Mår bättre och bättre nu. Behövde en stark värktablett mitt i natten till i natt någongång för de konstiga smärtorna i benen, men har inte tagit mer sen dess. Ingen feber och inget annat konstigt. Fortfarande lite halvdåliga värden, men de tickar långsamt på rätt håll.
I gårkväll och i kväll fick jag smyga ut från rummet en stund när det inte fanns något annat folk i korridorerna för att lufta mig lite. Kunde ta mig ut till verandan. I går med rullator och vidrigt ont (fast det släppte lite) men idag utan rullator. Mötte en stackars liten flicka som kanske var 6-7 år i korridoren. Säkert här för att hälsa på någon annhörig. Jag drar mig lite åtsidan eftersom jag inte var menad att möta någon. Märker i ögonvrån hur tjejen stannar och tittar på mig - sen blir hon livrädd och lägger till ett illtjut. Slänger sig upp i sin pappas famn som lyckligtvis kommer... Obehagligt, det var inte min mening att skrämmas.
Hoppas inte Alex blir lika rädd när jag väl får komma hem till honom. Längtar hela tiden härifrån så mycket att det är nästan svårt att känna glädje över framstegen man gör.
3 kommentarer:
Hej Anna!
Vad skönt att det går åt rätt håll! Innan du vet ordet av är du hemma igen och dessa veckor bleknar bort. Nu är Nisse i Sydafrika på konferens och Ikka är på semester i Östergötland. Ebba och jag ska på en liten turné så att vi inte saknar den övriga familjen för mycket.
Hoppas att allt fortsätter som det ska!
JÄTTEKRAM som de säger i Teletubbies
Hej Anna, har haft strul att kommentera på dagens inlägg. Vänligen läs kommentarer från gårdagen.Kalle
Hoppas det går att ta emot kramar via internet, för här kommer en gigantisk jättemegakram. Du är så modig Anna!
Skicka en kommentar