Status Quo

Läkarbesök idag med genomgång av röntgen som gjordes i början av förra veckan.
Lätt anspänning för oss båda i natt och i morse. Lite nervöst inför beskedet förstås.
Idag kändes läkaren mer lugn och trygg och språkförbistringen som var förra gången gick mkt bättre. Det fanns inte så mycket nytt att rapportera. Tumörerna på levern såg ut som vid behandlinggstart. Ingen ny tillväxt eller spridning, bra! Dock ej heller något tecken på att de börjat krympa. Vilket kändes logiskt för varför annars skulle jag ha så ont? Kanske är det för tidigt att vågat hoppas på resultat kanske ska de byta strategi. Läkaren höll det öppet för kunna ta en fördjupad diskussion med kollegor inför nästa behandlingsomgång som börjar torsdag nästa vecka. Men troligen blir det att fortsätta som förut i tre behandlingscykler till och sen ny utvärdering i februari.
Smärtan och de enorma svetsningarna nattetid? Inte mycket att göra utan försöka kämpa igenom. Laborera med olika smärtlindring och/eller kortison. Bad själv att få göra ett uppehåll i förhatlig kortison. Åtminstone få prova utan i några veckor. Det verkar göra så lite nytta och jag avskyr verkligen kortisonbubblan jag hamnar i. Vill vara mig själv lite nu och kanske kunna få sova lite ordentligt någon natt.