Sent i fredags kväll kom ett MMS...

"När ni gjorde er tillfälliga placering, övervägde ni alla alternativ och det här var sista utvägen? Fredagkväll, ösregn, i en eka... Jag bara undrar, hur tänkte ni? /Bella

Hoppas vår stackars tjej, som VERKLIGEN INTE gillar regn kände sig lite mer nöjd och stolt på lördan' när hon fick se storfångsten av kräftor :-) I kväll ska det bli lite kräftskiva hos Johans föräldrar då alla andra ska få kalasa på det röda guldet. Undertecknad får inte äta skaldjur under konvalescensen...

Tårtkalas i skogen och Evy från Eslövs matbröd

I går var det onsdag och det brukar betyda uteträff med barn och deras föräldrar, i dagligt tal kallat "knoppisträff". Vi har ju av förklarliga skäl inte varit med sedan vi var i Staffanstorp och campade. Förra onsdan' föreslog detta underbara gäng en knoppisträff "light"-vilket innebar att de kom med fullpackad picknickkorg och vi satte oss ute i vår trädgård. Den här veckan känner jag mig mycket piggare och starkare och kände att vi kunde hänga på som på en vanlig träff. Vi samlades ute i Stjärnorp och traskade ut i skogen. Fikat som det bjöds på gick inte av för hackor, Karin som var ansvarig hade precis fyllt år och hade tagit med sig en supersmarrig citronfromagetårta ut i skogen. Det fikas med stil på knoppisträffarna, jajemän!!

Hemma plockar vi fram den ena godsaken efter den andra ur frysen. Vi äter av allt det goda som mina fantastiska kollegor bakat och lagat och gett oss. I förrgår stod renskav på menyn. Mums! I går tog vi fram ett bröd, Evy från Eslöv matbröd, stod det på den påsen. Åhh vilket gott bröd! om ni på jobbet läser det här så får ni gärna skicka över ett recept :-) Vi åt av det till kvällsmat i gårkväll ihop med nykokt äpplekräm. Det var Johan som för första kvällen på snart en vecka (sen det regnade sist) var inne slog till och kokade kräm till oss.
Efter kvällsmaten smet han dock iväg igen för att premiärjaga änder... Det gick ganska och jag tror det hänger en fem-sex änder i kylrummet. Sugen på andjakt, var inte med någon gång förra året heller... Men är det något som kan bära konstiga smittor så är det väl fåglar så det är väl inte värt att jag ger mig på det den här hösten heller - men nästa år, då ni! Tror att Bella somnade glad och belåten i gårkväll efter ett fullgott dagsverke som apportör!

Traderafynd

I går kom det ett stort paket på posten med mina senaste Traderafynd. För 382 kr (varav 70 kr frakt) fick jag, eller rättare sagt Alex, eftersom alla sakerna var till honom, ett par riktigt bra vinterstövlar (kostar 600 kr nya), en jättehäftig dunjacka och en ljusblå finskjorta. Plånboken blir nöjd och det känns riktigt bra att köpa begagnat och inte bara nytt, nytt, nytt hela tiden.

Det kom ett MMS...

... "En nöjd hund eller en hund som skäms? Hon har i alla fall lyckats äta upp delar av det kött vi skulle äta i kväll :-( ja hon ser ledsen ut för hon fick skäll ;-)"

Lite genant att hon utnyttjar gästfriheten hos sina fina extra familj genom att hoppa upp på köksbänken och käka upp älgbiffarna som låg för att tina...

I övrigt har det varit en bra helg. Krafterna kommer mer och mer för varje dag. Plockade fram cykeln i lördags. Fick sopa av rejät med spindelnät och pumpa däcken, men sen var vi på banan. Har cyklat en liten sväng både lördag och söndag. Går fint, tar det lugnt och försiktigt och stannar och tar fika paus hos diverse familjemedlemmar. Även Alex fick åka med i sin vagn. Något han gillar skarpt!!
I söndags åkte vi dessutom upp till brukshundsklubben en sväng för att titta på tävlingar. Kul att komma upp till klubben igen, alla är så rara och uppmuntrande! Hoppas vi snart kan börja träna igen jag och Bella!

Om friidrotts-VM i allmänhet och 10-kamp i synnerhet

Spendarar av förklarliga skäl en hel del tid i soffan... Då är man väldigt tacksam över att det är så högklassig underhållning som friidrotts-VM på TV och radio! Man kan ju säga att jag haft lite tur, först var det sim-VM när jag låg på sjukhuset och nu detta. Framförallt de senaste två dagarnas 10-kamp för herrar har varit så imponerande att föjla. Fatta att de här grabbarna har gått ut på tävlingsbanan för start vid niotiden på morgonen och sen hållt på hela dagarna fram till efter kl 22 på kvällen innan sista grenen är klar. Trots detta fixar dom att sätta en rad personliga rekord. Jag är stum av beundran! Minns hur jag och min mamma brukade sitta och hejja på Henrik Dagård för typ 15 år sedan när han var i farten... I går slog den ena av svenskarna Niklas Wiberg hans gamla svenska rekord - go Niklas go!! Den andra svensken som tävlade i 10-kamp, Daniel Almgren har en spännande blogg att följa: Sveriges hårdaste man

Inte så mkt 10-kamp här hemma direkt. Men stolt orkar jag ta längre och längre promenader för varje dag, i går gick jag för första gången runt "Slaka-backen", 3,5 km. Visserligen inkluderade promenaden en lunchpaus hemma hos min svägerska men endå. Ska ge mig på samma runda igen idag, nu utan paus... Det går frammåt!

wow, vilken förmiddag

Riktigt klar luft ute när jag tog en liten promenad och sol från blå himmel. Denna gång hade jag Bella med mig som sällskap för första gången sen jag kom hem. Hon låg och vilade i Johans bil så jag kunde plocka med mig henne. Hon får ju inte bo hemma hos oss jämt just nu p.g.a infektionsrisken. Det dom säger man ska unvika är att husdjur slickar på händerna och i ansiktet på en, eller är uppe hos en i säng och soffor. Men att gå ute och ta en promenad går ju finfint!

Vi såg tre tröskor i farten på vår lilla promenad, minst en såmaskin och en halmpress, så man kan ju lungt säga att det är full fart i nejden. Johan som inte kom in förrens frammåt tiotiden igårkväll var ute och jobbade redan fem i morse igen. Vaknade t.o.m före Alex - det tillhör ju inte vanligheterna att någon är uppe före honom... Men förrutom att det är mycket jobb så är det ju helt underbart med höst!!

Mina fantastiska kollegor!!

I förmiddags dök en av mina kollegor från jobbet upp här hemma. Med sig hade hon en hel KARTONG full med färdiglagad mat, hembakat bröd, kanelbullar, ja, till och med hemkokt hjortronsylt. Alla på jobbet hade bidrat och gjort nån'ting!

Är dom inte bara helt underbara?! Först ut till provsmakning blir Bodlis thai-curry gryta som står i kylen och väntar!
Obs, bilden är lånad från bioresursavd. Uppsala universitet

Tröttheten

Johan lyckades köra av en hel del höstraps igår, det var uppehåll fram till sex på kvällen innan regnet kom. Nu sitter jag här inne och hör hur tröskan mullrat igång igen. Blåsigt med upphåll idag!
Själv har jag hamnat framför friidrotts-VM på TV'n. Gick upp strax innan sju idag. Alex hade förstås vaknat innan, men Johan gick upp med honom. Vid sju gick jag och Alex ner och åt frukost och alla andra morgonbestyr så att Johan kunde få somna om en sväng. Vi lekte lite inne och sen gick vi ut och fortsatte. Blir så vansinnigt trött. Kroppen orkar ingenting! Stackars Alex... det är ingen vidare rolig mamma han har.
Det kommer nog att bli tufft att orka sig igenom den här tiden innan krafterna vänder åter.

Fick förresten ett nytt SMS igår från Pumi-ägarinnan. Hennes hund återfunnen oskadd! Sköna nyheter!

Regn och sol och åska - i en ända röra

Helt rätt Tove, som du skrev i din kommentar så innebar det att komma hem att välmåendegraden höjdes MÅNGA snäpp. Värdena igår var i stort sett bra - överläkaren nöjd :-)
Är av förklarliga skäl ganska så matt fortfarande och inväntar bättre nattsömn och bättre aptit, men i övrigt är jag så himla glad. Orkade gå lite längre promenad idag med stavarna! Det kommer folk förbi och hälsar på och farmor och farfar hjälper till fortsatt massor med Alex. Toppen, vad skulle vi gjort utan dom?!

Stackars Johan försöker tröska så gott han kan mellan skyfallen. I går fick vi nära 40 mm regn inom två timmar här. Det åskade och dundrade rejält!
I morse fick jag dessvärre ett SMS från en kompis på brukshundsklubben som bor en halv mil härifrån (Kolbyttemon). Hennes vita Pumi hade blivit så skrämd av åskan att hon sprungit hemifrån och försvunnit... Har inte hört något mer under dagen men hoppas verkligen hon återfunnits.

Den frisläpptas vardag!

Dagarna går i lugnt och skönt tempo. Går upp med Alex på morgonen och sitter och myser med honom och vällingen i soffan. Vid sju äter vi frukost hela familjen. I går lyxade Johan till det ordentligt och gjorde riktig ägg & bacon frukost!!! Johan åker sen iväg med Alex till dagis strax innan åtta och då kan jag dricka te, läsa tidning och lyssna på radio. Men radion?!? hmm... P3 har ett vansinnigt, inte roligt, morgonprogram och alternativet radio Östergötland kryper i kroppen på en... och reklamradiokanalerna går bort. Det får väl bli P1 men man vill ju ha lite skön musik. Någon som känner sig manad att starta en radiokanal??

Tog en första lite längre promenad igår. Stavarna och jag gick en bit ner på markvägen bakom gården och vände. Ska vara snäll mot kroppen och låta den bli stark igen, långsamt. Bella får ju inte bo hemma hos oss nu i början pga infektionsrisken. Det är ett ganska så tomt hus utan henne... för att inte prata om den lilla promenaden igår utan hund!?! Men tror att Bella trots allt är ganska så nöjd, bor hemma hos Alex kusiner och får full passning...

I dag ska jag tillbaka till sjukan för provtagningar. Hoppas att de värden som ska uppåt har stigit och de som ska ner har sjunkit. Har en hel del besvär med klåda och så fortfarande, får höra vad de säger om det.
Bilden är på fantastiskt vackra blommor som kom med blomsterbud från Maria, Johan och Vera i tisdags. En enastående bukett som verkligen lyser upp köket!!!

Ett första underbart dygn hemma!

Att få vakna i morse av att en liten kille ropar "pappa", "mamma", "pappa" och vill komma upp och mysa med en flaska välling i soffan... Stor kontrast mot att någon vitklädd kommer in på rummet för att kolla temp, syresättning, blodtryck och koppla på ytterliggare ett dropp på en. Känns helt overkligt underbart att vara hemma!
Jag vet inte hur många små rundor jag gått i trädgården idag...
Haft underbara vänner på besök som bjudit på både lunch och fika!

I eftermiddags kunde Johan dessutom starta igång tröskan igen efter senaste regnet. Det är såna ljuvliga läten över nejden när man hör tröskorna och torkarna mullra!

Jag ska få åka HEM!!!

I dag efter kl 14 ska jag få komma hem - så underbara nyheter! Doktorn kom på ronden i förmiddags och frågade om jag tyckte att jag skulle få åka hem idag eller i morgon?? La på mitt charmigaste leende och visade med all tydlighet hur gärna jag ville åka idag. Och då fick jag det!! Bara en timma kvar nu - 28 dagar på det här stället, helt ofattbart!!
Home sweet home - here I come!

Tröskningen är igång och ÄNTLIGEN Alex!

Så här tuff var Alex igår när han fick sätta sig i tröskan för första gången den här säsongen!

Kroppen har fortsatt hålla sig stabil det senaste dygnet. Kunde jag möjligtvis få komma ut på lite permision idag? Läkaren var dessvärre stenhård. Vågade inte låta mig lämna huset. Känndes som jag långt överskridit den mentala gränsen för vad jag tålde på det här stället... Kompromissen blev att Johan fick lov att komma in med Alex en sväng på eftermiddagen och vi fick lov att röra oss ute på avdelningen.

Johans pappa fick köra tröskan en stund så Alex och Johan kunde komma hit. Karin Höök var också här precis då och hälsade på så Alex var lite blyg av att se henne här (ganska så bra för då höll han sig lite lugn och rev inte allt på rummet på en gång...). Men han var jättemysig och blev inte alls rädd för att se mig som den där stackars tjejen igår. Åh, vad underbart det var att få träffa honom igen! Skönt med besök och att kunna sitta ute. Jag och Karin satt kvar ute på terassen i det varma vädret en lång stund efter att Johan och Alex var tvugna att åka hemmåt igen.

Dygnets vackraste MMS kom från Fredrik och Kristina på en skånsk sandstrand. Läckert foto!

Att skrämmas är inte snällt

Mår bättre och bättre nu. Behövde en stark värktablett mitt i natten till i natt någongång för de konstiga smärtorna i benen, men har inte tagit mer sen dess. Ingen feber och inget annat konstigt. Fortfarande lite halvdåliga värden, men de tickar långsamt på rätt håll.
I gårkväll och i kväll fick jag smyga ut från rummet en stund när det inte fanns något annat folk i korridorerna för att lufta mig lite. Kunde ta mig ut till verandan. I går med rullator och vidrigt ont (fast det släppte lite) men idag utan rullator. Mötte en stackars liten flicka som kanske var 6-7 år i korridoren. Säkert här för att hälsa på någon annhörig. Jag drar mig lite åtsidan eftersom jag inte var menad att möta någon. Märker i ögonvrån hur tjejen stannar och tittar på mig - sen blir hon livrädd och lägger till ett illtjut. Slänger sig upp i sin pappas famn som lyckligtvis kommer... Obehagligt, det var inte min mening att skrämmas.

Hoppas inte Alex blir lika rädd när jag väl får komma hem till honom. Längtar hela tiden härifrån så mycket att det är nästan svårt att känna glädje över framstegen man gör.

I en galen värld..

...verkar saker bara fortsätta hända slag i slag utan någon egentlig förklaring. Den här sjukhussalen verkar vara en galen värld. Febern försvann äntligen helt av sig själv igår, men då kom klådan tillbaka och dessa enorma smärtor i benen. Det var helt omöjligt att somna igår kväll. Vid ett-två tiden när jag ännu inte somnat tyckte jag att det började bli tugnt att andas. Och det stämmde att jag syresatte mig för dåligt och det blev syrgas. Otäckt igen. Johan fick ringa och väcka sina föräldrar så att de kunde åka och sätta sig hos Alex och Johan kom in hit. Trött på allt som händer och ingen som riktigt vet varför. Jag vill bara åka hem.

Nu tänker jag sluta älta och i stället visa dessa läckra bilder på Bella och hennes lill-matte Emma. Emma är fotbollsspelare och igår hade Bella fått följa med tjejerna på träning!

Självklart delades det systerligt under vattenpausen också. Fotbollsträningen visade sig bara vara lite uppvärmning för det som komma skulle. Johans bror fällde ytterliggare ett vildsvin i gårkväll som Bella fick spåra upp! Hon är en duktig tjej!

Passar på att skicka ett grattis och välkommen till världen till lilla Matilda Jarl! Grattis också till de stolta föräldrarna Patrik och Astrid!

Febern forsatte att åka jojo

Det har varit ytterliggare ett snurrigt dygn med en feber som så fort den fått chansen stuckit upp till nära 41 grader. Kroppen är otroligt sliten, ja, psyket också.. Tack för alla peppande kommentarer i går!

I dag kom Johan in hit på förmiddan' och satt hos mig mest hela dan'. Lyxigt att ha någon som fixar med svalkande handdukar, någon som lägger på filtar, tar bort filtar. Skönt att ha någon här när doktorn och sköterskorna kommer in och pratar och man själv knappt känner sig vid medvetande.

Nu är febern nere i 38,6 och jag har inte fått något febernedsättande sen klockan ett. Så peppar, peppar hoppas att kulmen är nådd!

Tittar ut och ser att det verkar vara en jättefin dag! Och bara för en liten stund sedan kom denna härliga badbild på Alex och kusinen Emma!!

Värsta dygnet hittills

Febern steg igen under natten till idag. jag hade helt galen feberfrossa och klåda. Det fortsatte under förmiddan' och febern var som värst uppe i mer än 42 grader. Väldigt läskigt med alla doktorer här inne och ingen visste riktigt vad dom skulle göra. Ett tag pratade dom om att skicka ner mig för observation på Intensivvårdsavdelningen och en sköterska gick för att ringa till Johan. Helt galet att bara ligga här och skaka under massa filtar och ett täcke. Till slut kom två hudläkare hit och dom var väldigt övertygade om att det var en allergisk reaktion mot det antibotikan som var det där första dom satte mig på. Lurigt bara att det tog mer än en vecka innan det visade sig. Med rätt febernedsättande lyckades mardrömmen att vända.

Nu under eftermiddan' lyckades vi får ner febern till 38, men nu har den åter stigit 1,5 grad igen. Men nu var dom snabba att sätta in det febernedsättande preparatet som fick det att vända på dan' idag. Hoppas det stannar vid det här i natt. Jag vill inte bli såhär rädd igen, nu vill jag åka hem (vilket om man bortser från det här inte är någon omöjlighet eftersom min vita idag var uppe i 0,9 - nära det magiska 1,0)

Sötaste filmen...

...kom på mobilen idag:

Spaljén

Så här fin blev spaljén som Johan och Alex satte upp längs med kökslandet! Mina flitiga trädgårdsabetare, som jag saknar så enormt. Pratar med Alex en liten stund i telefon minst en gång om dan'. Häromdagen skulle vi säga hejdå och avsluta samtalet och Alex säger: "Hejdå mamma" - och pussar telefonen...

Febern "went nuts" och var uppe i 40 grader i natt. Mina utslag har förvärrats och är nu på hela kroppen. Dom är lite konfunderade varför. Inga värden i bloden visar på någon infektion så någon antibiotika behövs inte. Det kom in en smittskyddsläkare nyss för att titta lite - kunde utslagen vara någon barnsjukdom eller så? (lätt ironiskt eftersom vi skämtat om det på jobbet och frågat om jag måste börja om med alla vacinationer nu...) Men läkararen trodde inte på någon sjukdom utan att det är någonslags allergiska utslag. Ska försöka sätta ut så mkt tabletter som det bara går nu för att se om det kan hjälpa. Får kortison och tavegyl för att dämpa klådan och febern.

Någon som gillar lite juste country/folk/pop. Surfa in på den här länken och lyssna på en svensk tjej, Alice Bange som nyligen varit i Nashwille och spelat in en skiva.

"take" - men feber

I går steg plötsligt febern igen och jag blev rejält sänkt i en ny infektion. Dom bytte till ett nytt pencilin, som jag tyvär var allergisk emot. Nu har jag utslag som kliar frenetiskt på bröstkorgen och hårbotten. Har sovit mest hela dan' idag men nu har nog febern äntligen lagt sig lite grand.

Good news var dock att Holger, läkaren, kom in idag och berättade att jag hade 0,2 i värde på en slags vita blodkroppar. Det värdet har den senaste veckan legat på >0,1. Så fort värdet kommer upp i mer än 1.0 så hävs min isolering. Kanske om några dagar om allt går som det ska!

Johan har skickat två bilder hemifrån idag. En med Alex och Bella på trappen till den nya lekstugan och den andra bilden är på Alex när han försöker hjälpa sin pappa i trädgården!! Johan håller på och röjer lite runt kökslandet och ska sätta upp en slags spalje. Tror det kommer bli jättefint!

Hälsning från Ikka

Här kommer en bild på Bellas absoluta favoritkompis Ikka. Tror att jag skrivit om vorsthen Ikka förr på bloggen. Det tråkiga med Bellas bästis är att hon bor i Uppsala och att de således inte ses speciellt ofta. Kanske en gång om året eller så. Men det är så himla häftigt att se dom när dom ses, dom blir verkligen glada och busar järnet. Trots att de är två nästan jämnåriga (runt fem år) tikar är det aldrig att man ser dom testa vem som är ledaren eller så.

I går var det en smärre kaosartad dag här på sjukan, i alla fall för personalen som jobbade f.m. skiftet (inte bästa sköterskorna det skiftet...). Dom tabbade sig i alla fall och det ledde till att min CVK (nålen i halsen) satte igen sig och blev obrukbar. Som tur är har jag en annan ingång, en porth-a-cath, kvar sen bröstcancer behandlingen så nu får dom använda den i stället.
Plus dock till den mindre begåvade sköterskan för hon kom in med lite fruktsallad och glass till mig till lunch. Första gången på länge det smakat med lite mat...

Fortfarande ingen "take", men i morgon ska det ju bli om doktorn nu har siat rätt!