Skaldjursfrossa och vacker musik

Igårkväll var hela familjen bjudna till Mjölby kyrka. Välgörenhetskonsert som ordnas av LC (Lady Circle). Lydia, mamma till Alex jämnåriga nästkusiner Sofie och Filippa är ordförande i Mjölbys LC det här året. Mysig konsert med bra musiker och duktiga sångare!!

Efter konserten åkte vi hem till Öjebro där Johans kusin Fredrik dukade upp en HÄRLIG skaldjursbuffé, vi åt hummer, ostron, havskräftor, räkor, krabba, färsk baguette och ostbricka. Sååå himla gott!! (Tyvärr blev inte bilderna så bra som jag tänkt mig... men så är det ibland)




Färska ostron -serverade på en bädd av is med citron.


Välmatad krabba -som undertecknad undviker (tål tyvärr inte)


Hummer och havskräftor - sagolikt goda!


Ostron ätning, droppa lite citron, skära loss från "muskeln" och sen sörpla i sig :-)


Barnen var duktiga och smakade i alla fall av räkor, krabba och lite hummer


God mat och god dryck!


Goda ostar förgylldes

Location:Linköping,Sverige

Tillbaka i Östergötland...

...har vi varit sedan juldagen. Här har traditionellt firande avlöst varandra med släkten Hydén. Juldagsmiddag på Torrberga (ingen julmat utan rådjursstek - mums - men långdans och raketen). Annandan' är jakt och räkfrossa i Öjebro.







Däremellan har det blivit en del vila och legobygge med Alex. Kroppen har varit trött och jag hoppas att det varit på grund av allergin mot medicinen och att allergimedicinen oxå gör en trött. Nu är nämligen den allergiska reaktionen på väg bort - äntligen!!! Hoppas få slippa fler nattliga bad och hemska kliattacker :-)

Blir lite rädd för den här tröttheten - vill inte att det ska vara något "allmäntilllstånd" såsom dr Elander trodde jag hade då vid det omskakande läkarbesöket. Han trodde ju då att jag var liggandes flera gånger om dagen på grund av trötthet. Vi hoppas på allergin och att det därmed vänder nu! Rädslan leder lätt till ångest som den gjorde igår. Alex och Johan gav sig ut på skidtur i fina vädret, jag satt vid datorn och skulle bara slutföra lite grejer till Brukshundklubben. Satt i princip och somnade rakt upp och ned - petade i mig massor av julgodis för att vakna. Gick och bytande en maskin tvätt. Fick nästan som panik och började gråta - fan är det så här det ska sluta? Jag vill inte lämna min fina familj, gå miste om vackra soliga vinterdagar för att några idiottumörer bestämt sig för att växa i MIN lever! Flytta på er säger jag!

Tog bilen och mötte upp med Johan och dom, fick gråta färdigt i hans trygga famn och lugnade mig. Kvällen blev perfekt med skön middag och soffhäng hos goda vänner - just när det behövdes som bäst <3

Vaknar och det är julafton

Nu är det jul igen! Äntligen kom denna dag tror jag de flesta barnen tänker, de barn i vår närhet som inte tänker så borde vi vuxna verkligen bry oss om. Hur kan vi få alla våra barn att uppleva en lugn och trygg jul? Vi har nu ett år på oss tills nästa gång att finna lösningar.

Vi vaknar upp på Backbo i Skåne. Vi är ca 2 mil från Lund i riktning mot Helsingborg. Här bor vännerna Carina och Christian. Gården är granne till min barndomsgård där jag växte upp och går jag ut på stallbacken kan jag vinka ner till min bror (som bor i där vi växte upp) någon km bort, Det är vackert här. Vi är liksom i utkanten av Lundaslätten och landskapet böljar lite med de sk Norrvidingebackar och Dagstorpsbackar alldeles inpå knutarna och mellan Backbo och min föräldrargård bryter Saxån av och ringlar sig fram i en sänka.
Carina driver en hästanläggning här på Backbo. Hon tävlar själv framgångsrikt i dressyr och är en uppskattad tränare. I stallet står många dyrgripar som hon tävlar och tränar, ofta på uppdrag åt andra. Strax ska jag gå ut och bli förevisad den senaste drömhästen som hon hoppas kunna köpa loss för egen räkning.

Här på Backbo landar vi alltid på våra Skånevistelser. Det är så skönt, avslappnat och en känsla av att komma hem. Det är värdefull känsla och jag är så glad för våra fantastiska vänner. Dygnen innan vi kom hit åkte vi också från den ena välkomnande platsen till den andra. Middag och övernattning hos min moster (tillika Alex extra mormor eftersom min älskade mamma inte finns med oss) i Vallåkra (i närheten av Helsingborg). På lördan' fortsatte vi vidare söderut till Vellinge (söder om Malmö). På vägen dit stannade vi i Bjärred ute vid kusten och träffade kompisar för en fantastisk lunch på bryggan (kallbadhus).





Härlig miljö och suverän brunch! Rekommenderas!
I Vellinge väntade familjen Adler/Vemrin m öppna armar och det blev en kanonkväll med mina tre av mina barndomsvänner och deras familjer. Sammanlagt sju barn mellan 2-7 år. Dom hade lika livat som vi vill jag lova!!!
Igår hann vi med ytterligare en lunch hos goda vänner i Bunkeflostand (Malmö) och Alex fick återse Kalle och Julian från i somras. Det tog inte 2 sek så hade Alex rusat in genom dörren och leken såg ut att ta vid exakt där den slutat i juli när de sågs senast. Helt underbart!!!

Det är verkligen en turné men så trevligt att kunna flytta från middagsbord till middagsbord och bara få njuta av härligt sällskap - energigivande trots man är trött. Lägger mig helt ogenerat och tar en power nap här och där. Klådan och allergin består men jag tycker nog att den klingat av något så hoppas det bara är dagar nu innan det är borta!

En riktigt GOD JUL till er alla - slappna av, njut och kramar er kära lite extra!!!
(Vet att det finns en svart pälsbeklädd älskad varelse som får mkt kramar, sover i sängen och njuter av livet hos sin hundvakt....)

Julhamstern, finns hon?

Lagom till långhelgens alla kalas och sociala aktiviteter har Kortisonets biverkningar blommat ut till fullo. Bl a är det vanligt att man samlar på sig vätska och svullnar i ansiktet.
De senaste dygnen har jag svullnat upp massor - ser inte roligt ut.
Man noterar också den här millisekunden av tvekan/reaktion hos folk man träffar nu - plötsligt ser man betydligt sjukare ut...

Jag vet det låter banalt, men det känns inget kul!

Har bott hos moster i Vallåkra, Skåne i natt. När man inte mår riktigt 100% så blir man lite fånig med att det är bekvämast att bo hemma,,, men det löser sig. Det är dags att lämna gästrummet vi sover i och smyga upp och ta en långdusch för att lindra klådan.

Var ju på sån "high" i torsdags efter beskedet om förbättrade levervärden - sakta i backarna verkade levern tänka och bara högg till och började göra riktigt ont i går när vi packade inför avfärden. Blä!
Extra besvärligt då att sitta i bilen till Skåne i flera timmar med extra ont - extra allt på Mc Donalds hjälpte föga.

Ps. det är härligt att vara iväg m familjen på julledigt och ha flera dagar framför sig med härligt häng hos kompisar och släkt. Kände hur det här blev ett dystert blogginlägg... Hund- och husvakter skickar mysiga bilder, bl a på Polka som vägrar julstressen och njuter på sängen i fulla drag.
Saknar redan de fyrbenta!

Klådan består men ändå en ljusning

Den förbannade allergiska reaktionen mot nyaste medicinen kvarstår. Klåda och utslag. Dock ser jag inte lika flammig ut längre, men oj så mycket jag smort in mig. Kilovis med olika krämer är testade - börjar kunna sortera ut vilka som är bäst nu...

Var på Onkologen igår och fick behandling i form av hormonsprutorna. Skön avslappnad stämning bland personalen så här innan jul. Nu är jag liksom tillbaka på sidan där jag gått för all eftervård, bröstmottagningen och har inget med behandlingsmottagningen att göra (där sköterskan jag INTE synkar med jobbar). På bröstmottagningen jobbar tre underbara systrar, samma tre som för fyra år sen när jag först kom dit. Igår när vi satt med en av dom ute i väntrummet och pratade kom de andra två förbi. Gav mig och Johan varsin en Kram och småpratade lite. Härligt!

Ska helt sluta med tabletterna som de tror orsakar allergin för att få ut skiten ur systemet. För att sen kunna gå in på en lägre dos och smyga in medicinen och se hur mkt jag kan tåla. Hoppas det hjälper snart. Fick också en lite kraftigare allergitablett att ta på nätterna för att kunna sova lite bättre så i natt har jag i alla fall sovit 2x2,5 h. Men sen fick jag kliva upp och lägga mig i badet för att inte bli galen av klådan, nu har jag nog legat här i väl över en timma. Dags att gå upp och ta tag i packningen och annat.

Bästa nyheterna var dock att levervärdena blivit lite bättre!!! Det tar jag med mig in i julfirandet och njuter av!

Tredje duschen...

...det här dygnet.
Att ställa sig i duschen en stund är nästan det ända som helt hjälper mot klådan. Natten är vidrig, svårt att sova, går inte att koppla av med nånting när man ligger vaken, som jag annars brukar göra.

Det blir i de lägena plats för mycket ångest att välla fram. Det är väl i sig inget farligt, låt det pysa ut skulle många av er säga, men det är jobbigt - och extra skör är man efter att inte fått sova.

Skidkungen!

Det var en överdrift att säga att det började gå rätt håll med utslagen och klådan bara för att jag var och hämtande två kartor tabletter i lördags morse... Visst har det möjligtvis hjälpt lite, men med betoning på LITE. Håller på att bli helt galen faktiskt eftersom jag hela tiden kämpar mot reflexen att börja klia...

Det som gick bra idag söndag var att stå ute i skidspåren och titta på Alex som åkte längdskidor - lagom svalt och inte så mkt klåda och något annat att koncentrera sig på.



Efter avslutad träning (1,5h) bjöds barnen på saft och bulle. Sen ville Alex direkt ut och åka mera skidor (han fick höra att en av idolerna Axelsson var i spåret). Han åkte nog i ungefär en timma till... Så om han hade träningsvärk förra måndan' så är det nog inget mot vad han kommer att ha den här måndan'!



Östnytt kom ut precis innan vi skulle åka hem och gjorde reportage - här kan ni se länken till det nyhetsinslaget, klicka på Östnytt den 16/12 kl 18:10 eller 19:55 (det kommer någon minut in i inslaget).




Musikhjälpen avslutades här på söndagskvällen. Abstinens kommer att infinna sig när årets bästa program är slut... Som vanligt skickar vi inga julkort (betyder inte att vi inte uppskattar de vi får, för det gör vi verkligen) utan skänker pengar till välgörenhet, och som de senaste åren har det fallit till musikhjälpen. Jag bestämde mig för att gå in och kolla i bloggstatistiken för att se hur många unika läsare varje inlägg har - ta det inlägg med flest läsare och sänka fem kronor per besökare. Inlägget med flest läsare var från den 5/12 (Tuff dag) och har läst från 240 st unika platser. Det innebär att vi önskade en låt (alltid Fairytales of New York) och skänkte 1200 kr till Musikhjälpen i deras arbete för att barn i slummen ska få tillgång till rent vatten!

06:27

Ser ni klockan? 06:27!
Har inte sovit och vaknat så här sent på jag vet inte när! Känns faktiskt helt underbart. Visst var vaken så innan fyra någongång och tog en dusch för att svalka kroppen...
Tabletterna jag var och hämtade igår var lyckade, om än inte helt tilltäckliga så går det i alla fall år rätt håll. Sjukt med utslag på hela kroppen....

Kliar enormt och man måste verkligen stålsätta sig för att inte gå loss och klia hela tiden.... Problemet var ju att tabletterna inte fanns på något apotek, slut hos leverantören... Fick sätta mig i bilen i går morse i snöstormen och åka in till sjukhuset och som plockade fram några tabletter från sitt förråd och gav mig.. (Jag och Subarun kändes oss väldigt äventyrliga). Får se hur det blir på måndag, hoppas jag kan få tag på rätt medicin.
En sån magisk tur att de här med utslagen kom när vi var på väg hem från Bad Gastein och inte dök upp ett dygn innan.
Känns som det brukar vara oss på semester, bra väder, kryssa mellan inställda plan av snöoväder och strejk m.m. :-)
Utslagen är tyvärr orsakade av den nya antikroppen som jag började ta i tablettform förra torsdagen.. Allergisk reaktion som inte är helt ovanlig tydligen. Har minskat från fem tabletter dagligen till tre för att se om man kan hitta en balans där det funkar. Hoppas det löser sig snart...

Det var precis så härligt...

...som jag tänkt mig, att ta kabinbanan upp och njuta av utsikten och en Heisse Schoklate mit Rum!!

Minisemester

Vi har hela hela hösten suttit och tittat på annons i tidningen med DN-kort erbjudandet, åk två betala för en till Salzburger Hof, Badgastein (julbordsresa två nätter). Och i fredags slog vi till och bokade, det fanns några platser kvar till tisdag 11/12 så det slog vi till på. Fick även med oss vännerna Magnus och Sandra!





Igår förmiddags flög vi från Landvätter och var här nere på plats vid tre-tiden. Tagen av transferresan från Salzburg och hit - länge sedan jag var i alperna och förträngt hur maffigt det är :-)




Igårkväll åt vi ett dignande julbord som verkligen var fantastiskt!!! Hotellet är sådär fint som man ser på bilderna i katalogerna :-) Vi går mest runt och njuter av vara här och har väldigt, väldigt roligt!!!







Idag tror jag det blir en tur upp på berget för att sätta sig på en hytte och dricka glüwine, testa lite bad i spa-avdelningen och ladda inför femrättersmiddag ikväll :-o !!!
Väderprognosen säger kallt och klart väder idag med sol - det håller vi tummarna för!

Slickat såren

Vi har varit ledsna, rädda, gråtit och kramats men också hämtat kraft hos varandra och våra nära och kära. Vänd och vridit på informationen vi fick och pratat och tolkat och på något sätt landat på alla fyra igen.

Det läkaren sa till oss i onsdags var "ni ska veta att vi är ute på tunn is nu och vi är inte säkra på att den behandling vi provar kommer att ha någon effekt, men det är vad vi kan göra/vågar göra just nu" Det är första gången någon uttalat att jag kanske inte kommer att klara det här. Det blir väldigt absurd information att ta in, man antar att han talar till någon annan... Och så oväntad information, så allvarligt läge hade vi inte förstått att det blivit.
Tidigare har jag har ju nästan ifrågasatt hur lugna läkare och sköterskorna varit, det har liksom inte varit nå't utan: "här är behandlingsplan och det här förväntar vi oss av den, annars byter vi till annat spår".

Nya behandlingen drog igång i torsdags. Den innebär sprutor varannan vecka för att strypa min hormonproduktion (tumören har från start varit det dom kallar hormonberoende och det var väl därför bröstcancern utvecklades från början under min graviditet). Sprutorna ska bromsa tillväxt och förhoppningsvis krympa metastaserna. Samma gäller för tabletterna jag också började ta, tabletter som innehåller antikroppar. Förutom att vara hormonberoende är tumörerna också det som kallas Her-2 positiv. Som ag fattat det innebär det att eventuella tumörer jag utvecklar växer till på ett speciellt (aggressivt) sätt. Men med antikroppen Herceptin (som jag fått tidigare) eller nu med den här nya i tablettform så ska man förhindra tillväxt och förhoppningsvis kunna trycka tillbaka metastaserna.
Lyckas man med det så får väl levern en chans att hämta sig lite och man kanske kan testa igen och gå på med annan behandling.
Ja, ja, nu blev det kanske lite väl ingående kring behandlingen, jag vet ju knappt själv vad jag pratar om...

Vad jag vet är att jag i alla fall lyckades på något sätt överraska läkaren i onsdags. Han hade ju bara läst min journal och tolkat mina risiga levervärden m.m. och han var nog ganska så övertygad om att han skulle möta en patient i betydligt sämre skick. Han trodde inte jag klarade av att göra speciellt mycket utan att jag mest låg hemma och sov på dagarna...
Och så är det ju inte!! Visst jag lägger ju mig en stund varje dag, men det är ju inte så konstigt med tanke på hur dålig jag sover om nätterna. Och visst det går inte så fort när jag är ute med hundarna och jag går inte hur långt som helst men ute det är jag och orkar att röra mig det gör jag. Och sköta lite tvätt här hemma, hänga med barnen, umgås med folk m.m.
Jag tolkar det som att min nya läkare "överdriver" lite på sitt sätt och förhoppningsvis var de levervärden han hade i sina papper bara en tillfällig dipp och att det visar sig bättre redan om två veckor när det är dags för nya prover.

Det blev nästan till en utmaning att kunna motbevisa den trevliga dr Elander!
Handsken är kastad och vi ska göra ALLT för att ta oss in till tjockare is!

De senaste dagarna har vi verkligen maxat med familjemys (middag m levande ljus, nedsläckt, god mat och ett glas vin - man får öppna en Amarone en onsdagskväll), vi har umgåtts m familj och vänner och njutit V det magiska vintervädret!!! I fredags tog vi "ledigt" och hängde med fantastiska fotograf Satu Hon tog magiska bilder på hela familjen ute i den underbara snön. Sååå glad för det Satu!! Du och Jonas är fantastiska människor, det vet ni hoppas jag!

Klicka på den här länken om ni vill se några fler av hennes bilder hon tog av oss :-)

Tuff dag

Kom som sagt väl förberedd till dagens läkarbesök, men det hjälpte föga då mattan drogs undan lite väl häftigt för oss.
Ny läkare som var väldigt uppriktig och ärlig.
Det blir annan typ av behandling med start redan i morgon.
En behandling som dom inte låter helt övertygade om, men det ända som finns att göra just nu. Levern är ansträngd och uppvisar allt sämre värden sen en månad tillbaka. Vi får helt enkelt prova, hålla alla tummar och kämpa på.



- Posted using BlogPress from my iPad

Förberedd

Läkarbesök idag. Har läst på lite om vad min fantastiska vän Tove hittat ang behandlingar. Försökt tänka ut alla funderingar och frågor jag har. Kan man komma "övertänd" till ett läkarbesök och ha lite för höga förväntningar?
Har i alla fall rafsat ihop ihop en lista så förhoppningsvis glömmer jag inget...

Hej mitt vinterland!!

Som från ingenstans dök den riktiga vintern upp - så välkommen och så härligt!! Det är så vackert ute att man liksom inte kan låta bli att gå och vissla eller gå och nynna på en låt.

Det ringde bröllopsklockor i Klockrike kyrka i lördags för kollegan Christin och hennes Carl. Vilken dag dom fick - sååå fint - och visst var dom vackra!


Alex och hundarna gillar också vinter - perfekt!!! Alex skidor kom fram på en gång. Hoppas han kan tänka sig att hålla på med längdskidor, det är ju så himla roligt! Roligt var det i söndags när han körde "tävling" och blev filmad.
Ska se om jag lyckas ladda upp länken här (OBS roligast är att se filmen m ljud):
Alex alias Ida Ingmarsdotter

Har fått kallelse till läkare nu så i morgon onsdag är det dags. Blivit kallad till annan läkare än tidigare. Vet inte om man ska tolka det på något sätt men det gör jag nog... Hoppas på att den här är expert på sega levermetastaser som inte riktigt vill börja ge med sig -vi får tro det!

Snart kommer det att komma ett riktigt nördigt hundinlägg här på bloggen. Är så lycklig efter senaste spårpasset med Polka (förra helgen) och den här helgens sökträning.... Jag tjatar men oh vilken ljuvlig hund Polka är!
De är också helt underbara att ta med sig ut i vinterskogen -de gillar snön det är då säkert!

Håll ihop

Ok, fick tag i "min" tilldelade sköterska, hon jag verkligen inte gillar och har försökt byta bort (tydligen alldeles för känsligt....). "Du hade bett mig ringa dig"
-JA, du skulle ju höra av dig till mig efter ronden i tisdags och berätta vad som ska hända (hon sa uttryckligen detta till mig så sent som i måndagsförmiddag).
"Nä, läkaren skulle ringa dig, men det är det ingen som gjort? Nej, det ser jag här i anteckningarna"
Antingen talar hon sanning eller bara helt cool lugnt ljuger mig rakt upp i ansiktet - det har ju aldrig varit så innan att läkare ringt, alltid sköterskan som håller den kontakten... Kände hur sur och trött och arg jag lät, men jag orkar inte henne just nu. Det blir i alla fall ett läkarbesök på onsdag så då får jag veta mer (det har gått en månad nu utan att jag fått behandling, stressande...)

Andas, andas, andas - nu åker jag snart till skogen med hundarna!

Snön och jag och min nya kärlek

Idag har det snöat mer eller mindre hela dan' i min del av världen. Det har inte varit så kallt så vi pratar blöt snömodd, men ändock vitt, vitt, vitt :) Glada hundar som race'ade runt ännu lite mer än vanligt!

Chilis första snö hon upplevt, Lill-tjejen!

Var ute och åkte med nya bilen nu i eftermiddag, min Subaru och jag gillar verkligen vädret. Sååå bra den går!!! Svårt att tro att man kan bli så förälskad i något så materialistiskt som en bil <3

Vännen Lotta kom på besök från Gränna idag - härligt att ha henne här ihop med lilla charmtrollet Folke 2 år. Vi gjorde bl a ett kort besök till city för att fixa till min feststass jag hoppas ha på mig på ett bröllop i helgen. Vi hade med oss en kjol från garderoben och började i favvoaffären Noa-Noa. Och längre än så behövde vi inte gå. Underbara expediter fixade fram flera lösningar och det var bara att välja den bästa. Perfekt shopping! Åh vad det är härligt att möta folk som älskar sitt jobb och sprider värme och glans. Sen fick det bli en skön långlunch på Stadsmissionen!

Från sjukhuset intet nytt - säg inte att du ska ringa och lämna besked tisdag eftermiddag och sen strunta i att höra av dig. Bättre att hon inte sagt något alls och man bara gick och väntade på att det skulle dyka upp en läkarkallelse i postlådan. Jag inbillade att omnämnda sköterska skärpt till sig lite sedan sist när jag rörde upp det lite med de andra och m kuratorn, men det var kanske en kortvarig uppryckning. Eller så finns det en helt naturlig förklaring - hon kan väl ligga hemma och vara sjuk som alla andra och ingen vet att hon lovat höra av sig. Försöker väl ringa på telefontiden i morgon f.m.

Snopet

Inga besked som utlovat idag från sjukhuset - får väl lugna mig till i morgon. Var dock hos sjukgymnasten och fick ny, bättre stödhandske utprovad som ska hjälpa mot ödemet, samt ett par strumpor som ska komprimera och hålla ihop. Det blir nog bra.

Tappra barn som (nästan) höll ihop det hela på dagens knoppis i ÖSEEGN... Men på vägen hem var jag och Alex och hämtade upp paket som kommit med posten. Det var nya vinterkläder i stället för de som han växt ur och vi skickat vidare. Bl a en snygg lila vinteroverall som han själv valt!!

Väl hemma väntade en vacker bukett blommor (och en ask choklad) - vännerna i styrelsen och sektorsansvariga i Linköpings Brukshundklubb var det som skickat den. Blir så rörd av alla vänliga människor som finns runt mig :-)

Tanten med knästrumpor

Vaknade natten mellan lördag och söndag och noterade att den högra handen alldeles svullnat upp. Inte helt ovanligt att man efter en bröstcanceroperation får problem med lymfödem. När man opererar bort ett tumördrabbat bröst tar man oftast ett gäng lymfkörtlar i ärmhålan, då det ofta finns cancer spridd dit. Så var det i mitt fall då för 4,5 år sedan jag gjorde min operation. Jag har inte haft jättestora problem m ödem, men hade lite då ett halvår-år efter ingreppet. Fick stödhandske och en tight stödärm tillprovat hos sjukgymnasten då för att hålla problemen i schack.

Nu har alltså det här med ödemet kommit tillbaka. Suck. Den här gången inte bara i handen/ärmen utan även i höger fot. Helt uppenbart att kroppen inte funkar som den ska. Letade fram de gamla stödgrejerna till händer och arm. Passade inte så bra längre, ärmen var alldeles för stor men själva handsken ok så den har jag använt och lyckats få ner svullnaden på handen lite. Men ringde min sköterska på måndagsmorgonen och hon kopplade in sjukgymnasten direkt så jag ska få komma till henne i morgon och prova ut nytt.

Fötterna då? Gick in på en vanlig underklädesaffär och köpte stödstrumpor, hjälper lite kanske?!? Fanns riktigt snygga randiga, färgglada :-) Också i ullblandning som kanske passar mig lite bättre som åtminstone försöker komma ut lite i skog och mark. Köpte båda varianterna. Försöker sova med dom på, men det första som hände var att jag tagit av mig dom i sömnen...

Det känns som om jag överlag samlat på mig vätska, magen är som på en gravid och nu är det inte det här koncentrerade över bara själv levern som förra helgen utan mer hela magen helt uppspänd. Det ska ju bli ett läkarbesök här ganska omgående så då får vi höra vad de säger. I dag, tisdag är det ny "bröstrond" för läkarna på Onkologen och de ska ta nya beslut vad gäller min behandling. I eftermiddag ska de ringa och jag får veta mer och det ska bli ett läkarbesök inbokat per omgående förstod jag det som.

Kalas!

Hösten alla "problem" med sjukdom och utdraget höstbruk har lett till att det här med kalas för Alex hamnat långt ner på prioriterings listan. Snäll och tålig som han är är det inget han klagat över... Tillslut tog vi oss i kragen och råddade ihop ett kalas i alla fall för dagiskompisarna - alla andra härliga gulliga vänner vars barn bjuder Alex på kalas hoppas vi har överseende...

Sex barn från dagis bjöds in till Tacofest (det var Alex idé). Utefest bestämde vi och höll tummarna för hyfsat väder och skrev på inbjudan att klä er för utomhus. Det blev jättemysigt! Vi dukade upp ute, la massor med filtar och fårskinn på bänkarna och hade en brasa som brann hela tiden. Varma tacos och ljummen saft serverades när gästerna anlände kl 13.



Alex var helnöjd!!!



Efter maten spelades det fotboll, lekte i lekstugan och hjorden av barn sprang runt, runt!! Underbart att se alla ute och röja, rödmosiga och nöjda!

Jag som verkligen inte är så pysslig hade gjort en Pinjata och fyllt med godiskolor och varsin liten namnad godispåse (tack för det tipset Karin V)!
Pinjatan hängde ute ett tag i fuktiga novembervädret och var väl egentligen inte helt torr från start ( gjord i papier maché), jag läste någonstans på nätet att man ska göra den i god tid (två veckor) för att den riktigt ska hinna torka... Men det gjorde inte så mycket, de lyckades slå ner och slå hål på den "sega" bollen och godis hälldes ut - succé!!



Nästa succé var när vi tog fram den hemlånade fyrhjulingen och alla fick åka vars två rallyvarv m Johan i hagen!! Oj vad det tjöts och skrattades!!! Och alla väntade som änglar på sin tur i kön och var noga att ta på cykelhjäm! Så härligt!




Som avslutning serverades köpt rulltårta med vispad grädde och strössel på - och varm choklad till. Enkelt och okomplicerat!!
Verkligen en helnöjd Alex som sa tack och hej till kompisarna när de åkte hemåt vid tretiden.

Bra också tyckte vi för det var minimalt med jobb efteråt att röja upp och plocka undan efter kalaset - hejja utekalas (om man nu har möjlighet till det)!!

Epikuros...

...var en Grekisk filosof som levde några hundra år f.k.
För Epikuros var meningen med filosofi att nå ett lyckligt, lugnt liv karaktäriserad av frånvaro av smärta och rädsla. Han förordade att var och en skulle leva ett självförsörjande liv och vara omgiven av vänner.

"Innan du överväger vad du ska äta eller dricka, bör du överväga vem du ska äta eller dricka med."

Igår kom det några glada vänner förbi med barn och hela konkarongen. Vi drog nytta av de absolut sista härliga solstrålarna som sken igår och grillade lite korv i skogen, några gjorde vackra kransar och barn och hundar hade ett äkta äventyr att ta sig tillbaka till bilarna eftersatt solen gott ned och månen stigit upp! Men då fortsatte vi hem och fantastisk matlagning tog vid hemma i vårt kök.

Picklade grönsaker, wokad kålsallad, älgbiffar, oströra m västerbottenost, tomatsallad av något slag. Allt smakade så gott och mynnade ut i årtiondets hamburgartallrik. Till dessert kom det in en variant på pannacotta med äpplen och annat gott. Halleluja moments alltihop!!

Och det bästa är ju att allt blandas med enorma mängder skratt och intressanta diskussioner i stora och små ämnen! Inte sällan hamnar vi i ämnet mat. Vi äter väldigt mkt enormt god mat tillsammans och visst vi har ofta tillgång till bra "lyxiga", "unika" råvaror från egen gård och skog. Men frustrationen över allt skräp folk stoppar i sig, hur man ser mångas prioriteringar i vagnen på mataffären, inte sällan barnfamiljer.

Köp bra svenska råvaror, spara på det som kostar (godis, chips, halvfabrikat, cigaretter) och lägg en extra krona på mjölk, äpplen och svenskt kött. Blir så provocerad - lågprismjölk!!! Vafalls, är mjölken det dyraste vi bär hem från affären?? Och samtidigt släpas det hem coca cola, litervis. Svensk potatis som lockvara - när man köper ett par kilo åt gången - är det då så avgörande om den kostar 1,50 kr/kg eller 8,50 kr/kg.





Tack för en härlig eftermiddag/kväll!!!!

Skön känsla efter bra torsdagsträning

Åkte upp till Brukshundklubben som vanligt i går eftermiddag/kväll. Skönt att hänga där och "nörda" in sig på hundsnack och träningstips. Sökträningskompisen Marianne var där för första gången med sin Springer Ida 7 månader. En ålder där många hundar verkligen testar sina ägare... Marianne blev överöst med tips och tankar från oss alla :-) Hoppas hon kan sortera ut lite som passar dom.
Polka och jag kämpar med position i fria följet, blir lite osäker om vi petar för mycket och bara gör hennes "lätta rumpa" ännu lättare eller om det är bra att "peta på". Det är ju bara att försöka och i annat fall göra om göra rätt! Apporteringen är ett annat moment där vi slipar till detaljer och vill få bättre, inget tugg och bättre upptag önskas samt prydligare avlämningar. Testade i går att göra avläsningar rakt framifrån, så som det ser ut på jaktapporteringen. Det blev väldigt bra. Inget tugg och efter avlämning kom hon snyggt in och satte sig i grundposition. Var det bara nybörjartur att det funkade så bra? Men i vilket fall gav det mersmak och vi ska träna in apportering såhär tänker jag.
Vi var så uppihej efter dessa lyckade övningar att coach Kurt plockade fram både metallapport och tungapport (moment som kommer in längre fram i tävlandet om vi når dit). Polka har aldrig testat att ta någotdera - men det var inga konstigheter - härliga hund till att vara positiv till allt!
Dagens bild blir dock ingen hundbild utan på mysigaste Alex. När han vaknat på morgonen kommer han gärna in och vi ligger och gosar lite tillsammans. Sen ber han att få se en låt på iPaden, så då surfar vi in på youtube och letar upp något som den musikintresserade lilla gynnaren gillar. Just nu är det Eric Saades senaste som ligger högt i kurs - Eric Saade feat. DEV Hotter than fire!

Välsignade "knoppisar"

Sedan Alex var drygt ett år är vi ett gäng friluftsfrälsta föräldrar som setts en gång i veckan och hängt ute i skog och mark med våra barn. Gruppen är väldigt dynamisk och de som har möjlighet hänger på. En del går tillbaka till jobb men har gjort "comeback" när det kommit ett syskon. Vi är några riktiga "nördar" som haft möjlighet att styra jobbet så att vi kunnat vara lediga en eftermiddag i veckan och på så sätt kunnat fortsätta vara med. "Reglerna" är enkla. Någon i gruppen ansvarar för veckans träff som alltid är på tisdagen kl 14. Den som har veckans träff bestämmer var vi ska ses och alla som har möjlighet att komma meddelar så den ansvariga vet hur mycket fika som behövs. Ibland är det Knoppis med Tema exempelvis förra veckans äggtema med fika på ägg i alla dess former och besök i hönshus, svampplockar tema, Indiantema med ansiktsmålning, spännande hinderbana på ngn friluftsanläggning, möta vårens vitsippor, längdåkning i Sya osv. Men oftast är det helt enkelt att traska ut i någon skog eller någon hage, duka upp fika och kanske tända en brasa och leka med det som står till buds - och i naturen hittar vi ju alltid spännande saker.
Knoppisträffarna är riktiga mentala vattenhål för oss föräldrar (och jag tror för barnen med fast på en annan dimension). Man kan vara trött, sliten, stressad men när man får sjunka ner på fikafilten men en kopp kaffe då vänder alltid energin tillbaka. Vi kan dryfta barnen, jobbet, sjukdom eller inga allvarliga ämnen alls. Inte sällan byts det goda råd om klädreor, varmaste vinterskorna, senaste tipset på något "uppfostringsknep" som funkat osv. Ja allt som gör livet lite enklare.
Idag var en typisk sådan gång när jag var alldeles för trött - hade det inte varit för jag sagt till Alex i morse att jag skulle hämta honom tidigare för att åka till Knoppis så hade jag åkt hem och lagt mig i stället. Ville inte göra honom besviken. Men hur ljuvligt var det nu inte att få sitta ute i en skogsdunge, vid en rejäl brasa och grilla pinnbröd - som vi sen bredde smör och marmelad på. Vi pratar livskvalité! Barnen lekte med såpbubblor, grillade pinnbröd de också för fulla muggar och lekte sen som besatta med pinnar och vatten och allt annat de hittade. De minsta barnen satt fullt nöjda och bara beskådade det hela med varsin brödbit i munnen :-). Eftersom mörkret smyger sig på väldigt tidigt brassade vi på elden rejält och bara satt framför elden och njöt. Spännande tyckte nog barnen.


Gott med pinnbröd tyckte Alex och satte i sig totalt tre stycken :-)
Troligen ny behandlingsstrategi
Var och lämnade ett förberedande blodprov idag inför behandling på torsdag, trodde jag. Men de ringde från Onkologen nu i eftermiddags. "Bröstronden" som tydligen är på tisdagar hade haft uppe min behandling till diskussion idag. De ville att jag ska ta nya blodprover på torsdag med nya leverstatusvärden och sen ska de diskutera igen på tisdag men troligast är att de väljer en ny behandlingsstrategi. Kombinerat Herceptin efter som tumörerna är Her-2 positiva med Zoladexsputor (hormonnedsättande) eftersom tumörerna även är hormonberoende och matas och växer av östrogen. Kanske skippa navelbine (cellgiften jag fått i de här tre behandlingscyklerna jag genomgått) och i stället stråla på tumörerna. Undrar varför strålning inte ingick som förstahands alternativ per omgående när jag kom under behandling. Måste nog samla lite kraft och mod och läsa om strålning av levermetastaser på nätet.
Eftermiddagen, hur härlig den har varit, så har den också mynnat ut i en del grubbleri. Hade ju känts bättre om de bara tuffat på med den strategin som de först planerat. Det här är ju ett halvjobbigt bevis på att tänkt behandling inte har varit effektiv nog. Tyvärr. Nu blir det att avvakta till tisdag och ny diskussion på bröstronden för att höra vad de beslutar sig för.

Äntligen känner jag igen den Östgötska hösten

Sommaren och framförallt hösten har här i Östergötland (och på många andra platser) har varit en regnig och grå historia. De senaste månaderna har det varit lätt att tro att man bodde längre söderut eller västerut i vårt avlånga land. Men idag var det en sån där underbar höstdag vi brukar vara bortskämda med; soligt, klart och kallt.
En timma i skogen med Polka och en termos kaffe (min nya som kom på posten från min vän Ylva på www.uteungar.se) var precis vad jag behövde för att tanka lite ny energi efter förra veckans drabbningar. Jag är ledsen om jag bara retar er som varit tvungna att sitta inne en dag som denna, men här kommer lite bilder:




En rejäl dos kortison intogs morse så det är väl inte så stor risk att man får sova så värst mycket inatt (min kropp brukar bli så väldigt speedad av kortison). Vi får se, håller tummarna.
Förresten ringde de redan i förmiddags ifrån röntgen och hade en tid åt mig för ultraljud av magen kl 13 idag. Så det blev en sväng idag igen till US. Men skönt att de kollar upp en noga. Tredje gången nu med ultraljud på knappt fyra månader och samma läkare som utfört det varje gång "vi har ju träffats förut" - jo jag tackar. De här två sista gångerna har vårt möte varit lite mer normalt jämfört med den där första gången när han hittade alla metastaserna och frågvisa jag som trodde han letade efter gallsten eller inflammerade gallgångar. Det trodde nog han också han letade efter och han hade ju inte direkt befogenhet att svara uppriktigt på mina frågor. Märkligare stämning i ett undersökningsrum än den gången får man leta efter.
Posted using BlogPress from my iPad

Location:Linköping,Sverige

Förstorad lever - får inte plats - gör ONT

Åkte som bestämt in till Onkologen idag strax innan elva. Fick ett rum och en säng och sedan var det bara att vänta. Förstod ju att det skulle kunna komma att ta lång tid när jourläkaren ensam ska hinna med hela avdelningen. Lämnade blodprover och annat. Hade själv tagit tempen i morse och då hade jag lite lätt feber, så var det fortsatt vi ett-tiden är sköterskan kollade. Tillslut kom även läkaren och gjorde undersökning och pratade. Superbra, lugn, seriös och trevlig läkare. Hennes teori är att levern blivit kraftigt förstorad, ingen vätskeansamling i buken. Troligen även att det kommit bakterier upp i området med en infektion som följd.
Men varför har levern gjort så här? En förklaring som hon gav är att stora delar av levern är ju sedan tidigare påverkad av metastaserna (ja, de är tydligen många) men den friska delen av levern har klarat jobbet ganska så bra hittills. Men nu har det blivit för tufft för den friska delen att klara av att ta hand om cellgifter och annat skräp. En balansgång hur mkt levern tål förstås, men så fort metastaserna börjar att krympa blir det mer frisk levern som kan sköta jobbet, men än är vi ju inte där. Men som jag förstod det på henne kan man tänka sig nuläget som en slags kulmen och snart måste det börja vända och metastaserna gå tillbaka. Vi tror på det! Men så länge ska jag gå på en ny lite tuffare dos kortison samt dubbla penicillin för att häva infektionen. I veckan ska dom göra ett nytt akut ultraljud av magen bara för att vara på säkra sidan. Tydligen kan gallgångar och annat ta stopp av den förstorade levern.
Efter dagens omgång på sjukan gör det om möjligt ännu ondare i magen. Levern uppskattade inte alls att bli klämd och känd på utan protesterar å det grövsta. Hoppas det lägger sig till i morgon och hoppas febern backar också.
Nu över till något annat, betydligt trevligare. I dag har det varit klubbmästerskap i lydnad och bruks på vår Brukshundklubb. Det började redan åtta så jag åkte dit och tänkte att jag är med på så mycket jag orkar och hinner. Det var en brukstävling light med fyra lydnadsmoment, platsliggning och budföring för våran del. Perfekt vad undertecknad kunde orka med idag. När sedan tävlingsledningen kastade om i schemat så jag skulle hinna alla moment, ja, då blev det helt perfekt! Har jag sagt att det är världens bästa klubb?!
Polka var ganska så uppspelt och uppihej - det blir dåligt med aktivitet när matte är krassligare än vanligt. Men det blev hyfsat godkänt resultat, det tycker jag är ok. Snittbetyg hamnade på 7,3.
- Posted using BlogPress from my iPad

Personalens situation

Lördagsmorse strax efter åtta ringde jag in till Onkologens vårdavdelning. Jag har ett nummer som jag ska ringa vid akuta besvär kvällar och helger. Syster Emma svarade och jag beskrev mina problem med uppsvullen magen osv.
"Ronden kommer här vid tio så jag tar upp det med läkaren då, så hör vi av oss"
Kändes bra.
Vid två hade fortfarande ingen ringt. Jamän ring igen tyckte J. Sagt och gjort. Syster Emma svarade. "Ja, jag vet vi ska ringa tillbaka till dig, det har varit så rörigt här. Men vi ringer."
Klockan sex på kvällen ringer så äntligen telefonen. Jourläkaren ursäktar sig och förklarar att det varit en väldigt stökig dag med mkt akuta grejer.
"Som jag förstod på Emmas redogörelse var det inte så akut och därför har du prioriterats ned. Det låter som du har samlat på dig vätska i buken och jag vill gärna titta på dig. Om du vill kan du komma in i kväll eller så kommer du i morgon f.m. om det känns ok. Blir du sämre under natten är det bara att ni kommer på en gång."
Det räcker med några få ord för att man ska känna sig lugnad och allt är helt ok. Jag har absolut inga problem med att prioriteras bort, kan mkt väl förstå att akutare lägen än mitt föreligger. Der låter helt rimligt att jag samlat på mig vätska, skönt att en läkare vill titta på det i morgon och skönt att veta att om jag börjar kräkas eller så ÄR det akut läge och så åker vi in.
Vad man inte kan släppa tanken på är den här stackars Emma som varit på jobbet sedan i morse och konstant legat efter. Jag lär ju inte varit den ända som de inte hunnit med... Varför inte ge henne möjligheten och pondusen att kommunicera ut prioriteringsläget, "förvärras symptomen gör så här", "troligen vätskeansamling så ingen större anledning till oro". Jag har varit inne på det förut med nyansskillnad - det är det lilla som gör så mycket. Det måste vara så stressande att vara på sitt jobb hela dan och känna att man inte räcker till!!! Är det en organisatorisk fråga? Är det individuellt från sköterska till sköterska hur bra de är att hantera situationen?

Tack för idag....

...vi ses i morgon!
Så säger vi ofta till varandra jag och Alex vid läggdags. Idag var verkligen en sån där "tack för idag dag". Jag hämtade Alex vid elva på dagis för att åka med honom till BVC och femårskontroll. Längd, vikt, syn, spruta och lite frågor. Inga större konstigheter. Han är ett väldigt friskt och problemfritt barn.
Belöningen efter BVC var att åka till stan för att äta lunch. Pannkakor beställdes så då åkte vi till ett favorithak, Ammos café & crêperi på Platensgatan. Att kliva in där är som att kliva in någonstans på kontinenten, det är så skön, trång atmosfär, musiken, kaffemaskinen, personal som pratar italienska, och inte minst underbara crêpes. Choklad och glass i stora lass för unga herr Hydén :-)

Så här lycklig och uppspelt är man när man väntar på maten:

Själv tog jag en smarrig crêpe med bl a getost och prosiutto i. Mums! Linköpingsbor, Har ni inte varit hit någongång så prova!!!
Efter avslutad lunch åkte vi hem till vännerna på Fasangatan och "chillade". Ett skönt köksbord man gärna återvänder till och får slappna av vid. Barnen fick baka lite pepparkakor - mycket nöjda!!!

Det blev även middag i goda vänners lag på Fasangatan lite senare på kvällen. Dessförinnan stack jag och Alex iväg en stund eftersom hans dans är på fredagar. Han går på någonslags Showdans för 5-åringar i Folkuniversitetets regi. Känns som en superbra aktivitet!! Dansskolan Folkuniversitetet bedriver verkar genuint bra och proffsig. Alex danslärare är fantastisk och hon helt trollbinder gruppen av barn (trots allt en ganska stor grupp) och barnen kommer verkligen ut helt euforiska efter lektionen. Åh, vad lite musik och rörelse kan göra :-)
Min mage då? Den är enormt uppsvälld känns det som. I morgonbitti lovar jag försöka få tag på de inne på sjukan igen. Lyckades inte idag. Hamnade hos den trevliga automatiska rösten som förkunnade att de skulle ringa mig ungefär kl 09:20. Men något måste ha hänt. Den trevliga rösten verkade slarva bort mig och det var aldrig någon som ringde...
Tack för idag till Alex och en hel drös andra (ni är så många som verkligen bryr er och det betyder otroligt mkt för mig).

Vad är det som händer?

Var ju hos min läkare så sent som i går förmiddags. Skrev om det besöket i bloggen igår. Kände mig ganska så lugn och trygg efter det besöket. Nu känns det som magen och området runt levern håller på att gå bärsärk. Magen har svullnat upp och det spänner och gör ont och vansinnigt obekvämt. Vad är det som händer? Varför svullnar det upp så här? Sluta genast, jag vill inte!!!

Kroppen är så trött, trött. Men den fungerar ju inte i heller om den inte får komma ut och röra sig. Fastnade väldigt nära i blytung sömn i morse/förmiddags. Men crawlade mig upp och som tur var tittade svärfar in på förmiddagskaffe. Piggade upp!! Tillslut kom vi oss ut i skogen, jag och sötaste fyrbenta, trogna följeslagarna. Det går inte fort när jag strosar fram men vi rör oss. Hundarna håller uppe sin fart fantastiskt väl själva :-) Det är sån glädje att få se dom rusa runt i eufori!
Kaffe och ryggsäcken var med så vi kunde sätta oss i en solig glänta. Telefonen är också en bra följeslagare, skönt att kunna ringa en riktigt god vän, även om man inte rent fysiskt är nära varandra. Åh vad man önskar att alla människor man tyckte om bodde närmre, även om man har många underbara vänner alldeles tätt inpå så är det så många som saknas som man vill kunna träffa oftare och enklare.