Spårpremiär, cellgifter och ny frisyr!

I går fick jag min första omgång med cellgifter (del 1 av 8). Är "peppar-peppar" positivt överraskad så här långt. Själva injektionerna och droppt var helt odramatiska och alla mediciner jag proppar i mig mot illamående verkar så här långt hjälpa toppen. Visst man känner sig lite halv-dan', har ingen direkt aptit men det har inte gått så långt att jag kräkts (vilket jag var helt övertygad om och verkligen fasade för). Hoppas det fortsätter så här. Det gäller att hålla koll på tidsschemat för alla piller och stoppa något lätt i munnen med jämna mellan rum så ska det nog gå fint! En massa kortison bla. tar jag mot illamåendet så man blir lite lätt "speedad" och det blev inte många timmars sömn i natt, så kanske om ett par-tre dar är jag kanske inte lika positiv...

Jag och Bella har just varit ute och gått ett litet spår jag lagt åt henne en timma tidigare i skogen. Hmm.. lite blandat resultat måste man nog säga. Det här var första spåret vi går sedan anlagsprovet i slutet av september och det var en otroligt lycklig och laddad hund som satte iväg. Det var ganska så yvigt och den ända apport vi fick med oss hem var slutpinnen... Men på det igen bara. Hoppas det inte dryer allt för länge innan tillfälle ges. Stor skuld till det något modesta resultatet ligger på en lätt förvirrad matte som snitzlat slarvigt och själv inte hittade runt ordentligt efteråt för att samla in snitzlarna och de missade apporterna... Bättring!!! Kan väl kanske skylla på cellgifterna. Doktorn förklarade ju att man får en viss påverkan på hjärnan, med glömskhet och allmän förvirring som symptom, vilket kommer att sitt i under och tiden strax efter avslutat behandling. Kanske kom det här symptomen snabbare än illamåendet... :-) Den sjuka humorn flödar i den sjuka kroppen...

På tal om cellgifterna så kommer ju håret också obenhörligen att falla av. Antagligen ca två veckor efter den här första behandlingen så i fredags klev jag in på salongen och beställde en "ny frisyr" - det blir en supersnygg lång, blond peruk som jag kan gå och slänga med... Näää förstås inte, jag vågade mig inte på några större utsvävningar. Vi får väl se hur trivsamt det kommer att vara att använda peruk överhuvudtaget. Annars är ju inte solhatt något dåligt alternativ så här i dessa tider!

Krypträning

Bella får, av förklarliga skäl, inte direkt överdrivet med träning för tillfället. Men lite mindre, okomplicerade pass då och då passar vi på med när vi får chans och ork. Vårt mål är att kunna starta lägre klass spår till hösten. Spårträningen är lika med noll just nu, men vi får hoppas det blir bättre framöver. Däremot lite lydnad funkar ju.

Krypet är ett sånt moment som går fint för matte och hund att pyssla med. Tog med kameran igår för vi skulle be någon fota hennes fina kryp (ingen lång sträcka än förvisso, min vi går sakta men säkert framåt...). Dessvärre tog batteriet slut och de enda bilder som blev tagna i går var på Alex och hans krypträning ute i potatisfältet.

Han gör också framsteg sakta men säkert.

Återkommer med bild på Bellas kryp!

Midsommar i antågande

Glad över att ni är några som i alla fall inte gett upp hoppet om Bellas blogg och hittade hit...

Här kommer på "begäran" en härlig sommarbild på coolingen Alex.

På fredag har vi midsommar och Johan kämpar på för fullt med jordgubbar. Säsongen började tidigt och det såg ganska så bra ut, men nu har de tuffa frostnätterna vi hade i maj börjat visa vilken skada dom ställt till med och nu är det ganska så skralt med bär som kommer fram. Det verkar vara så hos flera odlare här i Östergötland... Riktigt tråkigt om det inte finns svenska bär åt alla som vill ha till midsommar!

I torsdags var jag med kort varsel inkallad till sjukhuset för att de skulle sätta in en "porth-a-cath" på mig. En slags dosa man operar in under huden där man ger alla dropp och tar alla prover i fortsättningen, så man ska slippa sticka sönder alla blodkärl i armarna. Var ganska så nervös inför ingreppet. Jag är hur "pipplig" som helst med allt som gör ont, men det gick väldigt bra och en superhärlig sköterska på kirurgen tog väl hand om mig och snålade inte på det lugnande preparatet direkt... På fredan' åkte jag tillbaka in till onkologen för att de skulle lägga om förbandet, men då fick jag inte åka hem igen. De misstänkte att det blivit en infektion så jag blev inlagd på avdelningen med pencilin i dropp och fick ligga och vänta på att bli nerkörd till operation igen. På fredagskvällen klockan tio fick jag äntligen åka ner, men efter att ha träffat en rad oroliga sköterskor och läkare under eftermiddan' och kvällen fick jag äntligen träffa herr narkosöverläkare. Han var en cool och ganska så "rivig" kille som bestämde sig för att vi skulle ha lite is i magen och låta den där "porten" sitta kvar. Förhoppningsvis är det bara en lokal inflammation som blivit i vävnaderna runt där ingreppet gjordes. Hade det varit en infektion, måste den ha varit en väldigt agressiv bakterie jag drabbats av eftersom det gått så fort och då borde mitt allmäntillstånd varit betydligt sämre än det var.

Så vid midnatt var jag äntligen tillbaks uppe på avdelningen och fick lite att äta (vid det laget hade jag varit fastande sedan tolv på dan'). På lördag eftermiddag traskade jag glatt ut från sjukhuset med en ask pencilin i handen. Härligt!

Jag är fortsatt rätt sliten och mörbultad, går under namnet "yellow label" här hemma då hela bröstkorgen på vänster sida där man satte in "porten" är inte röd eller lila som ett blåmärke brukar vara ytan helt gult!!

Alex underbara farmor och farfar har gjort ett hästjobb och helt och hållet tagit hand om Alex under de här dagarna sen ingreppet. Fem nätter i rad har han sovit uppe hos dom, eftersom jag haft ont och såret måste läka innan jag får lyfta honom igen, och Johan jobbar typ 14 timmar per dygn...

Ny blogg

Välkomna till den nya bloggen!
Vi har väl antagligen tappat de flesta av våra gamla läsare eftersom våren har varit en katastof vad gäller blogguppdateringar. Nu tar vi nya tag med ny och förhoppningsvis bättre blogg och mer uppdateringar. Har tittat runt en längre tag på olika bloggar och dess upplägg. Gillar bloggar med automatiskt bloggarkiv och där man kan lägga upp hyfsat stora bilder. Vilket den här gör. Får väl efterhand göra den här sidan snyggare och trevligare.

Våren har dessvärre inneburit fler katastrofer. I mars uppdagades det att knölen i mitt högra bröst var en cancer. I slutet av april opererades jag och man tog bort hela bröstet och ett gäng lymfkörtlar dit det också spridit sig. Nu är hela processen igång och här efter midsommar börjar mina cellgiftsbehandlingar som kommer att pågå i nära ett halvår (dropp var tredje vecka). Efter det kommer man även att stråla. Allt för att försäkra sig om att all elak cancer är borta och INTE kommer tillbaka.

I bland slår livet runt i sådana volter att man inte riktigt hänger med...

Bella - apportören

Varma sommarkvällar tycker Alex det är mysigt att bada ute i sin badbalja. Bella var framme direkt och skulle ta hand om badankan...