Dagens överraskning/skämt

Träning på Brukshundklubben nu ikväll. En klubbkompis kommer och överräcker en medalj "för visst är det du som är Anna Hydén och har en labrador?"
Det visade sig att den usla lydnadstävlingen vi var med på i slutet av september (beskriven i bloggen den 1 oktober) var ett distriktsmästerskap. När de räknat ihop resultaten visade sig att vi var tre Linköpingsekipage vunnit i lag-tävlingen...
Hur det nu var möjligt?!? Men det ger väl mening till orden att man slår alltid de motståndare som inte ens kommer till tävlingsstart...



- Posted using BlogPress from my iPad

Torka...

...en riktig bloggtorka har drabbat mig de senaste veckorna!
Vi hade en härlig semester i fjällen och jag åkte riktigt mycket längdskidor. Så härligt och sååå kul. Ren njutning! Glad och stolt över vad kroppen fixar! Nu är det bara att fortsätta. Längre och längre promenader m hundarna, jag försöker komma iväg på yoga 1-2 ggr i veckan osv. Skidvädret har ju fortsatt även sen vi kom hem. Igår hade vi en superb vårvinterdag i Sya. Vi träffades med barnen, åkte skidor, grillade korv, drack kaffe och njöt i fulla drag! Tänk att kunna åka ett varv i fina spår, i solskenet den 17:e mars - på "hemmaplan" - FANTASTISKT!! En sån dag är värt hela medlemsavgiften och säsongens åkkort i Sya skidklubb :-)

Veckan som gick innebar nya blodprover (måndag) och ny omgång m Herceptin (torsdags). Levervärdena fortsätter neråt!!! Ett av de tre, det som förkortas P-ALP, är nu nere inom normalintervallet (1,8). Häftigt! Är nyfiken på vad det betyder lite mer i praktiken, får väl se när jag träffar läkaren nästa gång och kan fråga lite mer. Reaktionen i magen, efter droppet med Herceptin i torsdags, blev samma som sist. Efter knappt två dygn började det göra ont i magen, på olika ställen runt levern. Undra vad det är den här antikroppen gör egentligen?


- Posted using BlogPress from my iPad

Jag är ingen Johan Olsson men ändå...

Är i fjällen med familjen och goda vänner. Har just avslutat lunchen och skickat iväg Johan och Alex mot skidskolan.
Är sjukt nöjd med mig själv eftersom jag på förmiddan' tog mig runt den sk Kalven runt, en runda runt skidberget här i Tandådalen som är ca 10 km. Fasen vad den här kroppen kan ändå!!!

Ont i magen kan vara ett gott tecken

Var på sjukhuset i går, torsdag. Det var återigen dags för Faslodex, de hormonnedsättande sprutorna. Passade på att fråga syster Maggan om en smärta i magen jag haft sedan i början av veckan. Ett annat typ av ont som jag inte riktigt känner igen.
Åkte lite försiktigt längdskidor i söndags, på plattaste delen av Sya spåret. Kunde det vara träningsvärk jag kände eller en "irriterad" lever som inte uppskattade skidaktiviteten?

Nej, trodde Maggan: "rent spontant skulle jag sägs att det är Herceptinet du fick i förra veckan som håller på och gör verkan och därför gör det lite ont".
Det låter ju helt fantastiskt!!! Tänk om det verkligen har effekt på metastaserna!

Sen pratade vi om nästa provtillfälle av levervärden och först ville de ha prover tagna nästa vecka. Men eftersom vi åker på fjällsemester försökte jag styra om det och det var inga problem.
Maggan älskar också att åka skidor och kramade om mig och sa: "Så underbart att komma till fjällen!! Tänk, det trodde vi aldrig i slutet av hösten att det skulle vara möjligt"

Någon timma efter sjukhusbesöket gick jag i solen i den snöklädda skogen med hundarna. Maggans ord sjönk in: "det trodde vi aldrig i höstas" Det går liksom inte att ta in, även om dr Nils talade i klartext då den där gången för tre månader sedan, att det var så illa.
Erkänner att det rann en del tårar - är så tacksam över livet, min familj, mina vänner och ljuvliga hundar, solen, snön och skogen.
Ska till 100% njuta av en vecka i fjällen! Och låt magen göra ont - we're coming after you!!