Hemgång?

Meningen var ju att jag skulle fått åka hem igår, men det fortsatte att rinna ganska så friskt med vätska från dränaget så det blev att stanna en natt till här. Kollade nyss i min i lilla påse och bara under natten verkar det ha kommit närmare en halv liter vätska till. Produceras det ny vätska i sådan hög takt? Man börjar ju nästan undra - det verkade så säkert att jag ska få åka hem idag och det tror jag nog, men frågan är är då hur snabbt är man tillbaka igen?? Har fått en vätskedrivande tablett att ta på morgnarna samt gått igång med en hög dos kortison för att få allt att lugna sig, hoppas det kan hjälpa.

Det är väldigt mysig och bra personal har på avdelningen och Onkolgen är ju i en av US mest nybyggda huskroppar. Tysta, fräscha rum (har fått vara ensam på min sal). Jag har varit pigg nog att kunna gå ut och äta mina måltider i den gemensamma matsalen, det är värdefullt.

I går kom min supersyrra Maggan upp och hälsade på en sväng, det gjorde även kuratorn Karin (som jag träffad några gånger förut). Behöver nog få träffa Karin på lite mer regelbunden basis och lätta på trycket hos någon som inte har samma känslomässiga band till mig som ni som står mig nära.  Verkar som om det står och väger inför lite tuffare tider nu. Maggan kom med en läkartid, så på tisdag ska vi få sitta ner med en av överläkarna från Bröstsektionen så då får vi höra vad/om de har får plan framöver. Cancercellerna verkar ju ha överlistat Herceptinet och bryr sig inte så mkt om det längre...

Jag har i alla fall inte så ont längre, det som är mest obekvämt just nu är själva nålen med dränaget, den sitter som jag nog skrev redan igår lite obehagligt till, precis i en magmuskel och begränsar en lite. Hoppas det känns bättre snart efter de tagit nålen. Nu är jag grymt sugen på att komma hem idag och se hur hallonplocket går. Vi har liksom försökt "sparat" så mycket bär som möjligt på buskarna under veckan och bara plockat det som verkligen varit riktigt moget och man inte vågat lämna. Idag är tanken att det ska plockas så mycket som möjligt inför Bondens egen Marknad i morgon. Plockare är engagerade för dagen och både Tilda och Alicia är engagerade inför marknaden i morgon. Jag ska bara titta och njuta har jag tänkt :-)

Hoppas och tror även att jag ska kunna vara pigg nog att starta tävling på söndag som planerat. Supercoachen Kurt har lovat följa med och hjälpa mig. Igår torsdag var han också gullig nog och åkte hem till oss och hämtade Polka i några timmar. Tror de tränat lite spår i skogen och varit på lydnadsplan, har inte pratat med honom efter han hämtade P. Johan sa bara att Polka börjat yla av glädje när hon såg att det var Kurt som kom för att hämta henne :-)  Hur värdefullt är inte det?

Den här peppbilden kom i gårkväll från Nillan, de hade Alex hos sig hos galnaste delen av fam Hydén!!! Paj, som Alex kallar Niklas (Johans bror, som ligger i knäet på bilden). Paj, står för pajas som han inte riktigt vågar säga :-)
Det finns ingen tyngd på mina axlar över att Alex inte har det bra när jag inte är hemma. Det är en sjuk saknad över att inte få vara hemma hos honom och Johan men att Alex har ett sånt socialt nätverk runt sig, som han är så 100 % trygg i, är en enormt skön känsla. Släkt, vänner, ja alla.

Tummen upp för att jag snart ska få komma hem ville de förmedla!!! Framgår tydligt :-)