lördag 27 april 2013

Det är inte snällt att skrämmas

Kom tillbaka från en ljuvlig 4-dagars semester i Sardinien sent i onsdags (blogginlägg och bilder kommer snart).

Torsdagen inleddes med ett besök hos sjukgymnasten/massören i Mjölby, sen var det Polkas tur att bli genomsökt. Hon hade nämligen fått ont i svansen medan jag var borta. Efter veterinären blev det lunch i stan' innan det var dags för mig att få behandling på Onkologen. Ingen nämnvärd aptit och petade bara i maten. Upp till sjukan och dropp med Herceptin, frös som en hund och hade sprängande huvudvärk. Men somnade en stund. När droppet var färdigt och jag satte mig upp mådde jag riktigt illa och syster Maggan fick springa och hämta en påse. Usch, mådde riktigt ruggigt.
Maggan blev orolig och ville hämta jourdoktorn. Jag tyckte inte att det var så farligt utan försökte få igenom att jag kunde höra av mig i morgon om jag fortfarande kände mig dålig. Men sej nej, så enkelt tänkte hon inte släppa hem mig.

Medan vi väntade på jourdoktorn fick jag mina Faslodexsprutor. Mådde illa några gånger till...
Doktorn kom och gillade inte huvudvärken och illamåendet. Jag sa att jag trodde det berodde på att jag antagligen hade en förkylning på gång och ändå gått till massören och att jag mådde så här berodde nog på det. Man har ju hört att  det kan sätta igång saker om man får man massage med en infektion i kroppen. Men doktorn ville ändå försäkra sig om att det inte var något annat och ville skicka mig att göra en röntgen av huvudet. Ok, sa jag, lät ju inte så kul men, men... "Då ser jag till att hon får vänta någonstans uppe på vårdavdelningen" (klockan var fyra vid det här laget och behandlingsmottagningen stänger), sa syster Maggan till doktorn. Menar ni att jag ska göra röntgen nu!! sa jag. Och det menade dom... Jisses! Hunden i bilen, Alex på dagis, bara att ringa Johan och stressa upp han också för vid det här laget hade jag själv börjat bli ganska så nervös..

Upp en våning där jag tack och lov fick en säng medan jag väntade. Johan kom förbi en sväng för att hämta bilnycklar och hålla mig sällskap en stund. Men jag vågade inte hålla kvar honom så länge eftersom jag hade dåligt samvete över att Polka fått väntat så länge i bilen. Det dröjde dock inte så värst länge innan jag blev hämtad till röntgen. Mådde fortfarande illa så innan jag fick åka iväg gav en sköterska mig något mirakelmedel intravenöst så jag äntligen slutade kräkas med min tomma mage.
Tillbaka till rummet. Sov en timma. Sköterskan kom in och sa att jag måste in igen på röntgen, denna gången för att röntgas med kontrast. Varför gjorde dom inte det på en gång? Hade dom sett något de var bekymrade över? Nu blev jag faktiskt riktigt rädd. Ny väntan, ny transport till röntgen, ny väntan, transport tillbaka på rummet. Vid det här laget hade klockan hunnit bli runt kvart i åtta. Som tur var kom doktorn ganska så snabbt och gav beskedet att de inte sett något de var oroliga över på röntgen. Puh! Och jag var nu fri att åka hem. Härligt!

Ringde Johan, som fick ringa sin mamma (så hon fick komma och lägga Alex) och pappa (som fick följa med och ta hem min bil). Tråkigt att behöva skrämma upp alla, men nu var det ju tack och lov ingen fara. Ganska mör, urlakad och trött kom jag äntligen hem, sisådär sex timmar senare än beräknat. Fast tacksam över att de tar allting på allvar och tacksam över att de inte hittade något på röntgen!

lördag 13 april 2013

Väldigt god mat...

...från skogen här i kring.
Idag har vi ätit riktigt ljuvlig mat från det "lokala" skafferiet. Till lunch blev det trattkantarellsoppa på torkade trattisar. Ja, för ni har väl inte glömt vilket svampår vi hade i höstas. God soppa, avsmakad bl a med torr, vit sherry :-) Detta toppades nu ikväll med helstekt vildsvinsfilé, ungsrostade rotsaker, rödvinssky och en sked beaneisesås. Ett riktigt gott rött vin till gjorde inte det hela sämre :-)

Vi firade att alla tunnlar i jordgubbslandet (nåja, 9/10) har kommit på plats i veckan. För en dryg vecka sedan låg det så mycket snö att det gick att åka skidor hemifrån Prästgården upp till jordgubbsodlingen...men nu får man väl ändå säga att säsongen är igång!




Tunneluppsättning i dagens väderlek var lite av ett kraftprov, dock med idel glada miner! Det var åtminstone inte minusgrader... som det varit tidigare i veckan...



Alex var återigen på sin showdans, det har varit påskuppehåll i två veckor. Oj, vad de verkligen gillar sin dans :-) En sån fröjd att få tjuvkika!! Kusin Emma var också "in da house" eftersom de lagt in en extra träning idag. Alex och hans kompis Noah tjuvkikade lite i sin tur in i deras studio när de själva dansat färdigt...




torsdag 11 april 2013

Läkarbesöket

Det var kvällsmottagning i tisdagskväll och vi åkte in och fick träffa dr Nils (som egentligen är föräldraledig). Han gjorde en undersökning och kände igenom över levern, gamla operationsärret och lymfkörtlar. Han är nöjd eftersom levern är betydligt mindre :-) Han var också uppriktigt nöjd och glad över mina levervärden. Han trodde nog inte att det skulle kunna se så här bra ut med tanke på hur det var där i nov/dec.

Däremot kan han inte säga egentligen varför. Hormonsprutorna, Herceptinet, vår herre...?!?
Betyder låga levervärden att tumörerna krympt? Det kan det göra... Betyder det att tumörerna är "inaktiva"? Det vet man inte... Är det aktuellt att sätta tillbaka cellgifterna? Inte i nuläget...
Vi blev egentligen inte så mycket klokare. Behandlingen ska fortsätta som nu och vi ska fortsätta hålla koll på levervärdena. Dock la han in en beställning om en ny röntgen av buken. Det är inte gjort sedan i höstas, i början av november tror jag. Allt känns ovisst och det är väl helt enkelt för det är ovisst... Bara att vänja sig antar jag.

Väldigt trött -är det psykiskt eller är det fysiskt? Spelar väl inte så stor roll, men trött är jag....

tisdag 9 april 2013

Laddar

Hade trott att jag den veckan skulle ladda inför tävlingarna till helgen som jag och Polka anmält oss till. Men nej, fick i lördags mail om att de blivit inställda pga att det är för mycket snö kvar i skog och mark (Tranås). Trist, såg verkligen fram emot att få testa att tävla!

Just igår och idag laddas det istället för läkarbesök! Min doktor Nils är egentligen föräldraledig nu, men han kommer in och jobbar en del och har bl a kvällsmottagning där han träffar sina patienter. Det har nu gått nästan tre månader sedan vi träffade honom sist så det har ju som vanligt samlats på sig en hel del frågor. Som t ex det här med att det gör så mycket mer ont i magen efter varje behandling med Herceptin. Stämmer det att det är för att Herceptinet gör verkan. Hur gör det verkan? Kan man se hur mycket verkan det gör? Kan vi veta om tumörerna krymper? Sprider dom sig? Det verkar liksom så osannolikt att de bara skulle stanna på levern... Hittar en del på nätet om nya mediciner man ger tillsammans m Herceptin, kan det vara aktuellt?
Som sagt massor av frågor.

Tack alla för ert fina stöd i samband med förra blogginlägget. Det betyder så mycket. Det känns ledsamt att proverna för första gången på dryga fyra månader gick åt andra hållet. Har som jag skrev känt mig tröttare den sista tiden. Är tröttheten mental för att man blev så besviken eller är den faktisk och beror på att levern jobbar sämre? Kombinationen gissningsvis. Igår gick jag "som vanligt" ut med hundarna i skogen med en termos kaffe i ryggsäcken. Hittade en solig glänta med barmark. Där satt vi och tog en LÅÅÅNG och långsam fika. Hundarna raceade järnet runt, runt och jagade varandra :-) La mig en stund och vilade på en avklippt bit liggunderlag jag har i ryggsäcken. Så här vacker utsikt hade jag då:



Det är inte så konstigt att förstå att naturen har en läkande kraft!!

Polka (och även Chilli) fick göra en del apporteringar. Fokus på avlämningar... Dom går ju bra när vi kör själva men inte när vi tränar med andra, eller på lydnadsplan för den delen... Ja, förutom m tungapporten - det är väl jag som ställer krav som hon inte förstår och då blir det fel. Men vi tränar på, tillslut blir det väl resultat?! Det ser åtminstone bra ut!




lördag 6 april 2013

Bakåt

Var och lämnade nya blodprov efter påsken inför behandling med Herceptin i torsdags. För första gången sedan månadsskiftet nov/dec har levervärdena nu vänt och börjat gå upp igen. Jag som var så himla stolt för en knapp månad sen när ett av de tre leverprovresultaten t.o.m. var nere inom normalintervallet... Värdena hade inte stigit massor men är nu tillbaka på nivån jag låg på i slutet av januari.

Var sjukt trött i torsdags när jag åkte till Onkologen för att få mitt dropp och satt rakt upp och ned på en vanlig stol och somnade i väntrummet när det drog ut på tiden med en annan patient. Ibland är det också tyngre än vanligt att kliva in genom dörrarna i den byggnaden och man har bara ingen lust att möta alla andra cancersjuka. Så var det i förrgår - och en sån dag kommer min underbara Maggan med pappret som visar labresultatet... Ok, dumt att övertolka höjningen, Maggan trodde det berodde på att Herceptinet och att levern nu har fått mer att ta hand om. Vilket låter helt logiskt. Men mentalt blev det en knäpp på näsan.

Igår var en tung och trött dag. Det tog flera timmar innan jag lyckades lämna köksbordet och ta mig ut i solen. Hade det inte varit för hundarna så vet i tusan om man lyckats ta sig ut överhuvudtaget. Risken att man krypit tillbaka till sängen eller soffan var stor. Har sagt det förut men det tål att upprepas - vilken fantastisk tur att vi har hundarna, okomplicerade och glada - 100% terapi Vi åkte ner till Viggeby naturreservat, 1,5 mil söderut, för att reka Knoppisställe. Vi har varit där förut med knoppisgänget men kände att det var nog bäst att kolla snöläget innan jag drar dit hela ligan. Väldigt fint där och en kaffe i solen vid ett vindskydd var precis den mentala rehab jag behövde :-)



- Posted using BlogPress from my iPad

tisdag 2 april 2013

Valstakt med Polka

Vilken påskhelg det varit, strålande vårvinterväder i vad det verkar, hela vårt avlånga land. Underbart! Lite kalas med vänner och släkt har det blivit men kanske mest hundträning och annat häng ute i solskenet. Alex har på allvar startat cykelsäsongen och har gladeligen sladdat runt i leran på gårdsplanen :-)
På tal om Alex så tog vi med honom på hans första riktiga hockeymatch påskafton. LHC spelade semifinal 2 (i bäst av 7 serie) mot Skellefteå. En magisk upplevelse tror jag han tyckte och så även jag. Det är så häftigt att få dela hans "första gången" upplevelser, man bara iakttar och ler. Allt är ju så häftigt - massor med folk, Bomkappellet spelade (cool studentorkester), ljusshow och frän musik, full fart på isen, stor popcornslåda i pausen m.m. Så här storögt tagen såg han ut just sekunderna innan nedsläpp:

- hur matchen slutade? Det stod 2-2 efter full tid, men sen vann bortalaget i sudden...

Hundträning som sagt var, det mesta har det blivit kortare pass med (och några längre). Det här med valstakt som rubriken antyder...vi tar en del steg fram, men också lite åt sidan och bakåt...

Brukslydnad; framåt med linförheten och krypet, bakåt med hoppet, status que på apporteringen. Dessa moment har vi jobbat lite extra med de senaste veckorna. Övriga moment som tillhör lägre klass känns hyfsat stabila...
Jaktapporteringen; framåt med fina linjetag m bra sug, bra stadga vid markeringsövningarna (ihop med annan hund), bra närsöksövning. Stress och tjafs vid avlämningar... I övrigt bättre med "Ordning" (mindre flams, ordentligt "fältmässig fot") och jag något bättre m "sirapstänket" (allt runt mig och Polka ska ske lugnare).
Spårträning; testat av några kortare spår i snöfria kanter i skogen. För hög fart och stressiga, vimsiga spårupptag men spårnoga och bra (missar inga pinnar) när hon väl kommit igång på spåret. Så nu testar vi bara några spårupptag, började i förrgår med lite godis precis i början och sen godisburk efter ca 20 m och där sele av. Första lika vimsigt som de tidigare men sen fick vi till det på andra. Testar några sådana till inom kort.
Sökträning; en ordentlig generalrepetition inför tävling med tre figuranter och planen var tre tomslag, det strulade till sig lite för oss så det fick bli ett par tomslag till. Bl.a. var hon framme hos en fig och tog rullen men stack i full fart mot våra väskor på stigen utanför rutan och när hon kom till mig hade hon släppt rullen... Vi misstänkte att hon varit hos figgen men lotsades inget om det utan skickade åt andra hållet i ett bra tomslag (de andra tomslagen var lite väl vidlyftiga tyvärr...) Sen nytt skick på sidan där vi visste figgen låg och då kom hon perfekt med rullen, raka spåret till mig. Förutom den "fadäsen" (som på tävling renderat i en så kallad blindmarkering och max poäng 7) så gick hon bra. Skötte sig när hon fördes okopplad osv.