Kom tillbaka från en ljuvlig 4-dagars semester i Sardinien sent i onsdags (blogginlägg och bilder kommer snart).
Torsdagen inleddes med ett besök hos sjukgymnasten/massören i Mjölby, sen var det Polkas tur att bli genomsökt. Hon hade nämligen fått ont i svansen medan jag var borta. Efter veterinären blev det lunch i stan' innan det var dags för mig att få behandling på Onkologen. Ingen nämnvärd aptit och petade bara i maten. Upp till sjukan och dropp med Herceptin, frös som en hund och hade sprängande huvudvärk. Men somnade en stund. När droppet var färdigt och jag satte mig upp mådde jag riktigt illa och syster Maggan fick springa och hämta en påse. Usch, mådde riktigt ruggigt.
Maggan blev orolig och ville hämta jourdoktorn. Jag tyckte inte att det var så farligt utan försökte få igenom att jag kunde höra av mig i morgon om jag fortfarande kände mig dålig. Men sej nej, så enkelt tänkte hon inte släppa hem mig.
Medan vi väntade på jourdoktorn fick jag mina Faslodexsprutor. Mådde illa några gånger till...
Doktorn kom och gillade inte huvudvärken och illamåendet. Jag sa att jag trodde det berodde på att jag antagligen hade en förkylning på gång och ändå gått till massören och att jag mådde så här berodde nog på det. Man har ju hört att det kan sätta igång saker om man får man massage med en infektion i kroppen. Men doktorn ville ändå försäkra sig om att det inte var något annat och ville skicka mig att göra en röntgen av huvudet. Ok, sa jag, lät ju inte så kul men, men... "Då ser jag till att hon får vänta någonstans uppe på vårdavdelningen" (klockan var fyra vid det här laget och behandlingsmottagningen stänger), sa syster Maggan till doktorn. Menar ni att jag ska göra röntgen nu!! sa jag. Och det menade dom... Jisses! Hunden i bilen, Alex på dagis, bara att ringa Johan och stressa upp han också för vid det här laget hade jag själv börjat bli ganska så nervös..
Upp en våning där jag tack och lov fick en säng medan jag väntade. Johan kom förbi en sväng för att hämta bilnycklar och hålla mig sällskap en stund. Men jag vågade inte hålla kvar honom så länge eftersom jag hade dåligt samvete över att Polka fått väntat så länge i bilen. Det dröjde dock inte så värst länge innan jag blev hämtad till röntgen. Mådde fortfarande illa så innan jag fick åka iväg gav en sköterska mig något mirakelmedel intravenöst så jag äntligen slutade kräkas med min tomma mage.
Tillbaka till rummet. Sov en timma. Sköterskan kom in och sa att jag måste in igen på röntgen, denna gången för att röntgas med kontrast. Varför gjorde dom inte det på en gång? Hade dom sett något de var bekymrade över? Nu blev jag faktiskt riktigt rädd. Ny väntan, ny transport till röntgen, ny väntan, transport tillbaka på rummet. Vid det här laget hade klockan hunnit bli runt kvart i åtta. Som tur var kom doktorn ganska så snabbt och gav beskedet att de inte sett något de var oroliga över på röntgen. Puh! Och jag var nu fri att åka hem. Härligt!
Ringde Johan, som fick ringa sin mamma (så hon fick komma och lägga Alex) och pappa (som fick följa med och ta hem min bil). Tråkigt att behöva skrämma upp alla, men nu var det ju tack och lov ingen fara. Ganska mör, urlakad och trött kom jag äntligen hem, sisådär sex timmar senare än beräknat. Fast tacksam över att de tar allting på allvar och tacksam över att de inte hittade något på röntgen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar