Midsommar i antågande

Glad över att ni är några som i alla fall inte gett upp hoppet om Bellas blogg och hittade hit...

Här kommer på "begäran" en härlig sommarbild på coolingen Alex.

På fredag har vi midsommar och Johan kämpar på för fullt med jordgubbar. Säsongen började tidigt och det såg ganska så bra ut, men nu har de tuffa frostnätterna vi hade i maj börjat visa vilken skada dom ställt till med och nu är det ganska så skralt med bär som kommer fram. Det verkar vara så hos flera odlare här i Östergötland... Riktigt tråkigt om det inte finns svenska bär åt alla som vill ha till midsommar!

I torsdags var jag med kort varsel inkallad till sjukhuset för att de skulle sätta in en "porth-a-cath" på mig. En slags dosa man operar in under huden där man ger alla dropp och tar alla prover i fortsättningen, så man ska slippa sticka sönder alla blodkärl i armarna. Var ganska så nervös inför ingreppet. Jag är hur "pipplig" som helst med allt som gör ont, men det gick väldigt bra och en superhärlig sköterska på kirurgen tog väl hand om mig och snålade inte på det lugnande preparatet direkt... På fredan' åkte jag tillbaka in till onkologen för att de skulle lägga om förbandet, men då fick jag inte åka hem igen. De misstänkte att det blivit en infektion så jag blev inlagd på avdelningen med pencilin i dropp och fick ligga och vänta på att bli nerkörd till operation igen. På fredagskvällen klockan tio fick jag äntligen åka ner, men efter att ha träffat en rad oroliga sköterskor och läkare under eftermiddan' och kvällen fick jag äntligen träffa herr narkosöverläkare. Han var en cool och ganska så "rivig" kille som bestämde sig för att vi skulle ha lite is i magen och låta den där "porten" sitta kvar. Förhoppningsvis är det bara en lokal inflammation som blivit i vävnaderna runt där ingreppet gjordes. Hade det varit en infektion, måste den ha varit en väldigt agressiv bakterie jag drabbats av eftersom det gått så fort och då borde mitt allmäntillstånd varit betydligt sämre än det var.

Så vid midnatt var jag äntligen tillbaks uppe på avdelningen och fick lite att äta (vid det laget hade jag varit fastande sedan tolv på dan'). På lördag eftermiddag traskade jag glatt ut från sjukhuset med en ask pencilin i handen. Härligt!

Jag är fortsatt rätt sliten och mörbultad, går under namnet "yellow label" här hemma då hela bröstkorgen på vänster sida där man satte in "porten" är inte röd eller lila som ett blåmärke brukar vara ytan helt gult!!

Alex underbara farmor och farfar har gjort ett hästjobb och helt och hållet tagit hand om Alex under de här dagarna sen ingreppet. Fem nätter i rad har han sovit uppe hos dom, eftersom jag haft ont och såret måste läka innan jag får lyfta honom igen, och Johan jobbar typ 14 timmar per dygn...