Just igår och idag laddas det istället för läkarbesök! Min doktor Nils är egentligen föräldraledig nu, men han kommer in och jobbar en del och har bl a kvällsmottagning där han träffar sina patienter. Det har nu gått nästan tre månader sedan vi träffade honom sist så det har ju som vanligt samlats på sig en hel del frågor. Som t ex det här med att det gör så mycket mer ont i magen efter varje behandling med Herceptin. Stämmer det att det är för att Herceptinet gör verkan. Hur gör det verkan? Kan man se hur mycket verkan det gör? Kan vi veta om tumörerna krymper? Sprider dom sig? Det verkar liksom så osannolikt att de bara skulle stanna på levern... Hittar en del på nätet om nya mediciner man ger tillsammans m Herceptin, kan det vara aktuellt?
Som sagt massor av frågor.
Tack alla för ert fina stöd i samband med förra blogginlägget. Det betyder så mycket. Det känns ledsamt att proverna för första gången på dryga fyra månader gick åt andra hållet. Har som jag skrev känt mig tröttare den sista tiden. Är tröttheten mental för att man blev så besviken eller är den faktisk och beror på att levern jobbar sämre? Kombinationen gissningsvis. Igår gick jag "som vanligt" ut med hundarna i skogen med en termos kaffe i ryggsäcken. Hittade en solig glänta med barmark. Där satt vi och tog en LÅÅÅNG och långsam fika. Hundarna raceade järnet runt, runt och jagade varandra :-) La mig en stund och vilade på en avklippt bit liggunderlag jag har i ryggsäcken. Så här vacker utsikt hade jag då:
Det är inte så konstigt att förstå att naturen har en läkande kraft!!
Polka (och även Chilli) fick göra en del apporteringar. Fokus på avlämningar... Dom går ju bra när vi kör själva men inte när vi tränar med andra, eller på lydnadsplan för den delen... Ja, förutom m tungapporten - det är väl jag som ställer krav som hon inte förstår och då blir det fel. Men vi tränar på, tillslut blir det väl resultat?! Det ser åtminstone bra ut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar