fredag 7 augusti 2009

I en galen värld..

...verkar saker bara fortsätta hända slag i slag utan någon egentlig förklaring. Den här sjukhussalen verkar vara en galen värld. Febern försvann äntligen helt av sig själv igår, men då kom klådan tillbaka och dessa enorma smärtor i benen. Det var helt omöjligt att somna igår kväll. Vid ett-två tiden när jag ännu inte somnat tyckte jag att det började bli tugnt att andas. Och det stämmde att jag syresatte mig för dåligt och det blev syrgas. Otäckt igen. Johan fick ringa och väcka sina föräldrar så att de kunde åka och sätta sig hos Alex och Johan kom in hit. Trött på allt som händer och ingen som riktigt vet varför. Jag vill bara åka hem.

Nu tänker jag sluta älta och i stället visa dessa läckra bilder på Bella och hennes lill-matte Emma. Emma är fotbollsspelare och igår hade Bella fått följa med tjejerna på träning!

Självklart delades det systerligt under vattenpausen också. Fotbollsträningen visade sig bara vara lite uppvärmning för det som komma skulle. Johans bror fällde ytterliggare ett vildsvin i gårkväll som Bella fick spåra upp! Hon är en duktig tjej!
Passar på att skicka ett grattis och välkommen till världen till lilla Matilda Jarl! Grattis också till de stolta föräldrarna Patrik och Astrid!

6 kommentarer:

Unknown sa...

Hej Anna! Har följt din "galna" värld ett tag på bloggen och tyckte det var dags för en kommentar. Beundrar att du orkar hålla humöret uppe och att du orkar blogga. Hoppas allt går bra så du får åka hem snart till de dina. Måste kännas jobbigt att vara ifrån lill-killen.
Hälsningar Anna-Greta

Anonym sa...

Jag kan bara instämma i att värlen ibland verkar galen, men det är väl bara att bryta ihop och komma igen. Det verkar inte finnas någon annan lösning.
Igår la vår ena bil av, och när vi bogserat den till verkstaden, stötte vi ihop med Johan, som åt lunch, och pratade en liten stund. Han var också lättad över att febern höll sig på en acceptabel nivå. Hoppas nu bara att syresättningen rättar till sig.
På kvällen tog vi hundarna till Svartån och de badade, men plötsligt fick Robban för sig att han skulle ta simborgarmärket och simmade ett par trehundra meter från oss. Det var lite darrigt innan jag hann springa ifatt honom och locka upp honom på rätt sida av ån. Kramar Pia

Anonym sa...

Det är förbannat vad du får lida, kan inte turen vända nu!!!! :-(

Du är en fantastisk kvinna som mitt i plågorna orkar ge så mycket ut till din omvärld. Tack att vi får ta del av din blogg!

Kramar från Lydia, Fredrik och flickorna

Gunilla sa...

Nu får det ju verkligen vara slut på eländet snart!

Själv sitter jag hemma och jobbar medan Lars tagit med sig Pia och Eva ut på en liten båttur. Även om det kan kännas tungt att jobba när det är så underbart väder ute, får man onekligen rätt mycket distans till ens egna bagateller när man läser din blogg.

Precis som andra skrivit före mig - toppen att du orkar med bloggandet. Vi är ju många som vill hålla oss informerade om hur det går för dig.

Kämpa på!

Kram,
Gunilla

Tove sa...

Eftersom allt möjligt och omöjligt verkar hända dig så tycker jag att det är dags att alla krämpor bara trollas bort. poff! abra kadabra simsala bim!

Anonym sa...

Hej Anna,
Hälsningar från klanen Andersson/Nilsson + Lars o Gunilla. Vi har i em varit och sett Eva Rydberg på Fredrikdalsteatern. Alla eniga om att denna föreställning är en av hennes bättre. Mycket skratt och fin musik. Inledde eftermiddagen med en picknic innan teatern och sitter nu i Vallåkra och tvingar i oss lätt kremerad korv m bröd. Vi tänker på dej och önskar av hjärtat en snar förbättring. Hälsa de dina
Kalle