Hälsat på hos goda/glada vänner och njutit god mat och dryck! Dessutom 24 timmar Köpenhamn med hotellnatt.
Alex fick vara kvar i Skåne då vi drog till Köpenhamn och togs omhand av min moster. Legobygge, fredagsmys, duktillverkning vid min kusins gamla vävstol och häng i garaget med bromsbyte på nästkusinens bil mm mm. Har svårt att tro att vi var saknade en ända sekund...

Vi tog direkttåget över till Köpenhamn från Landskrona. Supersmidigt. Checkade in på vårt hotell som låg bara några minuter från Huvudbangården, First Hotell Exelsior. Helt ok ställe, inget fantastiskt men "helt och rent" - och det är huvudsaken. Låg inte långt ifrån Köpenhamns Grand hotell där vi bodde sist vi gjorde en sån här minitrip för många år sedan till Köpenhamn. Synd att jag inte tänkte på det för när jag i efterhand gick in och kollade hade det varit nästan lika billigt att bo där. Det Grand Hotell är inget superflådigt men minns det som att ha massor av atmosfär och frukosten var något i hästväg. Well, well, nog om det. Efter att ha Checkat in tog vi oss ut på byn och gick och letade upp ett smørrebrödställe för en sen lunch. Fint! Minns inte vad stället hette, Bøf och vin, kanske... Låg vid Gråbrödratorget, som var fullt av inbjudande restauranger! Vi återkom till den platsen sen på kvällen och åt på ett tapasställe. Fredagkväll var lite svårt att finna plats på ledig restaurang... Till en annan gång ska vi nog vara lite bättre pålästa och ha bokat bord innan.

Mätta och belåtna efter lunchen strosade vi runt på Strøget i sakta mak och njöt av folkvimlet och spännande affärer (som vanligt blev det mest shoppat t Alex..)
Gick förstås in på Georg Jensens flagshipstore. Kul att bara titta och njuta av alla fina saker. Blev t o m bjudna på ett glas vin :-) Inte alls dumt att gå och handla en fredag em/kväll när man kan ha det så gott!

På lördan' begav vi oss till Köpenhamns nya saluhallar vi hade läst så mkt gott om - och våra förväntningar infriades. Det var kanonhärligt där frukt, grönt, choklad, kryddor, kött, fisk, bröd och blommor. Ja, det mesta man kan tänka sig fanns där under tak i två hallar. Vi började m en kaffepaus på ett av fikaställena sen gick vi bara runt och njöt!! och drömde om att ha ett sånt här ställe att gå till i Linköping. Lunchen där blev en sann njutning med smørrebröd av högsta klass :-)

Det hanns med lite mer strögetstrosande och lite shopping (och öl/kaffe stopp) innan vi tog tåget tillbaka igen till Landskrona. Lördagskvällen spenderades precis som på torsdan', övernattning hos härliga vänner med lek med kompisar för Alex och vi bjudna på god mat och dryck. Sånt där okomplicerat umgänge där man bara njuter :-) Tack till Karin, Thomas, Hanna och Hugo och tack till Christian, Carina, Mio och Måns. Hoppas vi får chans att bjuda tillbaka snart!!

En helg går som vanligt alldeles för fort, hade en hel del familj och vänner som inte hann besökas den här gången. Vi försöker komma tillbaka snart igen!

Anticancerkost till vardags del1

Ur David Servan-Schreiber bok Anticancer - ett nytt sätt att leva presenterar han en rad sätt att minska risken för att drabbas av cancer men också sätt att öka din chanser att överleva om du väl drabbats. Ganska stor fokus ligger på kosten. Grunden är en sockerfri kost och långsamma kolhydrater, men sen finns det också en rad lyckosamma ämnen i vissa livsmedel som är bra att få i sig. Nedanstående text är klippt ur hans bok, läs den för att få veta mer! I deras undersökningar har det också visat att ju mer av nedanstående livsmedel du lyckas kombinera desto större blir effekten.

En lista över rekommenderade livsmedel:

Grönt te
Innehåller mängder av polyfenoler som minskar tillväxten av de nya blodkärl som behövs för att tumören ska växa och bilda metastaser (angiogenes). Är även en verkningsfull antioxodations- och detoxifieringsmedel och det stimulerar cancercellernas död genom apoptos (programmerad celldöd där celler på ett kontrollerat sätt begår "självmord" utan att skada sin omgivning).
Rekommenderad användning: Låt 2g grönt te dra i tio minuter i en tekanna och drick det inom en timme. Drick två-tre koppar om dagen.

Oliver och olivolja
Innehåller särskilt höga koncentrationer av antioxiderande fenoler - de är den idealiska hälsokosten. Svarta oliver innehåller mer än gröna. Olivolja bör vara av den kallpressade, extra jungfruliga sorten.
Rekommenderat intag: 1/2-1 msk olja om dagen.

Gurkmeja
Är det kraftigast verkande av alla naturliga antiinflammatoriska medel som vi känner till idag. Det stimulerar också apoptos hos cancerceller och hämmar angiogenes. I labratoriemiljö förstärker det effekten av cytostatikabehandling och minskar tillväxten av tumörer. Gurkmeja måste blandas med svartpeppar för att kunna tas upp i kroppen och det bör också lösas i olja (oliv-,raps- eller linfröolja)
Rekommenderad användning: Blanda 1/4 tsk gurkmeja m 1/2 msk olivolja och en rejäl nypa svartpeppar. Tillsätt i soppor, sallader och grönsaker, eller testa dig fram vad du kan ta det med. Några droppar agavenektar kan ta bort den ngt beska smaken.

Ingefära
Har en kraftig antiinflammatorisk och antioxiderande verkan (mer verkningsfullt än t ex E-vitamin) och även skyddande egenskaper. Motverkar vissa typer av cancerceller. Den bidrar oxå till att minska nybildningen av blodkärl.
Rekommenderad användning:
Tillsätt riven ingefära i en grönsaksblandning under tillagningen i en wok eller stekpanna. Man kan också marinera frukt i limejuice och riven ingefära. Gör ett avkok genom att skära en liten bit ingefära (2-3 cm) i skivor, låt dra i kokande vatten i tio- femton minuter. Kan drickas varmt eller kallt.

Korsblommiga grönsaker
Alla kålsorter (brysselkål, pak-choi, kinakål, broccoli, blomkål etc) innehåller sulforafan och indol-3-karbinol (I3C), som är mycket verksamma anticancermolekyler. De har förmågan att detoxifiera vissa cancerogena ämnen. De hindrar celler som utgör ett förstadium till cancer från att utvecklas till elakartade tumörer. De främjar också självmord hos cancerceller och hämmar angiogenesen.
Observera: Undvik att koka kål och broccoli. Både sulforafan och I3C kan förstöras vis kokning.
Rekommenderad användning: Ångkoka snabbt under lock eller stek snabbt under omkörning i en wokpanna med lite olivolja.

Vitlök, gul lök, purjolök, scharlottenlök, gräslök
Vitlök är en av våra äldsta medicinalväxter med exempelvis starkt antibakteriella egenskaper. Svavelföreningarna i den här familjen (löksläktet) minskar de cancerogena effekterna av de ämnen som bildas i alltför hårt grillat kött (och vid förbränning av tobak. De främjar apoptos vid tjocktarms-, bröst-, lung- och prostatacancer samt vid leukemi.
Alla växter i lökfamiljen hjälper också till att reglera blodsockernivåerna. Detta sänker i sin tur insulinutsöndringen och IGF-faktorn och därmed tillväxten hos cancerceller.
Observera: aktiva vitlöksmolekyler frigörs när en vitlöksklyfta krossas och de är mkt lättare för kroppen att ta upp om de är lösta i lite olja.
Rekommenderad användning:
Hackad vitlök och lök kan stekas varsamt i lite olivolja, tillsättas till ångkokta eller snabbstekta grönsaker och blanda m curry eller gurkmeja. Eller ät de råa blandade i exempelvis sallader eller på en flerkornssmörgås.

Grönsaker och frukt med mycket karotenoider
Morötter, sötpotatis, zucchini, pumpa, tomat, persimon, aprikoser, rödbetor och alla andra frukter och grönsaker m starka färger (oranga, gula, röda, gröna) innehåller betakaroten och lykopen, som har en dokumenterad förmåga att hämma celltillväxten i flera olika cancerstammar. Lykopen och flera andra goda ämnen i dessa frukter och grönsaker stimulerar immuncellernas tillväxt och förbättrar deras förmåga att angripa tumörceller. De gör NK-cellerna aggressivare.

Tomater och tomatsås
Det har visat sig att lykopenet i tomater bl a ger längre överlevnad för prostatacancerpatienter. Tomater innehåller också en hel rad anticancernäringsämnen som tillsammans får en bättre effekt än lykopenet har på egen hand.
Observera att tomaterna måste tillagas för att de här näringsämnena ska frigöras. Olivolja förbättrar upptaget i kroppen.
Rekommenderad användning:
Använd tomatsås på burk med olivolja och utan tillsatt socker. Eller laga egen tomatsås, låt färska tomater puttra på svag värme m lite olivolja i en stekpanna. Tillsätt lök och vitlök, tofu eller ägg m mycket omega-3 samt spiskummin, gurkmeja, svartpeppar och andra kryddor.

Soja
Sojaisoflavoner blockerar könshormonernas stimulerande effekt på cancerceller. Dessutom hämmar de angiogenesen. Bland asiatiska kvinnor som ofta äter mkt soja är frekvensen av bröstcancer betydligt lägre. När de trots allt drabbas av bröstcancer får de vanligen mindre aggressiva tumörer och överlevnaden är högre.

Listan är längre och jag återkommer med resten!

#älskavintern

Ni som känner mig sedan länge tillbaka, för er är det ingen direkt nyhet att jag älskar vinter och snö! Tycker det är helt fantasktiskt med det vita vinterlandskapet vi fick tillbaka i veckan! Subarun älskar också vintern och fantiserar om Svenska rallyt!


Om några timmar ska vi åka med Alex på skidtävling, han har ju "tävlat" några gånger förut hemma i Sya, men det här är första gången vi ska till en annan klubb (till Olstorp, Vreta Skidklubb). När man som Alex tävlar är det i knatteklass utan tidtagning och alla får pris efter målgång :-)

Han gillar verkligen sin längdåkning och har full koll på de svenska och utländska stjärnorna vi brukar se på Vinterstudion. Häromdagen satt vi i bilen han och jag. Nyheterna är på på radion. De rapporterar om företaget Northlands konkurshot och gruvan i Pajala.
Då kommer det från baksätet:
"Pajala, varför pratar dom om Magdalena Pajala" (för er som inte har samma koll är det en av de svenska damerna i landslaget)
För att inte oroa släkten alltför mkt kan jag meddela att även Zlatan och Messi är populära...

För min egen del har det varit en ganska så trött och lite mer ont igen i veckan. Har det att göra med att jag försöker dra ner på kortisonet? Det är dags för nya provtagningar på onsdag och då får vi se vad levervärdet säger. För att beklaga mig ytterligare har jag sedan några veckor haft det väldigt besvärligt med konstant spänningshuvudvärk igen. Det brukar bli så då och då, men min fantastiska naprapat brukar lösa det. Det har dock inte gott lika enkelt den här gången... Löser sig säkert med lite tålamod, stretch och avslappning. Häftigt var i veckan när jag var på Yogahuset för min entimmas mjukyoga. Efteråt kommer reflektionen - det har just varit en timma utan ont i huvudet!!! Och effekten sitter i ett tag även efteråt. Vet att jag varit med om samma sak för några år sedan. Yoga är fantastiskt på många sätt och vis!

Polka har fått en del träning inomhus... det går liksom att "pilla" med en hel del inlärning bara man testar. Det är väl jag som inte är så bra tränare men vi håller på med en hel del "stå", avlämningar rakt framifrån, hålla träapporten utan att tugga, position i fria följet. Utomhus har vi mest tränat en del jaktapporteringen. Kunde inte låta bli att le åt henne häromdagen när vi tränade korta linjetag (utan "naturliga" linjer att följa) och det hade fallit en hel del nysnö varpå Polka fick snö i näsan varje gång hon plockade upp en dummy och fräste och hostade och kämpade med snöflingorna som kittlade henne i näsan. Inte optimalt ur träningssynpunkt så vi flyttade in på den plogade gårdsplanen och tränade på några "ut"-dirigeringar i stället.

Igår var det vildsvinsjakt på schemat och vi hade några kompisar på besök. Lyckosam jakt och en gris fälldes.



Själv prioriterade jag valda delar såsom korvgrillning, bastu och middagen på kvällen :-)
En härlig dag/kväll! Tack för besöket Håkan och Charlie, kom snart åter!!

All-round {adj.} = Mångsidig

Allround i ordets rätta bemärkelse tycker jag att man kan använda på min ljuvliga labrador:

- torsdag kväll, lydnadspass med fokus på lugnt framförgående, bra gripande vid apportering, gnugga in rätt placering vid "hopp-sitt över hinder", snabba läggande och skall.

- fredag, korta pass m träning här hemma, (lydnad) positionsträning friaföljet och kryp, (apportering) linjetag med tre utlagda apporter rakt fram längs ladugårdsväggen, en 90 grader från väggen och en mitt däremellan

För att testa henne skickade jag på på ett linjetag på den i mitten först eftersom den kändes som svårast, inga "naturliga" linjer att följa och den var utlagd som nr 2 (sist utlagd brukar vara lättast att komma ihåg). Hon löste lilla övningen helt korrekt och tog apportering i den ordning hon blev förevisad.
Sen la jag ut ett sök i "Parken" där hon fick se mig gå och lägga ut apporterna. Fyra dummies och en kaninpälsad boll (första gången jag la ut något annat än en dummy). Sökte av väldigt fint. Det blev en naturlig störning då grannen kom och parkerade precis i anslutning just som hon var på väg in m en apport. Glad i hågen sprang hon emot honom för att hälsa, men jag kunde kalla in och hon valde att komma och lämna av hos mig istället :-)

- lördag, sökträning med träningsgruppen i ljuvligt vinterväder!!! Sådana dagar man förstår att man håller på med hund :-) Jag lockade med min kära svärfar så han kom och tittade på oss när vi höll på. Kul att få visa upp för en skogsägare vad vi gör och hur det går till - hundarna springer inte bara runt hejvilt och jagar ;-)... Polka fick fem skick, två tomma och tre figuranter varav en var gömd i ett tillstängt gammalt värn. Förra gången vi tränade fick hon för första gången testa med dold figurant som den gången satt gömd under ett kamouflagenät. Den gången "hoppade" hon på nätet och kände att det verkligen satt en människa där innan hon tog sin rulle och kom. Den här gången kunde hon inte fysiskt försäkra sig om att det satt någon där. Lennart som var den som krupit in och gömt sig såg hur hon betedde sig genom en glipa i dörren, hon hade lokaliserat att det fanns någon där, ställt sig och "funderat" på hur hon skulle lösa det... hmm... efter ett tag var det som om hon: "ja, just det, jag har ju en egen rulle i mitt halsband, jag tar den och springer och hämtar matte" (vi tränar fortfarande mest med lösrullar så hundarna verkligen går ända fram till figuranten och markerar genom att få rullen där).
Häftigt att hon själv löste det, precis så man vill att det ska gå till!

- söndag, spårträning och familjemys på förmiddagen på isen nere vid sjön. Ännu en ljuvlig vinterdag!

Jag gick iväg en stund och la ut ett spår till Polka i skogen precis i anslutning till sjön. Kanske 600 m långt (satte inte på ngn gps) med sex pinnar inkl slutet. Blandat med lägre-högre apporter och skogspinnar (elit).
När jag lunkade fram där i skogen och la ut mitt spår kände jag mig plötsligt iakttagen...och upptäckte då två älgar som stod och nyfiket följde mig med blicken. Jag la mitt spår i princip runt där de stod och dom stod lugnt kvar och kikade! Mäktigt! Minuterna efteråt kommer det fyra rådjur springande, dom är inte lika lugna utan vänder och springer tillbaka i samma fart! Vilka naturupplevelser :-)

Spåret då? Det fick ligga i ungefär 40 min innan det var dags att sela på (och inviga nya, fina Björkis-selen Polka fått). Det var verkligen länge sedan vi spårade sist ända sen månadsskiftet nov-dec, så det har ju gått två månader! Inget lilla damen reflekterade över utan satte iväg med högsta motivation och spårade! Älgarna hade flyttat på sig vid det här laget men efter att ha plockat en av pinnarna i närheten av där de stått (och kanske gått iväg över?!) tappade hon mitt spår för ett ögonblick och spårade i väg mot platsen där de stått. Jag tog tillbaka henne och visade på i trakten där hon plockat sista pinnen och sen bar det iväg på rätt spår igen! Härligt jobbat!!

Söndageftermiddag hade vi bokat in jaktapporteringsträning med det träningsgänget, Johan hängde på och assisterade. Polka fick ett gäng enkelmarkeringar först några på lite närmre håll och sen backade vi så avståndet blev längre men markeringarna hamnade på ungefär samma ställe (för att hjälpa henne att göra rätt!). Innan vi började och tog ut henne ur bilen la Johan ut ett sök till henne som hon fick ta efter markeringsövningarna. Det var första gången hon skickades på ett sök som hon inte sett oss lägga ut, men det var inga konstigheter utan att hon förstod vad som skulle göras. Fem apporter hämtade hon.
Även Chilli skickades på tre kortare linjetag av sin husse innan vi avslutade. Hon gör stora framsteg hon också - kul!!

Heléne och Blinka i en dirigeringsövning

Verkligen några bra hundträningsdagar på raken. Blir så imponerad över Polka hur hon bara ställer om till den situationen hon presenteras för och förstår vad som gäller. Häftigast är att hon verkar tycka att ALLT är så roligt!