fredag 21 augusti 2009

Om friidrotts-VM i allmänhet och 10-kamp i synnerhet

Spendarar av förklarliga skäl en hel del tid i soffan... Då är man väldigt tacksam över att det är så högklassig underhållning som friidrotts-VM på TV och radio! Man kan ju säga att jag haft lite tur, först var det sim-VM när jag låg på sjukhuset och nu detta. Framförallt de senaste två dagarnas 10-kamp för herrar har varit så imponerande att föjla. Fatta att de här grabbarna har gått ut på tävlingsbanan för start vid niotiden på morgonen och sen hållt på hela dagarna fram till efter kl 22 på kvällen innan sista grenen är klar. Trots detta fixar dom att sätta en rad personliga rekord. Jag är stum av beundran! Minns hur jag och min mamma brukade sitta och hejja på Henrik Dagård för typ 15 år sedan när han var i farten... I går slog den ena av svenskarna Niklas Wiberg hans gamla svenska rekord - go Niklas go!! Den andra svensken som tävlade i 10-kamp, Daniel Almgren har en spännande blogg att följa: Sveriges hårdaste man

Inte så mkt 10-kamp här hemma direkt. Men stolt orkar jag ta längre och längre promenader för varje dag, i går gick jag för första gången runt "Slaka-backen", 3,5 km. Visserligen inkluderade promenaden en lunchpaus hemma hos min svägerska men endå. Ska ge mig på samma runda igen idag, nu utan paus... Det går frammåt!

1 kommentar:

Anonym sa...

Du ska vara stolt, det är ingen liten imponerande drivkraft som du innehar. Promenaden igår var mysig samtidigt som du fick "låna" din hund ett tag och det var mycket trevligt att få lunchsällskap. Nicke, Bella o jag kommer precis från skogen där vi plockat ganska mycket av det gula guldet. Konstigt att jag distraheras så lätt av alla trevliga aktiviteter istället för att fördjupa mig i fördjupning av att förstå socialt arbete boken, men nu är det dags....Kram Nillan