Ok, fick tag i "min" tilldelade sköterska, hon jag verkligen inte gillar och har försökt byta bort (tydligen alldeles för känsligt....). "Du hade bett mig ringa dig"
-JA, du skulle ju höra av dig till mig efter ronden i tisdags och berätta vad som ska hända (hon sa uttryckligen detta till mig så sent som i måndagsförmiddag).
"Nä, läkaren skulle ringa dig, men det är det ingen som gjort? Nej, det ser jag här i anteckningarna"
Antingen talar hon sanning eller bara helt cool lugnt ljuger mig rakt upp i ansiktet - det har ju aldrig varit så innan att läkare ringt, alltid sköterskan som håller den kontakten... Kände hur sur och trött och arg jag lät, men jag orkar inte henne just nu. Det blir i alla fall ett läkarbesök på onsdag så då får jag veta mer (det har gått en månad nu utan att jag fått behandling, stressande...)
Andas, andas, andas - nu åker jag snart till skogen med hundarna!
fredag 30 november 2012
torsdag 29 november 2012
Snön och jag och min nya kärlek
Idag har det snöat mer eller mindre hela dan' i min del av världen. Det har inte varit så kallt så vi pratar blöt snömodd, men ändock vitt, vitt, vitt :) Glada hundar som race'ade runt ännu lite mer än vanligt!
Chilis första snö hon upplevt, Lill-tjejen!
Var ute och åkte med nya bilen nu i eftermiddag, min Subaru och jag gillar verkligen vädret. Sååå bra den går!!! Svårt att tro att man kan bli så förälskad i något så materialistiskt som en bil <3
Vännen Lotta kom på besök från Gränna idag - härligt att ha henne här ihop med lilla charmtrollet Folke 2 år. Vi gjorde bl a ett kort besök till city för att fixa till min feststass jag hoppas ha på mig på ett bröllop i helgen. Vi hade med oss en kjol från garderoben och började i favvoaffären Noa-Noa. Och längre än så behövde vi inte gå. Underbara expediter fixade fram flera lösningar och det var bara att välja den bästa. Perfekt shopping! Åh vad det är härligt att möta folk som älskar sitt jobb och sprider värme och glans. Sen fick det bli en skön långlunch på Stadsmissionen!
Från sjukhuset intet nytt - säg inte att du ska ringa och lämna besked tisdag eftermiddag och sen strunta i att höra av dig. Bättre att hon inte sagt något alls och man bara gick och väntade på att det skulle dyka upp en läkarkallelse i postlådan. Jag inbillade att omnämnda sköterska skärpt till sig lite sedan sist när jag rörde upp det lite med de andra och m kuratorn, men det var kanske en kortvarig uppryckning. Eller så finns det en helt naturlig förklaring - hon kan väl ligga hemma och vara sjuk som alla andra och ingen vet att hon lovat höra av sig. Försöker väl ringa på telefontiden i morgon f.m.
Chilis första snö hon upplevt, Lill-tjejen!
Var ute och åkte med nya bilen nu i eftermiddag, min Subaru och jag gillar verkligen vädret. Sååå bra den går!!! Svårt att tro att man kan bli så förälskad i något så materialistiskt som en bil <3
Vännen Lotta kom på besök från Gränna idag - härligt att ha henne här ihop med lilla charmtrollet Folke 2 år. Vi gjorde bl a ett kort besök till city för att fixa till min feststass jag hoppas ha på mig på ett bröllop i helgen. Vi hade med oss en kjol från garderoben och började i favvoaffären Noa-Noa. Och längre än så behövde vi inte gå. Underbara expediter fixade fram flera lösningar och det var bara att välja den bästa. Perfekt shopping! Åh vad det är härligt att möta folk som älskar sitt jobb och sprider värme och glans. Sen fick det bli en skön långlunch på Stadsmissionen!
Från sjukhuset intet nytt - säg inte att du ska ringa och lämna besked tisdag eftermiddag och sen strunta i att höra av dig. Bättre att hon inte sagt något alls och man bara gick och väntade på att det skulle dyka upp en läkarkallelse i postlådan. Jag inbillade att omnämnda sköterska skärpt till sig lite sedan sist när jag rörde upp det lite med de andra och m kuratorn, men det var kanske en kortvarig uppryckning. Eller så finns det en helt naturlig förklaring - hon kan väl ligga hemma och vara sjuk som alla andra och ingen vet att hon lovat höra av sig. Försöker väl ringa på telefontiden i morgon f.m.
tisdag 27 november 2012
Snopet
Inga besked som utlovat idag från sjukhuset - får väl lugna mig till i morgon. Var dock hos sjukgymnasten och fick ny, bättre stödhandske utprovad som ska hjälpa mot ödemet, samt ett par strumpor som ska komprimera och hålla ihop. Det blir nog bra.
Tappra barn som (nästan) höll ihop det hela på dagens knoppis i ÖSEEGN... Men på vägen hem var jag och Alex och hämtade upp paket som kommit med posten. Det var nya vinterkläder i stället för de som han växt ur och vi skickat vidare. Bl a en snygg lila vinteroverall som han själv valt!!
Väl hemma väntade en vacker bukett blommor (och en ask choklad) - vännerna i styrelsen och sektorsansvariga i Linköpings Brukshundklubb var det som skickat den. Blir så rörd av alla vänliga människor som finns runt mig :-)
Tappra barn som (nästan) höll ihop det hela på dagens knoppis i ÖSEEGN... Men på vägen hem var jag och Alex och hämtade upp paket som kommit med posten. Det var nya vinterkläder i stället för de som han växt ur och vi skickat vidare. Bl a en snygg lila vinteroverall som han själv valt!!
Väl hemma väntade en vacker bukett blommor (och en ask choklad) - vännerna i styrelsen och sektorsansvariga i Linköpings Brukshundklubb var det som skickat den. Blir så rörd av alla vänliga människor som finns runt mig :-)
Tanten med knästrumpor
Vaknade natten mellan lördag och söndag och noterade att den högra handen alldeles svullnat upp. Inte helt ovanligt att man efter en bröstcanceroperation får problem med lymfödem. När man opererar bort ett tumördrabbat bröst tar man oftast ett gäng lymfkörtlar i ärmhålan, då det ofta finns cancer spridd dit. Så var det i mitt fall då för 4,5 år sedan jag gjorde min operation. Jag har inte haft jättestora problem m ödem, men hade lite då ett halvår-år efter ingreppet. Fick stödhandske och en tight stödärm tillprovat hos sjukgymnasten då för att hålla problemen i schack.
Nu har alltså det här med ödemet kommit tillbaka. Suck. Den här gången inte bara i handen/ärmen utan även i höger fot. Helt uppenbart att kroppen inte funkar som den ska. Letade fram de gamla stödgrejerna till händer och arm. Passade inte så bra längre, ärmen var alldeles för stor men själva handsken ok så den har jag använt och lyckats få ner svullnaden på handen lite. Men ringde min sköterska på måndagsmorgonen och hon kopplade in sjukgymnasten direkt så jag ska få komma till henne i morgon och prova ut nytt.
Fötterna då? Gick in på en vanlig underklädesaffär och köpte stödstrumpor, hjälper lite kanske?!? Fanns riktigt snygga randiga, färgglada :-) Också i ullblandning som kanske passar mig lite bättre som åtminstone försöker komma ut lite i skog och mark. Köpte båda varianterna. Försöker sova med dom på, men det första som hände var att jag tagit av mig dom i sömnen...
Det känns som om jag överlag samlat på mig vätska, magen är som på en gravid och nu är det inte det här koncentrerade över bara själv levern som förra helgen utan mer hela magen helt uppspänd. Det ska ju bli ett läkarbesök här ganska omgående så då får vi höra vad de säger. I dag, tisdag är det ny "bröstrond" för läkarna på Onkologen och de ska ta nya beslut vad gäller min behandling. I eftermiddag ska de ringa och jag får veta mer och det ska bli ett läkarbesök inbokat per omgående förstod jag det som.
Nu har alltså det här med ödemet kommit tillbaka. Suck. Den här gången inte bara i handen/ärmen utan även i höger fot. Helt uppenbart att kroppen inte funkar som den ska. Letade fram de gamla stödgrejerna till händer och arm. Passade inte så bra längre, ärmen var alldeles för stor men själva handsken ok så den har jag använt och lyckats få ner svullnaden på handen lite. Men ringde min sköterska på måndagsmorgonen och hon kopplade in sjukgymnasten direkt så jag ska få komma till henne i morgon och prova ut nytt.
Fötterna då? Gick in på en vanlig underklädesaffär och köpte stödstrumpor, hjälper lite kanske?!? Fanns riktigt snygga randiga, färgglada :-) Också i ullblandning som kanske passar mig lite bättre som åtminstone försöker komma ut lite i skog och mark. Köpte båda varianterna. Försöker sova med dom på, men det första som hände var att jag tagit av mig dom i sömnen...
Det känns som om jag överlag samlat på mig vätska, magen är som på en gravid och nu är det inte det här koncentrerade över bara själv levern som förra helgen utan mer hela magen helt uppspänd. Det ska ju bli ett läkarbesök här ganska omgående så då får vi höra vad de säger. I dag, tisdag är det ny "bröstrond" för läkarna på Onkologen och de ska ta nya beslut vad gäller min behandling. I eftermiddag ska de ringa och jag får veta mer och det ska bli ett läkarbesök inbokat per omgående förstod jag det som.
måndag 26 november 2012
Kalas!
Hösten alla "problem" med sjukdom och utdraget höstbruk har lett till att det här med kalas för Alex hamnat långt ner på prioriterings listan. Snäll och tålig som han är är det inget han klagat över... Tillslut tog vi oss i kragen och råddade ihop ett kalas i alla fall för dagiskompisarna - alla andra härliga gulliga vänner vars barn bjuder Alex på kalas hoppas vi har överseende...
Sex barn från dagis bjöds in till Tacofest (det var Alex idé). Utefest bestämde vi och höll tummarna för hyfsat väder och skrev på inbjudan att klä er för utomhus. Det blev jättemysigt! Vi dukade upp ute, la massor med filtar och fårskinn på bänkarna och hade en brasa som brann hela tiden. Varma tacos och ljummen saft serverades när gästerna anlände kl 13.
Alex var helnöjd!!!
Efter maten spelades det fotboll, lekte i lekstugan och hjorden av barn sprang runt, runt!! Underbart att se alla ute och röja, rödmosiga och nöjda!
Jag som verkligen inte är så pysslig hade gjort en Pinjata och fyllt med godiskolor och varsin liten namnad godispåse (tack för det tipset Karin V)!
Pinjatan hängde ute ett tag i fuktiga novembervädret och var väl egentligen inte helt torr från start ( gjord i papier maché), jag läste någonstans på nätet att man ska göra den i god tid (två veckor) för att den riktigt ska hinna torka... Men det gjorde inte så mycket, de lyckades slå ner och slå hål på den "sega" bollen och godis hälldes ut - succé!!
Nästa succé var när vi tog fram den hemlånade fyrhjulingen och alla fick åka vars två rallyvarv m Johan i hagen!! Oj vad det tjöts och skrattades!!! Och alla väntade som änglar på sin tur i kön och var noga att ta på cykelhjäm! Så härligt!
Som avslutning serverades köpt rulltårta med vispad grädde och strössel på - och varm choklad till. Enkelt och okomplicerat!!
Verkligen en helnöjd Alex som sa tack och hej till kompisarna när de åkte hemåt vid tretiden.
Bra också tyckte vi för det var minimalt med jobb efteråt att röja upp och plocka undan efter kalaset - hejja utekalas (om man nu har möjlighet till det)!!
Sex barn från dagis bjöds in till Tacofest (det var Alex idé). Utefest bestämde vi och höll tummarna för hyfsat väder och skrev på inbjudan att klä er för utomhus. Det blev jättemysigt! Vi dukade upp ute, la massor med filtar och fårskinn på bänkarna och hade en brasa som brann hela tiden. Varma tacos och ljummen saft serverades när gästerna anlände kl 13.
Alex var helnöjd!!!
Efter maten spelades det fotboll, lekte i lekstugan och hjorden av barn sprang runt, runt!! Underbart att se alla ute och röja, rödmosiga och nöjda!
Jag som verkligen inte är så pysslig hade gjort en Pinjata och fyllt med godiskolor och varsin liten namnad godispåse (tack för det tipset Karin V)!
Pinjatan hängde ute ett tag i fuktiga novembervädret och var väl egentligen inte helt torr från start ( gjord i papier maché), jag läste någonstans på nätet att man ska göra den i god tid (två veckor) för att den riktigt ska hinna torka... Men det gjorde inte så mycket, de lyckades slå ner och slå hål på den "sega" bollen och godis hälldes ut - succé!!
Nästa succé var när vi tog fram den hemlånade fyrhjulingen och alla fick åka vars två rallyvarv m Johan i hagen!! Oj vad det tjöts och skrattades!!! Och alla väntade som änglar på sin tur i kön och var noga att ta på cykelhjäm! Så härligt!
Som avslutning serverades köpt rulltårta med vispad grädde och strössel på - och varm choklad till. Enkelt och okomplicerat!!
Verkligen en helnöjd Alex som sa tack och hej till kompisarna när de åkte hemåt vid tretiden.
Bra också tyckte vi för det var minimalt med jobb efteråt att röja upp och plocka undan efter kalaset - hejja utekalas (om man nu har möjlighet till det)!!
lördag 24 november 2012
Epikuros...
...var en Grekisk filosof som levde några hundra år f.k.
För Epikuros var meningen med filosofi att nå ett lyckligt, lugnt liv karaktäriserad av frånvaro av smärta och rädsla. Han förordade att var och en skulle leva ett självförsörjande liv och vara omgiven av vänner.
"Innan du överväger vad du ska äta eller dricka, bör du överväga vem du ska äta eller dricka med."
Igår kom det några glada vänner förbi med barn och hela konkarongen. Vi drog nytta av de absolut sista härliga solstrålarna som sken igår och grillade lite korv i skogen, några gjorde vackra kransar och barn och hundar hade ett äkta äventyr att ta sig tillbaka till bilarna eftersatt solen gott ned och månen stigit upp! Men då fortsatte vi hem och fantastisk matlagning tog vid hemma i vårt kök.
Picklade grönsaker, wokad kålsallad, älgbiffar, oströra m västerbottenost, tomatsallad av något slag. Allt smakade så gott och mynnade ut i årtiondets hamburgartallrik. Till dessert kom det in en variant på pannacotta med äpplen och annat gott. Halleluja moments alltihop!!
Och det bästa är ju att allt blandas med enorma mängder skratt och intressanta diskussioner i stora och små ämnen! Inte sällan hamnar vi i ämnet mat. Vi äter väldigt mkt enormt god mat tillsammans och visst vi har ofta tillgång till bra "lyxiga", "unika" råvaror från egen gård och skog. Men frustrationen över allt skräp folk stoppar i sig, hur man ser mångas prioriteringar i vagnen på mataffären, inte sällan barnfamiljer.
Köp bra svenska råvaror, spara på det som kostar (godis, chips, halvfabrikat, cigaretter) och lägg en extra krona på mjölk, äpplen och svenskt kött. Blir så provocerad - lågprismjölk!!! Vafalls, är mjölken det dyraste vi bär hem från affären?? Och samtidigt släpas det hem coca cola, litervis. Svensk potatis som lockvara - när man köper ett par kilo åt gången - är det då så avgörande om den kostar 1,50 kr/kg eller 8,50 kr/kg.
Tack för en härlig eftermiddag/kväll!!!!
För Epikuros var meningen med filosofi att nå ett lyckligt, lugnt liv karaktäriserad av frånvaro av smärta och rädsla. Han förordade att var och en skulle leva ett självförsörjande liv och vara omgiven av vänner.
"Innan du överväger vad du ska äta eller dricka, bör du överväga vem du ska äta eller dricka med."
Igår kom det några glada vänner förbi med barn och hela konkarongen. Vi drog nytta av de absolut sista härliga solstrålarna som sken igår och grillade lite korv i skogen, några gjorde vackra kransar och barn och hundar hade ett äkta äventyr att ta sig tillbaka till bilarna eftersatt solen gott ned och månen stigit upp! Men då fortsatte vi hem och fantastisk matlagning tog vid hemma i vårt kök.
Picklade grönsaker, wokad kålsallad, älgbiffar, oströra m västerbottenost, tomatsallad av något slag. Allt smakade så gott och mynnade ut i årtiondets hamburgartallrik. Till dessert kom det in en variant på pannacotta med äpplen och annat gott. Halleluja moments alltihop!!
Och det bästa är ju att allt blandas med enorma mängder skratt och intressanta diskussioner i stora och små ämnen! Inte sällan hamnar vi i ämnet mat. Vi äter väldigt mkt enormt god mat tillsammans och visst vi har ofta tillgång till bra "lyxiga", "unika" råvaror från egen gård och skog. Men frustrationen över allt skräp folk stoppar i sig, hur man ser mångas prioriteringar i vagnen på mataffären, inte sällan barnfamiljer.
Köp bra svenska råvaror, spara på det som kostar (godis, chips, halvfabrikat, cigaretter) och lägg en extra krona på mjölk, äpplen och svenskt kött. Blir så provocerad - lågprismjölk!!! Vafalls, är mjölken det dyraste vi bär hem från affären?? Och samtidigt släpas det hem coca cola, litervis. Svensk potatis som lockvara - när man köper ett par kilo åt gången - är det då så avgörande om den kostar 1,50 kr/kg eller 8,50 kr/kg.
Tack för en härlig eftermiddag/kväll!!!!
fredag 23 november 2012
Skön känsla efter bra torsdagsträning
Åkte upp till Brukshundklubben som vanligt i går eftermiddag/kväll. Skönt att hänga där och "nörda" in sig på hundsnack och träningstips. Sökträningskompisen Marianne var där för första gången med sin Springer Ida 7 månader. En ålder där många hundar verkligen testar sina ägare... Marianne blev överöst med tips och tankar från oss alla :-) Hoppas hon kan sortera ut lite som passar dom.
Polka och jag kämpar med position i fria följet, blir lite osäker om vi petar för mycket och bara gör hennes "lätta rumpa" ännu lättare eller om det är bra att "peta på". Det är ju bara att försöka och i annat fall göra om göra rätt! Apporteringen är ett annat moment där vi slipar till detaljer och vill få bättre, inget tugg och bättre upptag önskas samt prydligare avlämningar. Testade i går att göra avläsningar rakt framifrån, så som det ser ut på jaktapporteringen. Det blev väldigt bra. Inget tugg och efter avlämning kom hon snyggt in och satte sig i grundposition. Var det bara nybörjartur att det funkade så bra? Men i vilket fall gav det mersmak och vi ska träna in apportering såhär tänker jag.
Vi var så uppihej efter dessa lyckade övningar att coach Kurt plockade fram både metallapport och tungapport (moment som kommer in längre fram i tävlandet om vi når dit). Polka har aldrig testat att ta någotdera - men det var inga konstigheter - härliga hund till att vara positiv till allt!
Dagens bild blir dock ingen hundbild utan på mysigaste Alex. När han vaknat på morgonen kommer han gärna in och vi ligger och gosar lite tillsammans. Sen ber han att få se en låt på iPaden, så då surfar vi in på youtube och letar upp något som den musikintresserade lilla gynnaren gillar. Just nu är det Eric Saades senaste som ligger högt i kurs - Eric Saade feat. DEV Hotter than fire!
Polka och jag kämpar med position i fria följet, blir lite osäker om vi petar för mycket och bara gör hennes "lätta rumpa" ännu lättare eller om det är bra att "peta på". Det är ju bara att försöka och i annat fall göra om göra rätt! Apporteringen är ett annat moment där vi slipar till detaljer och vill få bättre, inget tugg och bättre upptag önskas samt prydligare avlämningar. Testade i går att göra avläsningar rakt framifrån, så som det ser ut på jaktapporteringen. Det blev väldigt bra. Inget tugg och efter avlämning kom hon snyggt in och satte sig i grundposition. Var det bara nybörjartur att det funkade så bra? Men i vilket fall gav det mersmak och vi ska träna in apportering såhär tänker jag.
Vi var så uppihej efter dessa lyckade övningar att coach Kurt plockade fram både metallapport och tungapport (moment som kommer in längre fram i tävlandet om vi når dit). Polka har aldrig testat att ta någotdera - men det var inga konstigheter - härliga hund till att vara positiv till allt!
Dagens bild blir dock ingen hundbild utan på mysigaste Alex. När han vaknat på morgonen kommer han gärna in och vi ligger och gosar lite tillsammans. Sen ber han att få se en låt på iPaden, så då surfar vi in på youtube och letar upp något som den musikintresserade lilla gynnaren gillar. Just nu är det Eric Saades senaste som ligger högt i kurs - Eric Saade feat. DEV Hotter than fire!
tisdag 20 november 2012
Välsignade "knoppisar"
Sedan Alex var drygt ett år är vi ett gäng friluftsfrälsta föräldrar som setts en gång i veckan och hängt ute i skog och mark med våra barn. Gruppen är väldigt dynamisk och de som har möjlighet hänger på. En del går tillbaka till jobb men har gjort "comeback" när det kommit ett syskon. Vi är några riktiga "nördar" som haft möjlighet att styra jobbet så att vi kunnat vara lediga en eftermiddag i veckan och på så sätt kunnat fortsätta vara med. "Reglerna" är enkla. Någon i gruppen ansvarar för veckans träff som alltid är på tisdagen kl 14. Den som har veckans träff bestämmer var vi ska ses och alla som har möjlighet att komma meddelar så den ansvariga vet hur mycket fika som behövs. Ibland är det Knoppis med Tema exempelvis förra veckans äggtema med fika på ägg i alla dess former och besök i hönshus, svampplockar tema, Indiantema med ansiktsmålning, spännande hinderbana på ngn friluftsanläggning, möta vårens vitsippor, längdåkning i Sya osv. Men oftast är det helt enkelt att traska ut i någon skog eller någon hage, duka upp fika och kanske tända en brasa och leka med det som står till buds - och i naturen hittar vi ju alltid spännande saker.
Knoppisträffarna är riktiga mentala vattenhål för oss föräldrar (och jag tror för barnen med fast på en annan dimension). Man kan vara trött, sliten, stressad men när man får sjunka ner på fikafilten men en kopp kaffe då vänder alltid energin tillbaka. Vi kan dryfta barnen, jobbet, sjukdom eller inga allvarliga ämnen alls. Inte sällan byts det goda råd om klädreor, varmaste vinterskorna, senaste tipset på något "uppfostringsknep" som funkat osv. Ja allt som gör livet lite enklare.
Idag var en typisk sådan gång när jag var alldeles för trött - hade det inte varit för jag sagt till Alex i morse att jag skulle hämta honom tidigare för att åka till Knoppis så hade jag åkt hem och lagt mig i stället. Ville inte göra honom besviken. Men hur ljuvligt var det nu inte att få sitta ute i en skogsdunge, vid en rejäl brasa och grilla pinnbröd - som vi sen bredde smör och marmelad på. Vi pratar livskvalité! Barnen lekte med såpbubblor, grillade pinnbröd de också för fulla muggar och lekte sen som besatta med pinnar och vatten och allt annat de hittade. De minsta barnen satt fullt nöjda och bara beskådade det hela med varsin brödbit i munnen :-). Eftersom mörkret smyger sig på väldigt tidigt brassade vi på elden rejält och bara satt framför elden och njöt. Spännande tyckte nog barnen.
Gott med pinnbröd tyckte Alex och satte i sig totalt tre stycken :-)
Troligen ny behandlingsstrategi
Var och lämnade ett förberedande blodprov idag inför behandling på torsdag, trodde jag. Men de ringde från Onkologen nu i eftermiddags. "Bröstronden" som tydligen är på tisdagar hade haft uppe min behandling till diskussion idag. De ville att jag ska ta nya blodprover på torsdag med nya leverstatusvärden och sen ska de diskutera igen på tisdag men troligast är att de väljer en ny behandlingsstrategi. Kombinerat Herceptin efter som tumörerna är Her-2 positiva med Zoladexsputor (hormonnedsättande) eftersom tumörerna även är hormonberoende och matas och växer av östrogen. Kanske skippa navelbine (cellgiften jag fått i de här tre behandlingscyklerna jag genomgått) och i stället stråla på tumörerna. Undrar varför strålning inte ingick som förstahands alternativ per omgående när jag kom under behandling. Måste nog samla lite kraft och mod och läsa om strålning av levermetastaser på nätet.
Eftermiddagen, hur härlig den har varit, så har den också mynnat ut i en del grubbleri. Hade ju känts bättre om de bara tuffat på med den strategin som de först planerat. Det här är ju ett halvjobbigt bevis på att tänkt behandling inte har varit effektiv nog. Tyvärr. Nu blir det att avvakta till tisdag och ny diskussion på bröstronden för att höra vad de beslutar sig för.
Knoppisträffarna är riktiga mentala vattenhål för oss föräldrar (och jag tror för barnen med fast på en annan dimension). Man kan vara trött, sliten, stressad men när man får sjunka ner på fikafilten men en kopp kaffe då vänder alltid energin tillbaka. Vi kan dryfta barnen, jobbet, sjukdom eller inga allvarliga ämnen alls. Inte sällan byts det goda råd om klädreor, varmaste vinterskorna, senaste tipset på något "uppfostringsknep" som funkat osv. Ja allt som gör livet lite enklare.
Idag var en typisk sådan gång när jag var alldeles för trött - hade det inte varit för jag sagt till Alex i morse att jag skulle hämta honom tidigare för att åka till Knoppis så hade jag åkt hem och lagt mig i stället. Ville inte göra honom besviken. Men hur ljuvligt var det nu inte att få sitta ute i en skogsdunge, vid en rejäl brasa och grilla pinnbröd - som vi sen bredde smör och marmelad på. Vi pratar livskvalité! Barnen lekte med såpbubblor, grillade pinnbröd de också för fulla muggar och lekte sen som besatta med pinnar och vatten och allt annat de hittade. De minsta barnen satt fullt nöjda och bara beskådade det hela med varsin brödbit i munnen :-). Eftersom mörkret smyger sig på väldigt tidigt brassade vi på elden rejält och bara satt framför elden och njöt. Spännande tyckte nog barnen.
Gott med pinnbröd tyckte Alex och satte i sig totalt tre stycken :-)
Troligen ny behandlingsstrategi
Var och lämnade ett förberedande blodprov idag inför behandling på torsdag, trodde jag. Men de ringde från Onkologen nu i eftermiddags. "Bröstronden" som tydligen är på tisdagar hade haft uppe min behandling till diskussion idag. De ville att jag ska ta nya blodprover på torsdag med nya leverstatusvärden och sen ska de diskutera igen på tisdag men troligast är att de väljer en ny behandlingsstrategi. Kombinerat Herceptin efter som tumörerna är Her-2 positiva med Zoladexsputor (hormonnedsättande) eftersom tumörerna även är hormonberoende och matas och växer av östrogen. Kanske skippa navelbine (cellgiften jag fått i de här tre behandlingscyklerna jag genomgått) och i stället stråla på tumörerna. Undrar varför strålning inte ingick som förstahands alternativ per omgående när jag kom under behandling. Måste nog samla lite kraft och mod och läsa om strålning av levermetastaser på nätet.
Eftermiddagen, hur härlig den har varit, så har den också mynnat ut i en del grubbleri. Hade ju känts bättre om de bara tuffat på med den strategin som de först planerat. Det här är ju ett halvjobbigt bevis på att tänkt behandling inte har varit effektiv nog. Tyvärr. Nu blir det att avvakta till tisdag och ny diskussion på bröstronden för att höra vad de beslutar sig för.
Äntligen känner jag igen den Östgötska hösten
Sommaren och framförallt hösten har här i Östergötland (och på många andra platser) har varit en regnig och grå historia. De senaste månaderna har det varit lätt att tro att man bodde längre söderut eller västerut i vårt avlånga land. Men idag var det en sån där underbar höstdag vi brukar vara bortskämda med; soligt, klart och kallt.
En timma i skogen med Polka och en termos kaffe (min nya som kom på posten från min vän Ylva på www.uteungar.se) var precis vad jag behövde för att tanka lite ny energi efter förra veckans drabbningar. Jag är ledsen om jag bara retar er som varit tvungna att sitta inne en dag som denna, men här kommer lite bilder:
En rejäl dos kortison intogs morse så det är väl inte så stor risk att man får sova så värst mycket inatt (min kropp brukar bli så väldigt speedad av kortison). Vi får se, håller tummarna.
Förresten ringde de redan i förmiddags ifrån röntgen och hade en tid åt mig för ultraljud av magen kl 13 idag. Så det blev en sväng idag igen till US. Men skönt att de kollar upp en noga. Tredje gången nu med ultraljud på knappt fyra månader och samma läkare som utfört det varje gång "vi har ju träffats förut" - jo jag tackar. De här två sista gångerna har vårt möte varit lite mer normalt jämfört med den där första gången när han hittade alla metastaserna och frågvisa jag som trodde han letade efter gallsten eller inflammerade gallgångar. Det trodde nog han också han letade efter och han hade ju inte direkt befogenhet att svara uppriktigt på mina frågor. Märkligare stämning i ett undersökningsrum än den gången får man leta efter.
Posted using BlogPress from my iPad
Location:Linköping,Sverige
En timma i skogen med Polka och en termos kaffe (min nya som kom på posten från min vän Ylva på www.uteungar.se) var precis vad jag behövde för att tanka lite ny energi efter förra veckans drabbningar. Jag är ledsen om jag bara retar er som varit tvungna att sitta inne en dag som denna, men här kommer lite bilder:
En rejäl dos kortison intogs morse så det är väl inte så stor risk att man får sova så värst mycket inatt (min kropp brukar bli så väldigt speedad av kortison). Vi får se, håller tummarna.
Förresten ringde de redan i förmiddags ifrån röntgen och hade en tid åt mig för ultraljud av magen kl 13 idag. Så det blev en sväng idag igen till US. Men skönt att de kollar upp en noga. Tredje gången nu med ultraljud på knappt fyra månader och samma läkare som utfört det varje gång "vi har ju träffats förut" - jo jag tackar. De här två sista gångerna har vårt möte varit lite mer normalt jämfört med den där första gången när han hittade alla metastaserna och frågvisa jag som trodde han letade efter gallsten eller inflammerade gallgångar. Det trodde nog han också han letade efter och han hade ju inte direkt befogenhet att svara uppriktigt på mina frågor. Märkligare stämning i ett undersökningsrum än den gången får man leta efter.
Posted using BlogPress from my iPad
Location:Linköping,Sverige
söndag 18 november 2012
Förstorad lever - får inte plats - gör ONT
Åkte som bestämt in till Onkologen idag strax innan elva. Fick ett rum och en säng och sedan var det bara att vänta. Förstod ju att det skulle kunna komma att ta lång tid när jourläkaren ensam ska hinna med hela avdelningen. Lämnade blodprover och annat. Hade själv tagit tempen i morse och då hade jag lite lätt feber, så var det fortsatt vi ett-tiden är sköterskan kollade. Tillslut kom även läkaren och gjorde undersökning och pratade. Superbra, lugn, seriös och trevlig läkare. Hennes teori är att levern blivit kraftigt förstorad, ingen vätskeansamling i buken. Troligen även att det kommit bakterier upp i området med en infektion som följd.
Men varför har levern gjort så här? En förklaring som hon gav är att stora delar av levern är ju sedan tidigare påverkad av metastaserna (ja, de är tydligen många) men den friska delen av levern har klarat jobbet ganska så bra hittills. Men nu har det blivit för tufft för den friska delen att klara av att ta hand om cellgifter och annat skräp. En balansgång hur mkt levern tål förstås, men så fort metastaserna börjar att krympa blir det mer frisk levern som kan sköta jobbet, men än är vi ju inte där. Men som jag förstod det på henne kan man tänka sig nuläget som en slags kulmen och snart måste det börja vända och metastaserna gå tillbaka. Vi tror på det! Men så länge ska jag gå på en ny lite tuffare dos kortison samt dubbla penicillin för att häva infektionen. I veckan ska dom göra ett nytt akut ultraljud av magen bara för att vara på säkra sidan. Tydligen kan gallgångar och annat ta stopp av den förstorade levern.
Efter dagens omgång på sjukan gör det om möjligt ännu ondare i magen. Levern uppskattade inte alls att bli klämd och känd på utan protesterar å det grövsta. Hoppas det lägger sig till i morgon och hoppas febern backar också.
Nu över till något annat, betydligt trevligare. I dag har det varit klubbmästerskap i lydnad och bruks på vår Brukshundklubb. Det började redan åtta så jag åkte dit och tänkte att jag är med på så mycket jag orkar och hinner. Det var en brukstävling light med fyra lydnadsmoment, platsliggning och budföring för våran del. Perfekt vad undertecknad kunde orka med idag. När sedan tävlingsledningen kastade om i schemat så jag skulle hinna alla moment, ja, då blev det helt perfekt! Har jag sagt att det är världens bästa klubb?!
Polka var ganska så uppspelt och uppihej - det blir dåligt med aktivitet när matte är krassligare än vanligt. Men det blev hyfsat godkänt resultat, det tycker jag är ok. Snittbetyg hamnade på 7,3.
- Posted using BlogPress from my iPad
Men varför har levern gjort så här? En förklaring som hon gav är att stora delar av levern är ju sedan tidigare påverkad av metastaserna (ja, de är tydligen många) men den friska delen av levern har klarat jobbet ganska så bra hittills. Men nu har det blivit för tufft för den friska delen att klara av att ta hand om cellgifter och annat skräp. En balansgång hur mkt levern tål förstås, men så fort metastaserna börjar att krympa blir det mer frisk levern som kan sköta jobbet, men än är vi ju inte där. Men som jag förstod det på henne kan man tänka sig nuläget som en slags kulmen och snart måste det börja vända och metastaserna gå tillbaka. Vi tror på det! Men så länge ska jag gå på en ny lite tuffare dos kortison samt dubbla penicillin för att häva infektionen. I veckan ska dom göra ett nytt akut ultraljud av magen bara för att vara på säkra sidan. Tydligen kan gallgångar och annat ta stopp av den förstorade levern.
Efter dagens omgång på sjukan gör det om möjligt ännu ondare i magen. Levern uppskattade inte alls att bli klämd och känd på utan protesterar å det grövsta. Hoppas det lägger sig till i morgon och hoppas febern backar också.
Nu över till något annat, betydligt trevligare. I dag har det varit klubbmästerskap i lydnad och bruks på vår Brukshundklubb. Det började redan åtta så jag åkte dit och tänkte att jag är med på så mycket jag orkar och hinner. Det var en brukstävling light med fyra lydnadsmoment, platsliggning och budföring för våran del. Perfekt vad undertecknad kunde orka med idag. När sedan tävlingsledningen kastade om i schemat så jag skulle hinna alla moment, ja, då blev det helt perfekt! Har jag sagt att det är världens bästa klubb?!
Polka var ganska så uppspelt och uppihej - det blir dåligt med aktivitet när matte är krassligare än vanligt. Men det blev hyfsat godkänt resultat, det tycker jag är ok. Snittbetyg hamnade på 7,3.
- Posted using BlogPress from my iPad
Personalens situation
Lördagsmorse strax efter åtta ringde jag in till Onkologens vårdavdelning. Jag har ett nummer som jag ska ringa vid akuta besvär kvällar och helger. Syster Emma svarade och jag beskrev mina problem med uppsvullen magen osv.
"Ronden kommer här vid tio så jag tar upp det med läkaren då, så hör vi av oss"
Kändes bra.
Vid två hade fortfarande ingen ringt. Jamän ring igen tyckte J. Sagt och gjort. Syster Emma svarade. "Ja, jag vet vi ska ringa tillbaka till dig, det har varit så rörigt här. Men vi ringer."
Klockan sex på kvällen ringer så äntligen telefonen. Jourläkaren ursäktar sig och förklarar att det varit en väldigt stökig dag med mkt akuta grejer.
"Som jag förstod på Emmas redogörelse var det inte så akut och därför har du prioriterats ned. Det låter som du har samlat på dig vätska i buken och jag vill gärna titta på dig. Om du vill kan du komma in i kväll eller så kommer du i morgon f.m. om det känns ok. Blir du sämre under natten är det bara att ni kommer på en gång."
Det räcker med några få ord för att man ska känna sig lugnad och allt är helt ok. Jag har absolut inga problem med att prioriteras bort, kan mkt väl förstå att akutare lägen än mitt föreligger. Der låter helt rimligt att jag samlat på mig vätska, skönt att en läkare vill titta på det i morgon och skönt att veta att om jag börjar kräkas eller så ÄR det akut läge och så åker vi in.
Vad man inte kan släppa tanken på är den här stackars Emma som varit på jobbet sedan i morse och konstant legat efter. Jag lär ju inte varit den ända som de inte hunnit med... Varför inte ge henne möjligheten och pondusen att kommunicera ut prioriteringsläget, "förvärras symptomen gör så här", "troligen vätskeansamling så ingen större anledning till oro". Jag har varit inne på det förut med nyansskillnad - det är det lilla som gör så mycket. Det måste vara så stressande att vara på sitt jobb hela dan och känna att man inte räcker till!!! Är det en organisatorisk fråga? Är det individuellt från sköterska till sköterska hur bra de är att hantera situationen?
"Ronden kommer här vid tio så jag tar upp det med läkaren då, så hör vi av oss"
Kändes bra.
Vid två hade fortfarande ingen ringt. Jamän ring igen tyckte J. Sagt och gjort. Syster Emma svarade. "Ja, jag vet vi ska ringa tillbaka till dig, det har varit så rörigt här. Men vi ringer."
Klockan sex på kvällen ringer så äntligen telefonen. Jourläkaren ursäktar sig och förklarar att det varit en väldigt stökig dag med mkt akuta grejer.
"Som jag förstod på Emmas redogörelse var det inte så akut och därför har du prioriterats ned. Det låter som du har samlat på dig vätska i buken och jag vill gärna titta på dig. Om du vill kan du komma in i kväll eller så kommer du i morgon f.m. om det känns ok. Blir du sämre under natten är det bara att ni kommer på en gång."
Det räcker med några få ord för att man ska känna sig lugnad och allt är helt ok. Jag har absolut inga problem med att prioriteras bort, kan mkt väl förstå att akutare lägen än mitt föreligger. Der låter helt rimligt att jag samlat på mig vätska, skönt att en läkare vill titta på det i morgon och skönt att veta att om jag börjar kräkas eller så ÄR det akut läge och så åker vi in.
Vad man inte kan släppa tanken på är den här stackars Emma som varit på jobbet sedan i morse och konstant legat efter. Jag lär ju inte varit den ända som de inte hunnit med... Varför inte ge henne möjligheten och pondusen att kommunicera ut prioriteringsläget, "förvärras symptomen gör så här", "troligen vätskeansamling så ingen större anledning till oro". Jag har varit inne på det förut med nyansskillnad - det är det lilla som gör så mycket. Det måste vara så stressande att vara på sitt jobb hela dan och känna att man inte räcker till!!! Är det en organisatorisk fråga? Är det individuellt från sköterska till sköterska hur bra de är att hantera situationen?
lördag 17 november 2012
Tack för idag....
...vi ses i morgon!
Så säger vi ofta till varandra jag och Alex vid läggdags. Idag var verkligen en sån där "tack för idag dag". Jag hämtade Alex vid elva på dagis för att åka med honom till BVC och femårskontroll. Längd, vikt, syn, spruta och lite frågor. Inga större konstigheter. Han är ett väldigt friskt och problemfritt barn.
Belöningen efter BVC var att åka till stan för att äta lunch. Pannkakor beställdes så då åkte vi till ett favorithak, Ammos café & crêperi på Platensgatan. Att kliva in där är som att kliva in någonstans på kontinenten, det är så skön, trång atmosfär, musiken, kaffemaskinen, personal som pratar italienska, och inte minst underbara crêpes. Choklad och glass i stora lass för unga herr Hydén :-)
Så här lycklig och uppspelt är man när man väntar på maten:
Själv tog jag en smarrig crêpe med bl a getost och prosiutto i. Mums! Linköpingsbor, Har ni inte varit hit någongång så prova!!!
Efter avslutad lunch åkte vi hem till vännerna på Fasangatan och "chillade". Ett skönt köksbord man gärna återvänder till och får slappna av vid. Barnen fick baka lite pepparkakor - mycket nöjda!!!
Det blev även middag i goda vänners lag på Fasangatan lite senare på kvällen. Dessförinnan stack jag och Alex iväg en stund eftersom hans dans är på fredagar. Han går på någonslags Showdans för 5-åringar i Folkuniversitetets regi. Känns som en superbra aktivitet!! Dansskolan Folkuniversitetet bedriver verkar genuint bra och proffsig. Alex danslärare är fantastisk och hon helt trollbinder gruppen av barn (trots allt en ganska stor grupp) och barnen kommer verkligen ut helt euforiska efter lektionen. Åh, vad lite musik och rörelse kan göra :-)
Min mage då? Den är enormt uppsvälld känns det som. I morgonbitti lovar jag försöka få tag på de inne på sjukan igen. Lyckades inte idag. Hamnade hos den trevliga automatiska rösten som förkunnade att de skulle ringa mig ungefär kl 09:20. Men något måste ha hänt. Den trevliga rösten verkade slarva bort mig och det var aldrig någon som ringde...
Tack för idag till Alex och en hel drös andra (ni är så många som verkligen bryr er och det betyder otroligt mkt för mig).
Så säger vi ofta till varandra jag och Alex vid läggdags. Idag var verkligen en sån där "tack för idag dag". Jag hämtade Alex vid elva på dagis för att åka med honom till BVC och femårskontroll. Längd, vikt, syn, spruta och lite frågor. Inga större konstigheter. Han är ett väldigt friskt och problemfritt barn.
Belöningen efter BVC var att åka till stan för att äta lunch. Pannkakor beställdes så då åkte vi till ett favorithak, Ammos café & crêperi på Platensgatan. Att kliva in där är som att kliva in någonstans på kontinenten, det är så skön, trång atmosfär, musiken, kaffemaskinen, personal som pratar italienska, och inte minst underbara crêpes. Choklad och glass i stora lass för unga herr Hydén :-)
Så här lycklig och uppspelt är man när man väntar på maten:
Själv tog jag en smarrig crêpe med bl a getost och prosiutto i. Mums! Linköpingsbor, Har ni inte varit hit någongång så prova!!!
Efter avslutad lunch åkte vi hem till vännerna på Fasangatan och "chillade". Ett skönt köksbord man gärna återvänder till och får slappna av vid. Barnen fick baka lite pepparkakor - mycket nöjda!!!
Det blev även middag i goda vänners lag på Fasangatan lite senare på kvällen. Dessförinnan stack jag och Alex iväg en stund eftersom hans dans är på fredagar. Han går på någonslags Showdans för 5-åringar i Folkuniversitetets regi. Känns som en superbra aktivitet!! Dansskolan Folkuniversitetet bedriver verkar genuint bra och proffsig. Alex danslärare är fantastisk och hon helt trollbinder gruppen av barn (trots allt en ganska stor grupp) och barnen kommer verkligen ut helt euforiska efter lektionen. Åh, vad lite musik och rörelse kan göra :-)
Min mage då? Den är enormt uppsvälld känns det som. I morgonbitti lovar jag försöka få tag på de inne på sjukan igen. Lyckades inte idag. Hamnade hos den trevliga automatiska rösten som förkunnade att de skulle ringa mig ungefär kl 09:20. Men något måste ha hänt. Den trevliga rösten verkade slarva bort mig och det var aldrig någon som ringde...
Tack för idag till Alex och en hel drös andra (ni är så många som verkligen bryr er och det betyder otroligt mkt för mig).
torsdag 15 november 2012
Vad är det som händer?
Var ju hos min läkare så sent som i går förmiddags. Skrev om det besöket i bloggen igår. Kände mig ganska så lugn och trygg efter det besöket. Nu känns det som magen och området runt levern håller på att gå bärsärk. Magen har svullnat upp och det spänner och gör ont och vansinnigt obekvämt. Vad är det som händer? Varför svullnar det upp så här? Sluta genast, jag vill inte!!!
Kroppen är så trött, trött. Men den fungerar ju inte i heller om den inte får komma ut och röra sig. Fastnade väldigt nära i blytung sömn i morse/förmiddags. Men crawlade mig upp och som tur var tittade svärfar in på förmiddagskaffe. Piggade upp!! Tillslut kom vi oss ut i skogen, jag och sötaste fyrbenta, trogna följeslagarna. Det går inte fort när jag strosar fram men vi rör oss. Hundarna håller uppe sin fart fantastiskt väl själva :-) Det är sån glädje att få se dom rusa runt i eufori!
Kaffe och ryggsäcken var med så vi kunde sätta oss i en solig glänta. Telefonen är också en bra följeslagare, skönt att kunna ringa en riktigt god vän, även om man inte rent fysiskt är nära varandra. Åh vad man önskar att alla människor man tyckte om bodde närmre, även om man har många underbara vänner alldeles tätt inpå så är det så många som saknas som man vill kunna träffa oftare och enklare.
Kroppen är så trött, trött. Men den fungerar ju inte i heller om den inte får komma ut och röra sig. Fastnade väldigt nära i blytung sömn i morse/förmiddags. Men crawlade mig upp och som tur var tittade svärfar in på förmiddagskaffe. Piggade upp!! Tillslut kom vi oss ut i skogen, jag och sötaste fyrbenta, trogna följeslagarna. Det går inte fort när jag strosar fram men vi rör oss. Hundarna håller uppe sin fart fantastiskt väl själva :-) Det är sån glädje att få se dom rusa runt i eufori!
Kaffe och ryggsäcken var med så vi kunde sätta oss i en solig glänta. Telefonen är också en bra följeslagare, skönt att kunna ringa en riktigt god vän, även om man inte rent fysiskt är nära varandra. Åh vad man önskar att alla människor man tyckte om bodde närmre, även om man har många underbara vänner alldeles tätt inpå så är det så många som saknas som man vill kunna träffa oftare och enklare.
onsdag 14 november 2012
Status Quo
Läkarbesök idag med genomgång av röntgen som gjordes i början av förra veckan.
Lätt anspänning för oss båda i natt och i morse. Lite nervöst inför beskedet förstås.
Idag kändes läkaren mer lugn och trygg och språkförbistringen som var förra gången gick mkt bättre. Det fanns inte så mycket nytt att rapportera. Tumörerna på levern såg ut som vid behandlinggstart. Ingen ny tillväxt eller spridning, bra! Dock ej heller något tecken på att de börjat krympa. Vilket kändes logiskt för varför annars skulle jag ha så ont? Kanske är det för tidigt att vågat hoppas på resultat kanske ska de byta strategi. Läkaren höll det öppet för kunna ta en fördjupad diskussion med kollegor inför nästa behandlingsomgång som börjar torsdag nästa vecka. Men troligen blir det att fortsätta som förut i tre behandlingscykler till och sen ny utvärdering i februari.
Smärtan och de enorma svetsningarna nattetid? Inte mycket att göra utan försöka kämpa igenom. Laborera med olika smärtlindring och/eller kortison. Bad själv att få göra ett uppehåll i förhatlig kortison. Åtminstone få prova utan i några veckor. Det verkar göra så lite nytta och jag avskyr verkligen kortisonbubblan jag hamnar i. Vill vara mig själv lite nu och kanske kunna få sova lite ordentligt någon natt.
Lätt anspänning för oss båda i natt och i morse. Lite nervöst inför beskedet förstås.
Idag kändes läkaren mer lugn och trygg och språkförbistringen som var förra gången gick mkt bättre. Det fanns inte så mycket nytt att rapportera. Tumörerna på levern såg ut som vid behandlinggstart. Ingen ny tillväxt eller spridning, bra! Dock ej heller något tecken på att de börjat krympa. Vilket kändes logiskt för varför annars skulle jag ha så ont? Kanske är det för tidigt att vågat hoppas på resultat kanske ska de byta strategi. Läkaren höll det öppet för kunna ta en fördjupad diskussion med kollegor inför nästa behandlingsomgång som börjar torsdag nästa vecka. Men troligen blir det att fortsätta som förut i tre behandlingscykler till och sen ny utvärdering i februari.
Smärtan och de enorma svetsningarna nattetid? Inte mycket att göra utan försöka kämpa igenom. Laborera med olika smärtlindring och/eller kortison. Bad själv att få göra ett uppehåll i förhatlig kortison. Åtminstone få prova utan i några veckor. Det verkar göra så lite nytta och jag avskyr verkligen kortisonbubblan jag hamnar i. Vill vara mig själv lite nu och kanske kunna få sova lite ordentligt någon natt.
måndag 12 november 2012
Home sweet home
Vi kom ju tillbaka hem från vår trip till NordJylland i gårkväll. Söndagen var en ända lång resdag, vi lämnade Skallerup Klit strax efter nio och svängde in här hemma vid halv sju på kvällen. Men resan gick helt ok, 3,5 h på färjan blev ett trevligt avbrott. Där fick vi oss ett sista smørrebrød och Alex blev supersnyggt ansiktsmålad till en tiger av några "lekledare" ombord.
Lördagen bjöd på fina upplevelser den också. Undertecknad fick börja dagen med att i försiktigt solsken smyga iväg till det romerska badet (Romulus SPA). Där var jag inbokad på en behandling, massage med varma stenar. Mmmm, så skönt! Efteråt var det bara att glida ut i badrocken och njuta av den fina anläggningen. Äta färsk frukt, dricka juice och sjunka ner i solstol eller i någon av bassängerna. Verklig avkoppling!
Lunchen intogs i Hirtshals, stekt rödspätta, enkelt och gott återigen:
Efter att ha spisat fisk åkte vi och kollade på fiskar på det stora Nordsjö Akvariet. Fint utflyktsmål som uppskattades av oss alla :-) Stora fiskar, små fiskar, sälar, skaldjur blandat med sjöfart, historia och en massa annat.
Dagen till ära var det ju Mårten Afton. I restaurangen på anläggningen hade vi bokat bord för en Mårtensmiddag. Jag är grymt svag får både gås och anka och dylikt, och blev inte besviken. Så här kommer en sista motbild från semestern - som vi njöt:
Alex stylade till sig själv inför restaurangbesöket och var osedvanligt nöjd med frissan :-)
Summerat blev det en bra resa och vi kom alla hem med lite ny energi. Härligt att vara på resa och härligt att vara hemma igen hos de fyrfota älsklingarna :-). Vi myste verkligen lite extra i TV-soffan i gårkväll! Tack till underbara hundvakter som tagit så väl hand om dom - fam Hydén & fam Hydén!!!
Lördagen bjöd på fina upplevelser den också. Undertecknad fick börja dagen med att i försiktigt solsken smyga iväg till det romerska badet (Romulus SPA). Där var jag inbokad på en behandling, massage med varma stenar. Mmmm, så skönt! Efteråt var det bara att glida ut i badrocken och njuta av den fina anläggningen. Äta färsk frukt, dricka juice och sjunka ner i solstol eller i någon av bassängerna. Verklig avkoppling!
Lunchen intogs i Hirtshals, stekt rödspätta, enkelt och gott återigen:
Efter att ha spisat fisk åkte vi och kollade på fiskar på det stora Nordsjö Akvariet. Fint utflyktsmål som uppskattades av oss alla :-) Stora fiskar, små fiskar, sälar, skaldjur blandat med sjöfart, historia och en massa annat.
Dagen till ära var det ju Mårten Afton. I restaurangen på anläggningen hade vi bokat bord för en Mårtensmiddag. Jag är grymt svag får både gås och anka och dylikt, och blev inte besviken. Så här kommer en sista motbild från semestern - som vi njöt:
Alex stylade till sig själv inför restaurangbesöket och var osedvanligt nöjd med frissan :-)
Summerat blev det en bra resa och vi kom alla hem med lite ny energi. Härligt att vara på resa och härligt att vara hemma igen hos de fyrfota älsklingarna :-). Vi myste verkligen lite extra i TV-soffan i gårkväll! Tack till underbara hundvakter som tagit så väl hand om dom - fam Hydén & fam Hydén!!!
lördag 10 november 2012
Dejligt
Hade lite problem med att publicera förra inlägget och det kom ut en dag efter det var skrivit. Nu tror jag att jag och tekniken är sams igen...
Fredag i Danmark innebar att vakna upp i vår mysiga stuga till vindstilla väder och lite sol som trängde fram.
Efter en skön frukost gick vi de 200 m ner till havet och plockade lite snäckor och annat som sig bör. Mäktig kustremsa! Bada gjorde vi inte ute men däremot gick vi in till det alldeles "lagoma" äventyrsbadet som tillhör anläggningen vi bor på. Perfekt djup för Alex nästan överallt, fin vattenrutschbana, tropisk värme i luften (passar Johan som är lite frusen av sig...) och inte alltför stort. Även jag var med i och badade med grabbarna en liten stund. Äter ju redan penicillin så hoppas att inte alltför mycket skräp kan attackera immunförsvaret... Jag lämnade boysen efter en stund och gick iväg för att utforska det romerska badet och SPA anläggningen här intill. Verkade jättehärligt där och i morgonbitti har jag en behandlingstid inbokad där :-)
Rätt mosiga efter badet drog vi iväg på utflykt. Ca en timmes bilkörning (ganska små vägar) tog oss allra längst norrut till själva byn Skagen. Detta mytomspunna ställe. Kargt och annorlunda landskap ute den sista smala landremsan, verkade inte gå att odla något utan hedliknande sanddyner var man såg.
Sen lunch i Skagen och vi hamnade återigen på en enkel, men ack så dejlig kro. Johan beställde in ett klassiskt "Stjerneskudd" (smørrebrød med spätta filé, räkor, remouladsås mm) och jag tog in en "allmän" tallrik. På fatet kom en del supergod fläsksida med rödkål och god sås, en del mör rostbiff m rostad lök och sås och en del varierande ostar, vid sidan fick man några skivor grovt danskt rågbröd och några kex till osten. Helt otroligt gott - bra råvaror gör enkel mat sååå god!!! Alex då? Jo en pølse och ett BERG med pommes frites.... Vi tog bar lite yoghurt och macka på kvällen sen i stugan den dan' kan jag avslöja...
I Skagen smet vi in på det berömda museet och kikade på lite tavlor och sen åkte vi naturligtvis ut till den själva yttersta udden där haven möts. Ja, allra längst ut gick vi inte, det var ganska så långt och klockan hade vid det här laget hunnit bli ganska mkt. Tror att när man kommer hit här under säsong så går det att åka ett "strandtåg" allra lägst ut. Men vi kom en bit ut och fick en skön känsla av naturen. Många danskar som var ute och rastade sina hundar på denna fina plats. Vi såg bl a en jackcocker och en jaktspringer. Dom kan nog sina jakthundar här :-) ...och vi fick en släng av saknad efter våra...
På kvällen kom dock ett mysigt MMS från Sollunden från Alex kusiner som hade alla hundarna där och verkade ha det hur mysigt som helst... (en fin ljuslykta hade dessvärre åkt i backen p.g.a. en nyfiken nos...)
Väl hemma i stugan igen gjorde vi inte många knop. Byggde ihop en legosats från färjan med Alex och Alex låg nog ca en timma i stugans bubbelbadkar (extremt nöjd med det). Vi tog ett glas vin, läste lite och njöt framför brasan. Dejligt!
- Posted using BlogPress from my iPad
Fredag i Danmark innebar att vakna upp i vår mysiga stuga till vindstilla väder och lite sol som trängde fram.
Efter en skön frukost gick vi de 200 m ner till havet och plockade lite snäckor och annat som sig bör. Mäktig kustremsa! Bada gjorde vi inte ute men däremot gick vi in till det alldeles "lagoma" äventyrsbadet som tillhör anläggningen vi bor på. Perfekt djup för Alex nästan överallt, fin vattenrutschbana, tropisk värme i luften (passar Johan som är lite frusen av sig...) och inte alltför stort. Även jag var med i och badade med grabbarna en liten stund. Äter ju redan penicillin så hoppas att inte alltför mycket skräp kan attackera immunförsvaret... Jag lämnade boysen efter en stund och gick iväg för att utforska det romerska badet och SPA anläggningen här intill. Verkade jättehärligt där och i morgonbitti har jag en behandlingstid inbokad där :-)
Rätt mosiga efter badet drog vi iväg på utflykt. Ca en timmes bilkörning (ganska små vägar) tog oss allra längst norrut till själva byn Skagen. Detta mytomspunna ställe. Kargt och annorlunda landskap ute den sista smala landremsan, verkade inte gå att odla något utan hedliknande sanddyner var man såg.
Sen lunch i Skagen och vi hamnade återigen på en enkel, men ack så dejlig kro. Johan beställde in ett klassiskt "Stjerneskudd" (smørrebrød med spätta filé, räkor, remouladsås mm) och jag tog in en "allmän" tallrik. På fatet kom en del supergod fläsksida med rödkål och god sås, en del mör rostbiff m rostad lök och sås och en del varierande ostar, vid sidan fick man några skivor grovt danskt rågbröd och några kex till osten. Helt otroligt gott - bra råvaror gör enkel mat sååå god!!! Alex då? Jo en pølse och ett BERG med pommes frites.... Vi tog bar lite yoghurt och macka på kvällen sen i stugan den dan' kan jag avslöja...
I Skagen smet vi in på det berömda museet och kikade på lite tavlor och sen åkte vi naturligtvis ut till den själva yttersta udden där haven möts. Ja, allra längst ut gick vi inte, det var ganska så långt och klockan hade vid det här laget hunnit bli ganska mkt. Tror att när man kommer hit här under säsong så går det att åka ett "strandtåg" allra lägst ut. Men vi kom en bit ut och fick en skön känsla av naturen. Många danskar som var ute och rastade sina hundar på denna fina plats. Vi såg bl a en jackcocker och en jaktspringer. Dom kan nog sina jakthundar här :-) ...och vi fick en släng av saknad efter våra...
På kvällen kom dock ett mysigt MMS från Sollunden från Alex kusiner som hade alla hundarna där och verkade ha det hur mysigt som helst... (en fin ljuslykta hade dessvärre åkt i backen p.g.a. en nyfiken nos...)
Väl hemma i stugan igen gjorde vi inte många knop. Byggde ihop en legosats från färjan med Alex och Alex låg nog ca en timma i stugans bubbelbadkar (extremt nöjd med det). Vi tog ett glas vin, läste lite och njöt framför brasan. Dejligt!
- Posted using BlogPress from my iPad
Location:Skallerup Strand,Danmark
fredag 9 november 2012
I bubblan i Danmark
Familjen har tagit sig till NordJylland till trakterna av Skagen. Vi kom igår med färja från Göteborg. Vi bor på ett "ferieland" i ljus och härlig stuga vid stranden. Inne på själva centret finns äventyrs bad, spaanläggning m romerskt bad, bowlingbanor, gympasalar, gym, lekland, restaurang, pub och affär. Det mesta alltså! Inte långt härifrån m bil når vi NordsjöAkvariet i Hirtshals, själva toppen av Jylland (Skagen) och byn Aalborg. Flera lagom utflykter. Vi småstartade lite igår genom att köra lite sightseeing från färjan och hit i väntan på incheckning, åt ett traditionellt och å så gott smørrebrød på ett hak i Hirtshals.
Alex är helt superspeedad av alla semestermöjligheterna som står tillbuds. Ångrar faktiskt lite att jag visade och berättade så mkt som gjorde innan avfärd... Han kunde knappt sova något på hotellet i Göteborg natten till torsdag eftersom han såg så mkt fram emot allt som skulle hända.
Helt svettig efter lekland i går e.m. efter ankomst gick vi ner i bowlinghallen. Trodde han helt skulle krascha där av trötthet men han höll ihop och vi rullade klot som bara den :-) Pizza med hem till stugan och sen tvärslockna han i sängen.
Den här veckan började annars med en riktig genomkörande på sjukan. Kontraströntgen av torso och buk, en halvtidsuppföljning då jag nu tagit mig igenom hälften (nästan) av de planerade cellgiftsomgångarna. Efter röntgen var det Onkologen och behandling. Fick skjuta på förra veckans beh p.g.a, febern. Det tar på krafterna med en sån dag, men Johan var med och hundarna i bilen så det blev trots allt en dag med gemensam lunch ute och hundpromenad/hundträning tillsammans.
Vet att ni är många som engagerat er i frågan om sköterskorna som jag skrev om i förra inlägget. Det var som vanligt min behandlande sköterska i måndags. Tror inte det är så lätt för dom att bara plocka ut henne och sätta in någon ny, men jag fick känsla av att de underbara bröstsköterskorna pratat med henne - även om hon delvis fortfarande är fladdrig och rörig... men hon är inte dum eller otrevlig eller så. Det är åtminstone en trygghet för mig att veta att bästa Maggan (en av bröstsköterskorna) vet hur jag känner och jag vet att hon har koll och att jag kan ringa henne. Maggan har dessutom lovat att som sist medverka vid nästa läkarbesök - som blir på onsdag när röntgensvaren kommit.
Har gått på en ny omgång m kortison för smärtans skull och det hjälper en del. Lite jobbigt bara att vara tillbaka i den här bubblan man befinner sig i när kroppen är full av cellgifter och kortison, toppat med lite penicillin och morfin. Bubblan går liksom inte att beskriva, man är trött, men har svårt att sova, orken och skärpan finns inte och kroppen verkar befinna sig någon annanstans...
Inte roligaste resesällskapet helt enkelt... men vi behövde nog komma bort lite ändå. Tror att sist Johan hade en ledig, bortrest dag var mars (v 11) i fjällen... Här får vi se lite nytt, hundar och hus där hemma sköts om av andra och få måsten - då har det inte så stor betydelse om man är i sin bubbla i Danmark eller hemma!
- Posted using BlogPress from my iPad
Alex är helt superspeedad av alla semestermöjligheterna som står tillbuds. Ångrar faktiskt lite att jag visade och berättade så mkt som gjorde innan avfärd... Han kunde knappt sova något på hotellet i Göteborg natten till torsdag eftersom han såg så mkt fram emot allt som skulle hända.
Helt svettig efter lekland i går e.m. efter ankomst gick vi ner i bowlinghallen. Trodde han helt skulle krascha där av trötthet men han höll ihop och vi rullade klot som bara den :-) Pizza med hem till stugan och sen tvärslockna han i sängen.
Den här veckan började annars med en riktig genomkörande på sjukan. Kontraströntgen av torso och buk, en halvtidsuppföljning då jag nu tagit mig igenom hälften (nästan) av de planerade cellgiftsomgångarna. Efter röntgen var det Onkologen och behandling. Fick skjuta på förra veckans beh p.g.a, febern. Det tar på krafterna med en sån dag, men Johan var med och hundarna i bilen så det blev trots allt en dag med gemensam lunch ute och hundpromenad/hundträning tillsammans.
Vet att ni är många som engagerat er i frågan om sköterskorna som jag skrev om i förra inlägget. Det var som vanligt min behandlande sköterska i måndags. Tror inte det är så lätt för dom att bara plocka ut henne och sätta in någon ny, men jag fick känsla av att de underbara bröstsköterskorna pratat med henne - även om hon delvis fortfarande är fladdrig och rörig... men hon är inte dum eller otrevlig eller så. Det är åtminstone en trygghet för mig att veta att bästa Maggan (en av bröstsköterskorna) vet hur jag känner och jag vet att hon har koll och att jag kan ringa henne. Maggan har dessutom lovat att som sist medverka vid nästa läkarbesök - som blir på onsdag när röntgensvaren kommit.
Har gått på en ny omgång m kortison för smärtans skull och det hjälper en del. Lite jobbigt bara att vara tillbaka i den här bubblan man befinner sig i när kroppen är full av cellgifter och kortison, toppat med lite penicillin och morfin. Bubblan går liksom inte att beskriva, man är trött, men har svårt att sova, orken och skärpan finns inte och kroppen verkar befinna sig någon annanstans...
Inte roligaste resesällskapet helt enkelt... men vi behövde nog komma bort lite ändå. Tror att sist Johan hade en ledig, bortrest dag var mars (v 11) i fjällen... Här får vi se lite nytt, hundar och hus där hemma sköts om av andra och få måsten - då har det inte så stor betydelse om man är i sin bubbla i Danmark eller hemma!
- Posted using BlogPress from my iPad
måndag 5 november 2012
Nyansskillnad
Ännu en vecka har gått. Tiden flyter fram och ändå gör jag ju inget känns det som... Men dagarna fylls med sjukhuskontakter, hund- och familjemys och allt det här vanliga, försöka orka tvätta, hålla i ordning, betala räkningar.
Har känt mig lite stressad och allmänt olustig sen jag började behandlingen över att jag blivit tilldelad den ända sköterskan på Onklogen som jag verkligen inte gillar. Vi hade en del "issues" när jag behandlades då för fyra år sen och hon verkar inte ha förändrats... Eftersom man inte träffar ngn läkare regelbundet så blir sköterskorna superviktiga. De måste lyssna på allt, snappa upp funderingar över biverkningar, ta emot frågor, se till att recept finns inlagda osv - ja och ge behandling förstås. Jag vill kunna känna fullt förtroende för denna "supermänniska" och jag gör inte det för henne som blivit min huvudansvariga. Hon är säkert duktig och kompetent, men vi klickar inte och når inte fram till varann. Tog upp dessa funderingar m kuratorn förrförra veckan och hon skulle lyfta det till min absoluta favvosköterska på bröstmottagningen.
Under veckan som gått har det onda i magen tärt på mig, dessutom feber några kvällar och allmänt låg. Då ringde jag en f.m. på telefontiden till sidan där jag vet bröstsköterskorna svarar, behövde få lite bättre stöd och hjälp - i stället för att ringa behandlingsmottagningen där jag vet jag bara blir kopplad till min behandlande sköterska. Det var så skönt att få prata med de underbara, trygga sköterskorna - dom lyssnar, frågar, funderar, resonerar, kollar upp och är bara som en stor varm famn att krypa upp i. En nyansskillnad i bemötande som gör så oändligt mycket <3
Hundarna då? Små, korta pass med Polka nästan varje dag. Lydnadsgrejer, lite jaktapportering och ett kortare spår (på viltrik mark) har det blivit. Och mer ordentliga träningspass med de andra som tex sökträning i lördags. Söket är så fantastiskt roligt och det tycker Polka också, märks tydligt (fast hon verkar ju gilla det mesta... :-) ) Vi går långsamt fram men gör framsteg, både hon och jag. Vi är ju noviser båda, precis som med jaktapporteringen så det gäller att vi båda lär och får till det rätt. Men oj så roligt det är!!! Träffade en arbetsterapeut i skogen häromdagen som var ute med sina tre hundar. Två av hundarna var utbildade terapihundarna, dock hade hon lite svårt att få uppdrag för dom. Är helt övertygad om att de skulle göra underverk på så många ställen inom vård och omsorg. Hon berättade en vacker historia om en dement, sängliggande dam på ett äldreboende som hon kommit i kontakt med under sin praktik. Damen ville äntligen lämna sängen "hundarna måste ut", hon hade tagit sig ut till matsalen och allting för första gången på länge. Mer djur, natur och kultur åt sjuka och gamla!!
Har känt mig lite stressad och allmänt olustig sen jag började behandlingen över att jag blivit tilldelad den ända sköterskan på Onklogen som jag verkligen inte gillar. Vi hade en del "issues" när jag behandlades då för fyra år sen och hon verkar inte ha förändrats... Eftersom man inte träffar ngn läkare regelbundet så blir sköterskorna superviktiga. De måste lyssna på allt, snappa upp funderingar över biverkningar, ta emot frågor, se till att recept finns inlagda osv - ja och ge behandling förstås. Jag vill kunna känna fullt förtroende för denna "supermänniska" och jag gör inte det för henne som blivit min huvudansvariga. Hon är säkert duktig och kompetent, men vi klickar inte och når inte fram till varann. Tog upp dessa funderingar m kuratorn förrförra veckan och hon skulle lyfta det till min absoluta favvosköterska på bröstmottagningen.
Under veckan som gått har det onda i magen tärt på mig, dessutom feber några kvällar och allmänt låg. Då ringde jag en f.m. på telefontiden till sidan där jag vet bröstsköterskorna svarar, behövde få lite bättre stöd och hjälp - i stället för att ringa behandlingsmottagningen där jag vet jag bara blir kopplad till min behandlande sköterska. Det var så skönt att få prata med de underbara, trygga sköterskorna - dom lyssnar, frågar, funderar, resonerar, kollar upp och är bara som en stor varm famn att krypa upp i. En nyansskillnad i bemötande som gör så oändligt mycket <3
Hundarna då? Små, korta pass med Polka nästan varje dag. Lydnadsgrejer, lite jaktapportering och ett kortare spår (på viltrik mark) har det blivit. Och mer ordentliga träningspass med de andra som tex sökträning i lördags. Söket är så fantastiskt roligt och det tycker Polka också, märks tydligt (fast hon verkar ju gilla det mesta... :-) ) Vi går långsamt fram men gör framsteg, både hon och jag. Vi är ju noviser båda, precis som med jaktapporteringen så det gäller att vi båda lär och får till det rätt. Men oj så roligt det är!!! Träffade en arbetsterapeut i skogen häromdagen som var ute med sina tre hundar. Två av hundarna var utbildade terapihundarna, dock hade hon lite svårt att få uppdrag för dom. Är helt övertygad om att de skulle göra underverk på så många ställen inom vård och omsorg. Hon berättade en vacker historia om en dement, sängliggande dam på ett äldreboende som hon kommit i kontakt med under sin praktik. Damen ville äntligen lämna sängen "hundarna måste ut", hon hade tagit sig ut till matsalen och allting för första gången på länge. Mer djur, natur och kultur åt sjuka och gamla!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)