Så här tuff var Alex igår när han fick sätta sig i tröskan för första gången den här säsongen!Kroppen har fortsatt hålla sig stabil det senaste dygnet. Kunde jag möjligtvis få komma ut på lite permision idag? Läkaren var dessvärre stenhård. Vågade inte låta mig lämna huset. Känndes som jag långt överskridit den mentala gränsen för vad jag tålde på det här stället... Kompromissen blev att Johan fick lov att komma in med Alex en sväng på eftermiddagen och vi fick lov att röra oss ute på avdelningen.
Johans pappa fick köra tröskan en stund så Alex och Johan kunde komma hit. Karin Höök var också här precis då och hälsade på så Alex var lite blyg av att se henne här (ganska så bra för då höll han sig lite lugn och rev inte allt på rummet på en gång...). Men han var jättemysig och blev inte alls rädd för att se mig som den där stackars tjejen igår. Åh, vad underbart det var att få träffa honom igen! Skönt med besök och att kunna sitta ute. Jag och Karin satt kvar ute på terassen i det varma vädret en lång stund efter att Johan och Alex var tvugna att åka hemmåt igen.
Dygnets vackraste MMS kom från Fredrik och Kristina på en skånsk sandstrand. Läckert foto!
2 kommentarer:
Klart Alex inte blir rädd för sin mamma som han längtar efter så!
Vi har varit i stockholm och träffat kompisar. Ebba har lärt sig säga Näej. Vilket hon nu svarar på det det mesta.
Kram!
Åh vad härligt att få träffa den lilla fina goknulen (jämtska)Alex efter alla dagar av väntan!
Bra att tänka på i restlöshetens stund: All utveckling går i två steg framåt och ett bakåt. Skitjobbigt, men så är det alltid. Höll på att få psykbryt de två första åren med Tinas trassliga hjärta och hade svårt att se ljuset i tunneln; men nu är det nästan svårt att komma ihåg hopplöshetskänslan. Fastän hon bara varit stabil i ett år.
Det är bra att du är så mentalt inställd på att lämna sjukhuset. Det är ett gott tecken!
Nu ska jag smita ut från kontoret och köpa nya regnbyxor. De gamla som jag köpte på NZ läcker som ett såll och jag tappade allt förtroende för dom på helgens hallonplockartur :-(
Kram Madde
Skicka en kommentar