Vilken skillnad

Det blir en sån enorm skillnad ute när vädret slår om och blir kallt. Det blir torrt ute, inga hundar som sitter och huttrar bara för att man står stilla en stund...och mängden lera och grus hundarna (och de tvåbenta drar in) minskar radikalt. Skönt!! Och även om termometern visat på lägre temperatur nu lördag-söndag så var det betydligt råare och kallare att vara ute i mitten av veckan som gick. ÄLSKA vintern ❤
I onsdags fick vi hem vår nya bil, materiella ting men oh så härligt!!! Igår monterade vi ut det befintliga hundgallret och ställde in den begagnade dubbelburen jag köpt av en annan Subaru ägare. Åkte sen och köpte dynor till burarna, nu ska det bara in ett avklippt liggunderlag allra underst så kommer tjejerna att åka som prinsessor! Köpte även en lite större plastlåda där jag tänkt ha hundgrejerna i - ska verkligen försöka bibehålla ordning i nya åket :-) Tror ni det går?
I veckan har vi haft två olika övernattande besökare, först kom Tove med tåget från Uppsala i onsdags och hälsade på under ett mysigt dygn och sen i lördags intog Cina och labradoren Soya gäststugan. Vi hade en slags "country weekend", hundträning, god mat och trevligt umgänge (och försök till andjakt).
Härligt med enkla gäster som känner sig hemma och fixar med mat och annat (som att gå ut och gå med ohyfsade hundar...). Däremellan har vi hunnit vara bortbjudna till kära vänner. Först bara jag själv på skön lunch efter senaste behandlingen och sen i fredags på lite häng med hela familjen. En härlig kväll med korvgrillning ute först och sen tapas inne i värmen. Lyxigt att sätta sig och bara bli serverad och sen dessutom kunna få sjunka ner i en skön soffa när smärtan blir för jobbig. Det gör fortfarande löjligt ont i magen. Undrar så när det ska släppa, som det är nu tycker jag att det bara blir värre och värre... Försöker hålla det ifrån mig med hjälp av morfintabletter men det är en svår balansgång eftersom jag blir så illamående av morfinet.
Bästa medicinen måste väl vara att omge sig med människor som får en att må bra och försöka fylla dagarna med positiva upplevelser :-)

Omsorg om kropp o själ

Dagen har till största del inneburit att ta hand om kroppen och själen. Till vårdcentralen för att lämna förberedande blodprov inför ny omgång m cellgifter på torsdag, till naprapaten för att pyssla om spända muskler i rygg och nacke och lite tupplur på det. Själen fick sitt genom en pratstund hos klok kurator på Onkologen (skönt att kunna belasta ngn neutral utomstående med jobbiga ångesttankar), härlig eftermiddag i svampskogen m alla knoppisbarnen och vuxna. Satt på min stol (ryggsäck) i en solig glänta och blev serverad fika :-) Och fortsatt så otroliga mängder med trattkantareller i skogen - barnen var jätteduktiga och gick in för plockandet med liv och lust!

Avrundade dagen med ett kort träningspass med två apporteringsglada labradorer (Polka och elithunden Soya). Med Polka går vi fortsatt lugnt och varsamt fram, det finna enormt mkt i henne det är tydligt. Undertecknad har väldigt mycket att lära. Tur då att vi lär oss så himla mycket av Soya och hennes matte - precis som vi lär oss av kloka träningskompisar på lydnadsplan och i sökskogen. Jag försöker verkligen ta in och lära mig så mycket jag bara kan - och sen gäller det bara att komma ihåg och kunna omsätta i praktiken. Men kul är det :-). Hundträningar faller absolut dom oxå under ramen för vård av själen.

Så även jordgubbskräm! Johan åkte på kvällens föräldrarmöte på förskolan och jag och Alex kokade jordgubbskräm till kvällsmat. Slurp och mums!! Och så enkelt var det att sluta dagen som världens bästa mamma :-)

Polka är mentalbeskriven

Igår arrangerade vår brukshundklubb MH-test och jag var där med Polka.
Jag gjorde samma sak med Bella för kanske sex år sedan. Det är spännande och intressant att se hur hundarna reagerar i de olika situationerna de ställs inför. Jag vet för lite om själva testet för att veta vad som kan anses bra eller inte men viktigast för mig är att hon var glad och vänlig och "tillgänglig". Hon uppvisade stor leklust och hade inga problem med att bli hanterad av figuranterna. Hon blev inte alls skrämd av oväntat ljud utan bara nyfiken. Hon var lite avvaktande vid stationen där hon blev "skrämd" av en plötsligt uppflygande overall, men släppte misstänksamheten nästan direkt och brydde sig sedan inte. Två spöken kom på en station och rörde sig långsamt och hotfullt emot oss. Då blev hon ganska så förbannad (och rädd?!) och stod och tokskällde på spökena. Inte förrän jag gick fram till ett av spökena insåg hon (kände väl på lukten) att det var människor. Då blev hon extremt glad :-) Prövningen av skott gick som väntat bra.
Domaren som satte bedömningen av hennes test tyckte att det var en mkt trevlig hund som var rolig att se "in action".
Jag har ju tidigare varit lite fundersam inför brukslydnadsmomentet skall, Polka skäller verkligen sällan och har inte lätt till till skall. Får väl be träningskompisarna att klä ut sig till spöken när vi ska träna in det momentet :-)

Långspår

Håller kvar vid min ambition att Polka ska få gå ett spår i veckan med varierande längd och i varierad miljö. Idag gav vi oss på en munsbit och la ett i princip fullängd elitspår. För långt och för svårt? Ingen problem med längden direkt för Polka. Det märks att hon börja få upp "spårkondition" och orkar hålla i. Däremot orkar knappt jag... Fick också väldigt ont i magen på kvällen, har smärtan tilltagit eller gick jag för långt?
Ok, tillbaks till själva spårjobbet. Efter en ca 100-150 m (efter första pinnen) växlade hon över och spårade vilt! Väldigt mkt upptrampade viltstigar där jag la spåret. Tog tillbaka henne och hon tog spontant upp rätta spåret igen. Därefter spårade hon väldigt rätt och bra. Missade andra apporten efter den här "störningen" och sen gick hon även över den tredje men den såg jag. Då tog jag tillbaka henne så hon blev uppmärksammad på vad hon gått förbi (rätt eller fel, här läst någonstans att det inte är en lämplig metod). Det verkade funka på Polka i alla fall för sen koncentrerade hon sig och plockade varenda pinne efter det (hade lagt ut 7+slut blandat skogspinnar och vanliga).
Chilli fick också ett spår. 100 m ca, släpade en rådjursklöv, en vinkel och liggtid ca en timma. Hon spårade jättefint - hon tycker verkligen att det är kul!!

Klockan ringde

Hade ställt ett larm på telefonen och när klockan ringde var det dags att lämna den fridfulla skogen (och alla kantarellerna!!!) för att åka in till Onkologen. Dags för behandling 2:2 idag.



I gårkväll var jag hos en kompis på lite middag, fick supersmarrig jordärtskocksoppa. Receptet var hämtat hos en matbloggare (som varmt rekommenderas). Länk till receptet: http://mumsfillibaba.blogspot.se/2012/10/jordartskockssoppa-med-rak-och.html?m=1
Nina serverade inte räkorna till utan vi fick knaperstekt bacon att strö på och avocado&tomatsallad och stekt haloumi till. Underbart gott!!!

När jag kom hem igår fick jag av någon idiotisk anledning för mig att jag skulle Googla på biverkningar på min cellgift jag får - hamnade då på en rad bloggar skrivna av folk som är under behandling. Ursäkta språket men det verkar fan inte gå bra för någon som har liknande diagnos (Her 2 positiv, spridd bröstcancer). Tröstlöst att läsa och väldigt dumt! Ska aldrig, aldrig gå in på några bloggar igen (såvida inte någon kan tipsa om en som det får bra för).

Uppsidor och nedsidor

Det finns en hel räcka med nedsidor med det här förhatliga återfallet i cancern - kan inte rabbla dom alla. Att inte orka är en, att gå runt med ett sänkt immunförsvar är en annan (förkyld, ont i halsen, ömtåliga slemhinnor som just nu gör att jag "slemmar" blod från näsa och hals), att dagligen få korta hugg av ångest är en tredje och ska jag lista en fjärde måste det bli alla vårdkontakter - blodprov på vårdcentralen, behandling på Onkologen, röntgen, ultraljud, passa tfn tid med sköterska osv. Blä.

Bättre att fokusera på uppsidorna i livet just nu!
Min underbara femåring som igår höll upp dörren för mig flera gånger med kommentaren "Damerna först" och som nöjd beundrade solnedgången igår (som var magisk med alldeles rosaskimmrande moln) och sa: "någon måste vara väldigt kär" och " en riktig kärlekshimmel" Passa er Molly Lorin, Clara Elander, Clara af Sillén och alla andra trevliga tjejer som Alex gillar - han kommer nog att bli en riktig ladykiller :-)

Sötaste Chilli som är pigg och glad efter sin operation. Visar klara tecken på att bli en eminent spårhund. Det senaste spåret, ca 100 m med släpad rådjursklöv (inget blod), en vinkel och en timmas liggtid gick som en dans (bra sysselsättning för valp som inte får leka och busa sig trött).

Begåvningen Polka som gjorde en väldigt bra sökträning senast. Bland annat passerade ett rådjur figgen mellan det att Polka plockat rullen och påviset, men det var inget som störde hennes fokus. Grymt bra tycker jag! Senaste spårträningen gick också super, hon är en riktig talang och en sån arbetsmyra. Svårt bara att hålla jämna steg med henne! Det blir ju också lite jaktapportering, vi går fortsatt långsamt framåt och försöker vara noggranna. "Coach Cina" tog sin första etta i ekl i lördags, det är imponerande!!! Begåvad hund OCH hundförare.

I lördags var det sista Bondens egen Marknad, hade två assistenter med mig in så jag mest bara satt och övervakade hela dagen. Lyxigt!!! Tack Nilla och Andreas för er hjälp - ovärderlig sådan <3



I söndags efter sökträningen åkte jag för att plocka upp Alex hos farmorn - då hamnade jag i spontan korvgrillning med stora delar av Hydén familjen - guldkant på en solig söndag :-) Därefter frågar min svägerska om hon får ta med sig Alex in och möta upp med favvokusinen Emma som är och dömer fotboll. Lycka för Alex!! Underbart att kunna åka hem och ta en middagslur i lugn och ro :-) Också helt ovärderligt! Tack bästa svägerskan <3

Skulle kunna fortsätta att rabbla uppsidor i livet just nu i ett bra tag.... Återkommer säkerligen i ämnet :-)

Har påbörjat andra behandlingsomgången

Igår var det dags för sjukhuset igen och behandling 2:1, det blir en 2:2 om en vecka sen är det återhämtning i två veckor.
Blev väldigt trött igår, fortfarande inget illamående så det är bra, men trött som en klubbad säl och ont i kroppen (Herceptin) antikroppen jag får ger influensaliknande symptom.
Fortsatt trött idag med en rastlös Labrador så därför packade vi en macka och en termos kaffe och åkte ut i skogen. Bra att man tvingas ut, hur det än är så läker man av frisk luft och vacker natur.



Fikapaus med bästa vännen

Fantomen på Prästgården

Vi fick hämta våran Chilli idag, iklädd blå kroppsstrumpa. Hon verkar pigg och glad och helt oberörd av vad hon varit med om. Skönt! Det svåra blir nu att hålla henne lugn under de närmsta veckorna. Det gäller att hålla henne och Polka åtskilda, deras lekar tenderar att bli lite väl våldsamma...
Så fantastiskt skönt att allt gick bra med operationen! Dygnen på djursjukhuset hade gått väldigt bra, hon hade varit lugn och trygg i buren och charmat personalen förstås med sitt glada sätt och gulliga uppsyn :-)

Inte bara EN strumpa till utan TVÅ...

...och däremellan grus och benbitar. Personalen på djursjukhuset ringde nyss och de var klara med operationen av Chilli. Ingreppet gick bra och som sagt fann dom inte bara ytterligare en strumpa till utan två!! Varav en var halvvägs in i tunntarmen och den hade aldrig gått att få ut utan operation. Nu hoppas vi hon piggnar till fort och snart kommer hem igen. STRÄNG disciplin på strumpor framöver och lock på tvättkorgarna!
Lägger in en mysig bild på tjejerna från skogspromenaden idag

Location:SKEDA PRÄSTGÅRD,Linköping,Sverige

Chilli inlagd på djursjukhuset och usel lydnadstävling igår

I morse började Chilli hulka och må dåligt och i förmiddags i skogen kräktes hon upp en barnstrumpa. Puh, tänkte jag, skönt att den kom upp. Hon fortsatte dock att må illa och kräkas. Riset jag kokade till henne på lunchen kom upp igen. Nu på kvällen var det ingen bättring, hon hade uppenbart ont i magen och gick och krummade och ville inte äta. Magen kändes hård och som om hon hade klump på vänster sida. Skulle vi åka in på jourtid tid till djursjukhuset. Jag ringde min klippa veterinär Tove och rådfrågade. Solklart fall med de symptom vi beskrev att vi borde åka in. Stor risk att det sitter mer och orsakar stopp. Vi ringde Valla djursjukhus här i Linköping. En enda veterinär som jobbar jour och hon var just i färd och skulle operera en annan hund som svalt en strumpa. Vi hänvisades till Jönköping! Ska vi åka eller vågar man vänta? Ringde dit i alla fall och deras rekommendation var att komma. Sagt och gjort, Johan satte sig i bilen och åkte ner. De röntgade direkt och såg att det satt ytterligare en strumpa men också mer, troligen benbitar eller något. Ingen tvekan utan operation på en gång och nu får hon vara kvar till onsdag för observation efter operationen. Skönt att vi åkte och det känns bra att de opererar en hund som visserligen var ganska så tagen, men ännu inte i allt för dåligt skick. Nu håller vi tummarna för lilla tjejen att ingreppet går bra!

Nu till gårdagens lydnadstävling. Fullständig katastrof med en helt ofokuserad hund som var väldigt störd av publik och allt annat. Flera nollor i protokollet och massor av dubbelkommandon och allmänt tråkigt... Det kändes ändå helt ok när vi värmde upp... Bra träningskompisar som tröstade efteråt och analyserade. Vi var överens om att hon inte helt varit sig själv de senaste två-tre veckorna på lydnadsplan. Könsmognadsfas och rörigt i huvudet? Hon är dryga 13 månader och det känns rimligt att vi kommit in i en "svacka". Tråkigt bara att komma på tävling och prestera så dåligt.
Måndagsträning idag och ny strategi. Vi lämnar tävlingskommendering därhän för någon månad. Träna kontakt och bara uppdelade moment med inga större krav under ALLA träningspass. Släppa "tragglande" och idag började vi så smått känna på momentet frammåtsändande i stället. Kul inlärning, uppdelad med mkt positiv belöning och inga krav. Nöjd med dagens träning både jag och Polka (kändes det som i alla fall)!