Kroppen är så trött, trött. Men den fungerar ju inte i heller om den inte får komma ut och röra sig. Fastnade väldigt nära i blytung sömn i morse/förmiddags. Men crawlade mig upp och som tur var tittade svärfar in på förmiddagskaffe. Piggade upp!! Tillslut kom vi oss ut i skogen, jag och sötaste fyrbenta, trogna följeslagarna. Det går inte fort när jag strosar fram men vi rör oss. Hundarna håller uppe sin fart fantastiskt väl själva :-) Det är sån glädje att få se dom rusa runt i eufori!
Kaffe och ryggsäcken var med så vi kunde sätta oss i en solig glänta. Telefonen är också en bra följeslagare, skönt att kunna ringa en riktigt god vän, även om man inte rent fysiskt är nära varandra. Åh vad man önskar att alla människor man tyckte om bodde närmre, även om man har många underbara vänner alldeles tätt inpå så är det så många som saknas som man vill kunna träffa oftare och enklare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar