Detta blir sista inlägget i den här bloggen.

Anna fortsatte sin resa den 18 september 2013, minnesannons i Östgöta Correspondenten 21/9

Men det var inte det som den här bloggen handlade om, den handlade om att få kraft till livet, Anna sa ofta hur mycket energi hon fick av att skriva och kommentarerna hon fick.
 
Hon har varit mycket sjuk under våra år tillsammans men aldrig tappat modet, det hon visade utåt var så hon var hemma också, inga fasader utan bara en enorm vilja och livsglädje. Våra år tillsammans har varit fantastiska.

Ni som har träffat henne vet hur underbar hon var så det behöver inte skrivas här

Jag är inte särskilt bra på att formulera mig i skrift så jag avslutar nu med ett minne som dykt hos mig flera gånger dom senaste dagarna och som jag tror kommer hjälpa mig framöver

Det var några dagar efter första beskedet om bröstcansern, vi var ledsna och nere (Anna var också ledsen ibland hon var ingen supermänniska bara helt fantastisk), men när jag kom in en kväll såg jag att något hade hänt, hon var inte strålande glad utan bara sådär mysigt nöjd för hon kände att hon hade hittat nyckeln att komma igen, Hon hade köpt en svart långärmad tröja med texten

Det är bara att bryta ihop och komma igen

Efter det vände det långsamt uppåt igen, inga stora steg men lite i taget.
Jag vet att även jag kommer att klara att komma igen, jag har lärt mig av den bästa, nu återstår att se vilket tidsperspektiv det handlar om.

Johan









       

Uppflyttade i söndags

Bästa Polka kan numera titulera sig som högre hund i både spår och sök! Häftigt!!
Tävlade lägre sök i söndags i Nässjö. Fina tävlingar på fin klubb, ganska nya Höglandets BK. Länk till vårt resultatkort:
http://sbktavling.se/starts/482215.pdf 

Länk till lite bilder:
Foton, söktävling 1 sept

Hemgång?

Meningen var ju att jag skulle fått åka hem igår, men det fortsatte att rinna ganska så friskt med vätska från dränaget så det blev att stanna en natt till här. Kollade nyss i min i lilla påse och bara under natten verkar det ha kommit närmare en halv liter vätska till. Produceras det ny vätska i sådan hög takt? Man börjar ju nästan undra - det verkade så säkert att jag ska få åka hem idag och det tror jag nog, men frågan är är då hur snabbt är man tillbaka igen?? Har fått en vätskedrivande tablett att ta på morgnarna samt gått igång med en hög dos kortison för att få allt att lugna sig, hoppas det kan hjälpa.

Det är väldigt mysig och bra personal har på avdelningen och Onkolgen är ju i en av US mest nybyggda huskroppar. Tysta, fräscha rum (har fått vara ensam på min sal). Jag har varit pigg nog att kunna gå ut och äta mina måltider i den gemensamma matsalen, det är värdefullt.

I går kom min supersyrra Maggan upp och hälsade på en sväng, det gjorde även kuratorn Karin (som jag träffad några gånger förut). Behöver nog få träffa Karin på lite mer regelbunden basis och lätta på trycket hos någon som inte har samma känslomässiga band till mig som ni som står mig nära.  Verkar som om det står och väger inför lite tuffare tider nu. Maggan kom med en läkartid, så på tisdag ska vi få sitta ner med en av överläkarna från Bröstsektionen så då får vi höra vad/om de har får plan framöver. Cancercellerna verkar ju ha överlistat Herceptinet och bryr sig inte så mkt om det längre...

Jag har i alla fall inte så ont längre, det som är mest obekvämt just nu är själva nålen med dränaget, den sitter som jag nog skrev redan igår lite obehagligt till, precis i en magmuskel och begränsar en lite. Hoppas det känns bättre snart efter de tagit nålen. Nu är jag grymt sugen på att komma hem idag och se hur hallonplocket går. Vi har liksom försökt "sparat" så mycket bär som möjligt på buskarna under veckan och bara plockat det som verkligen varit riktigt moget och man inte vågat lämna. Idag är tanken att det ska plockas så mycket som möjligt inför Bondens egen Marknad i morgon. Plockare är engagerade för dagen och både Tilda och Alicia är engagerade inför marknaden i morgon. Jag ska bara titta och njuta har jag tänkt :-)

Hoppas och tror även att jag ska kunna vara pigg nog att starta tävling på söndag som planerat. Supercoachen Kurt har lovat följa med och hjälpa mig. Igår torsdag var han också gullig nog och åkte hem till oss och hämtade Polka i några timmar. Tror de tränat lite spår i skogen och varit på lydnadsplan, har inte pratat med honom efter han hämtade P. Johan sa bara att Polka börjat yla av glädje när hon såg att det var Kurt som kom för att hämta henne :-)  Hur värdefullt är inte det?

Den här peppbilden kom i gårkväll från Nillan, de hade Alex hos sig hos galnaste delen av fam Hydén!!! Paj, som Alex kallar Niklas (Johans bror, som ligger i knäet på bilden). Paj, står för pajas som han inte riktigt vågar säga :-)
Det finns ingen tyngd på mina axlar över att Alex inte har det bra när jag inte är hemma. Det är en sjuk saknad över att inte få vara hemma hos honom och Johan men att Alex har ett sånt socialt nätverk runt sig, som han är så 100 % trygg i, är en enormt skön känsla. Släkt, vänner, ja alla.

Tummen upp för att jag snart ska få komma hem ville de förmedla!!! Framgår tydligt :-) 

Sängplats på vårdavdelningen

Bästa syster Maggan ringde vid elvatiden idag, hon hade löst det med att jourhavande läkaren på vårdavdelningen kunde ta emot mig och sätta ett dränge. Vi var på plats till klockan ett, jag blev inskriven, fick ett rum och allt det där. Läkaren kom lite senare. Spanade på buken med hjälp av ultraljud och kunde lätt se stora "fickor" fyllda med vätska och ritade ut en plats på magen där hon sen (efter lokalbedövning) kunde sticka in ett dränage. Det tog inte lång tid förrän flera liter vätska runnit ut, det gick förstås fortare i början, nu kommer det lite långsammare. Men runt 4,5 l vätska har dränerats hittills. Det såg nästan lite komiskt ut, magen blev markant plattare på bara en kvart. Verkligen pyspunka. Själva drängeslangen som sitter gör dock mer ont än jag hade väntat mig, känns som om den sitter lite illa till och hugger i någon magmuskel (trodde knappt att jag hade några sådana längre...). Men  förhoppningsvis behöver den bara sitta till i morgon någongång och jag kan få komma hem igen.

Det väldigt tråkiga i kråksången var beskedet om att vätskan kommer ifrån aktiva cancerceller som producerar vatten. Mer vad det kan betyda kunde inte hon säga idag, men leverervärdena har ju också stigit de senaste veckorna så att allt inte var helt ok kunde man ju ha gissat. I min värld höll sig dessa små elakingar sig i skinnet nu för tiden...

Packade med mig lite kvällstreat och tog med in... Älskar verkligen vår nya satsning på hösthallon!

Snuvad

Det fanns ingen doktor som hade tid för mig idag. Snopet. Har ej heller fått veta när det blir.
Synd att jag inte greppade chansen att bli inlagd och omhändertagen akut i fredags. Trött i kropp och själ nu.

Röntgad och provtagen

I går eftermiddag fick jag så komma in på en akutröntgen. Återigen eloge till suverän personal, effektiva, duktiga och trevliga röntgensköterskor. Det gjordes en datormografi av buk med kontrast. Två timmar senare kom svaret att det var vätska som samlats och spänner upp magen så sjukt mycket. Idag, tisdag, ska jag få komma in igen och de sätter väl någon typ av dränage för att bli av med det. Thank good, säger jag. Det är löjligt obekvämt att få en motsvarande, "gravid i sjättemånaden" mage, på bara tio dagar. Det finns inga andra organ där inne som fått tid på sig att förbereda sig på att dela platsen, så det gör väldigt ont.

Man undrar varför det blivit så här, ska bli intressant att få höra. Är det för att levern plötsligt fungerar dåligt är det ju förstås bad news, men är det så att levervärdena och leverfunktionen försämrats pga det här och att vätskeansamlingen kommer av annat, ja då är det kanske inte så farligt.

Nog sjuksnack - står en lätt upp i halsen!

I helgen gick Bruks-SM av stapeln. Anordnat här av Östgötadistriktet. Den avslutande lydnaden gick i söndags på Mantorpstravet och jag åkte dit och kollade. Det var en härlig dag i underbart väder, spännande upplösningar och många fina, duktiga hundar!! Att spårhundsgruppen sedan vanns av en av mina klubbkompisar, Annika Wiberg och Lennox, gjorde inte saken sämre!! 1,5 poäng skilde de tre ekipagen i toppen inför avslutningen så det var verkligen spännande! Stort grattis Annika!!! Kul att bara bara där, träffa folk och låta sig inspireras!

Vår egen träning fortsätter framåt efter bästa förmåga. Hoppas kunna ställa upp på tävling på söndag (lägre sök), beroende på hur allt går här i veckan. Vi är liksom redo att lämna lägre klassen bakom oss. Vi blev ju uppflyttade till högre spår i våras, men lyckades inte med det i söket. Håller tummarna för på söndag.

Igår fyllde faktiskt Polka två år!!!
Älskade, älskade vän. Så imponerad av hennes klokhet, glädje och så kunnig och balanserad hon redan är! Hon, ihop med några andra viktiga pusselbitar, har jag att tacka allt för när det gäller att ha kommit igenom det här senaste året!

- Posted using BlogPress from my iPad

Senaste nytt från Dr Thomas

Ringde min bröstsköterska Maggan idag. Veckan har varit jobbig som sagt med en mage som bara fortsätter svullna och göra ont. Utlovat samtal från en ny läkare jag blivit tilldelad kom aldrig eftersom läkaren själv varit tvungen att sjukskriva sig... Natten till idag var extra smärtsam, jobbig och ångestladdad. Ringde in till Maggan på tfntiden och förklarade att jag var orolig och stressad och hade ont OCH att magen bara fortsätter växa i omfång... Hon tog mig på allvar, som alltid och tog ett samtal med jourläkaren  på avdelningen. Jag fick komma in där kl 14:30 i eftermiddags. Johan, klippan, löste tröskningen och vagnkörandet m.m. och kom med in.

Efter lite fördröjning (och efter att ha varit via provcentralen och lämnat nya akuta blodprover hos en riktigt olycklig häxan surtant) fick vi då äntligen komma in till Dr Thomas. En ny, men väldigt trevlig bekantskap. Norskättad specialistläkare som verkligen tog våran oro på allvar och pratade, frågade, undersökte och var seriös men avslappnad. Syster Maggan, klippan, satt också med hela mötet. Läkaren trodde på två scenarior i nuläget som uppsvullnaden och smärtan berodde på, antingen vätskeansamlingar i runt i buken eller förstoppningar. Röntgen ska göras för att utreda närmre. Jag fick om jag ville bli inlagt på en gång och avvakta en aktutid på röntgen för vidare behandling, eller åka hem med förmaning om att höra av mig om det blev värre och komma tillbaka till på måndag för röntgen. I vilket fall skulle han informera ronden och diktera ner vårt möte så om jag ringer i helgen, när som helst, så ska det vara enkelt för personalen att veta varför jag ringer. Kändes superbra! Hellre sova hemma i lugn och ro och hålla mig sysselsatt, än att lägga mig där inne när det inte riktigt helt är nödvändigt. Han tog en massa andra prover och hade mycket information och kunskap att delge. Kändes verkligen bra att vi fick komma in och träffa honom! Bara att andas ut och avvakta nästa vecka.  Med ett avskedsord från både Thomas och Maggan att inte vara så orolig över att ta mina värktabletter...firar nog med en dubbeldos morfin i kväll och lägger mig tidigt! Älskar svensk sjukvård när den är så här kompetent och ärlig och vårdande!!!

Skulle kanske hellre fira med ett glas rött ihop med min älskling, dock sitter han på tröskan och inget vin har vi hemma så kan inte ens ta mig ett glas i min ensamhet.... Lyxproblem!

Smärtan

Levern ger sig inte riktigt. Stor och svullen. Det får inte plats och det gör ont. Har haft telefonkontakt med min sköterska och jag vet att det är ju inte mycket hon kan göra. Telefontid med en överläkare igår var det tänkt, men då läkaren själv var sjuk blev det inget med det... Får se när de ringer. Det här är väl "en storm" som ska ridas ut, som det var i vintras, sen lugnar väl sig levern igen, eller?
Jag tar en morfintablett på kvällen för att slappna av och kunna sova lite, i övrigt gör inte tabletterna någon jätteskillnad. Tar en Pronaxen på morgonen. Försöker i stället att hålla sinnet ockuperat och slippa tänka på det onda. Lunchyoga i går på vackra Yogahuset i Linköping var ett bra sätt, dessutom blev det som vanligt en kanon powernap under avslappningen. Mat efteråt i goda vänners lag på Stadsmissionens café!

På kvällen träffade vi också vänner och fick god mat och skönt umgänge. Bra! Alex hänger med som i ett snöre och finner sig överallt - älskade unge att vara ett livselixir. Så glad, så positiv och så enkel. Innan middagsäventyret igår var det premiär för simskola. Nu inomhus i simklubbens LASS regi i stora simhallen. Spännande och kul verkade han tycka. Fick lova att jag också skulle byta om nästa vecka så vi kan hänga kvar och bada en stund.

I övrigt ler världen mot oss, vädret är ljuvligt, tröskan rullar, spannmål lagras, spannmål levereras och hallonodlingen är som en liten oas att gå i. Johan jobbar LÅÅÅNGA dagar, men tror han tycker det känns ok när det flyter på så fint :-)

Lova mig att ni försöker ta om så bara en kvart i naturen idag!

Survivor isn't just a term - it's an attitude

Ringde min trogna bröstsköterska Maggan i onsdags. Berättade som det var, att jag hade väldigt ont och att jag hade feber. Hon tog ett snack med jourhavande läkare och ringde tillbaka med en väntat råd om en omgång kortison. Inget jag gillar, men föredrar framför feber och ont.

Redan i går var febern borta, bra! Men åkte in till onkologen för att få mitt dropp med Herceptin och mina sprutor m Faslodex. Levervärdena hade stigit rejält. 👎👎👎👎 Maggan hade förvarnat om det på telefon, men att de stigit så högt trodde jag inte. Upp två till tre ggr värdet sen sist. Förhoppningsvis är det ngn slags infektion i/runt levern som gör det och att den per omgående ger med sig. Det kör vi på tycker jag!

Blir så rörd och stärkt av allt stöd jag får från omgivningen när det "kör ihop sig" så här. Johan släpper allt och vi gör sällskap in till stan' för en fm fika och lite ärende, han följde m till sjukhuset igår (visst, det regnar och tröskan står stilla, men det är ju inte som om det råder brist på arbete på gården i brinnande augusti!!) Han är en sån klippa!!!
Telefonsamtal och SMS och fb-kommentarer, ja ni vet själva allt ni gör för att hålla den här skutan flytande ❤
Hundarna, dessa optimala - "måste-tänka-på-annat-varelser" - snacka om att ge styrka!!
Har börjat läsa en suverän pepp-bok, Crazy Sexy Cancer tips av Kris Carro (tack Nina för tipset). Just nu är jag inne i kapitlet, When do I become a survivor (survivor isn't just a term - it's an attitude) Faktiskt inte en bok bara för cancerdrabbade att läsa utan för ALLA.

Veckans STORA händelse är ju att cooling Alex nu börjat skolan!! Vi smygstartade m fritids i måndags och igår var det dags för upprop i sex-års. Hur häftigt som helst. Idag ska han för första dan själv ta skolbussen bort till Slaka skola :-) vars skolgård igår var full av Förväntansfulla, uppspelta och lyckliga barn!







Efter skoldan' var slut bjöd kom farmor och farfar och kusin Emma över på lite kalas på verandan - en milstolpe måste ju firas!!

Fan...

...det gör så himla ont kring levern igen. Mycket må ha strulat den senaste tiden men levern har hållit sig i schack.
Lämnade blodprov igår och ska in och ha ordinarie behandling i morgon så jag får se vad de säger inne på sjukan då.

Blog comeback med hundinlägg

Två månader sedan senaste inlägget. Efter pärsen med rosfebern och de nio dygnen på sjukan gick luften ur mig ganska ordentligt och jag tappade lusten att skriva. Ibland står sjukdom och känslor en upp i halsen. Bra då att skita i det för ett tag. Som vanligt blir familj, vänner och hundarna räddningen :-)

I dag har jag och Polka gjort debut på retriverjaktprov. Ett inofficiellt sådant iform av lilla Retrivermästerskapet här i Östergötland. Ett prov i en förenklad form av nybörjarklass, där man kunde välja att köra med dummies, passade oss fint. Vi gjorde väl ingen succéartad debut, men ok. Bedömdes till ett tredjepris, av 11 starter i vår klass gick endast tre till ett andrapris och inga förstapris delades ut. Men ett antal 0-pris...

Provet var placerat på en smal remsa längs med vattnet. Började m en vattenmarkering, en dummie som kastades från en båt. Gick bra, inte alltför mkt skak och sånt. Sen fortsatte det med ett fritt sök framåt och då var det väldigt svårt för Polka att inte bara dra i vattnet hela tiden...suck. Jag startade som första ekipage och så här i efterhand inser jag att jag kunde försökt varit på henne lite mer och styrt henne...vet inte om det hjälpt, men kanske? Till slut var alla sex dummies funna och vi fick gå vidare och visa att vi klarade av två enkelmarkeringar - gick lysande. Avslutade med att gå tillbaka och göra en enkelmarkering igen på vatten från samma ställe som den första.
Kanske inte världens mest spännande provupplägg och det blev ett svårt sök, sådär smalt alldeles invid vatten - men kul att fått prova på. Många hundar efter Polka gick mycket ner i vattnet på söktet. Vi fick trots allt positiv muntlig kritik där hon sa att Polka verkligen ville göra som jag bad henne men lusten ut till vattnet var så stor och det blev svårt att hålla koncentrationen på det man skulle göra med en så kraftig retning. Att hon var en härlig hund med mkt arbetsvilja. Jag fick oxå beröm för ett lugnt agerande :-)

Har försökt rita en skiss nedan över provupplägget:




Kritiken löd:
Samarbetsvilja:
Vill egentligen samarbeta m sin förare men är idag störd av vattnet och blir därför svårpåverkad.
Sökarbete:
Ngt okoncentrerat, men tar in alla dummies, tar all mark och störs ej av buskar och ris.
Fart:
Anpassad
Uthållighet:
God
Näsa:
Används
Dirigerbarhet:
Lyssnar på sin förare men fullföljer inte direktiven till 100%
Markeringsförmåga:
Mkt god på både land och vatten
Skottreaktion:
Uppmärksam
Stadga:
Stadig vid transporter och kast. Ngt pip vid sista vattenmarkeringen och vid passivitet.
Apporteringslust:
Stor m snabba upptag och inleveranser.
Apporteringsgrepp:
Slarvigt vid några apporter
Simteknik:
Aningens ivrigt
Vattenarbete:
Gillar vatten väldigt mkt, idag lite för mkt.
Sammanfattande kritik:
En apporteringsglad tik som gör bra markeringsarbete. Är idag lite för fixerad vid vattnet för att kunna komma till sin fulla rätt.

Home sweet home...

Fyra dagar på hemmaplan nu, blev utskriven i måndags. Orken har sakta men säkert kommit tillbaka. I måndags fick jag kramp i vaderna av att gå upp i trappen här hemma, idag 20 min promenad m hundarna :-)

Lite tufft att klara sig här hemma med bara en vänsterhand... Än Värre blev det dock i onsdagskväll när jag lyckades lämna kvar vänster tumme i bildörren när jag stängde igen dörren bakom mig. Svordomar och tårar följde... Otroligt ont, tvärblå nagel och nu två dar senare bultar det fortfarande ordentligt. Det var svårt innan m bara vänster hand att tillgå men nu känns det väldigt mkt jobbigare... Tur då att min moster samma kväll anlände med tåget från Skåne. Så nu har jag kock, privatchafför, trädgårdsmästare, tvätterska och "mormor" i en och samma person. Så välbehövligt och underbart! Är sååå tacksam. Johan jobbar av förklarliga skäl massor just nu!

Efterlängtad jordgubbssäsong drog i gång igår. Goda, goda jordgubbar men också förstås mkt jobb :-). Dumt att inte vara fit för fight när det drar igång.... Men det ordnar sig säkert.

Fredagskväll hemma bjöd på älgentrecote och färsk sparris, soffhäng m Alex framför Amigo och sedan lite fotbollslandskamp. Det var en förtvivlad Alex som gick och la sig efter första halvlek. Stora tårar och snörvlande och snorande -tufft att se på när motståndarna gör mål efter mål....

Kan själv (nästan...)!

Idog träning de senaste dagarna har verkligen gjort nytta. Jag är bra nära att kunna hålla tummarna alldeles själv nu:

I tisdags gick det bara att böja fingrarna ytterst lite...

Det här inre bandaget som syns på bild lägger dom om varannan dag. Igår när bandaget var av förklarade läkaren att såsom fingrarna blivit nu, sedan infektionen gjort att skinnet stötts bort, är att likställa med en andra gradens brännskada och där är ett område på pekfingret som är tredje gradens brännskada (bilder finns men vill inte avskräcka er med dom...).
Idag har jag haft uppskattade besök av både hundvännen Cia och av Johan & Alex, typiskt nog kom de alla samtidigt!! Igår var Charlotte här, med sig hade hon rejält med färsk sparris och ett gäng Italienska delikatesser, kommer jag hem i morgon så vet jag vad det blir till kvällsmat :-) Annars får nog Johan komma in med kvällsmaten här...

a-amigo-a-a-amigo

...trodde väl aldrig att jag skulle sakna detta hysteriska barnprogram, men om några minuter börjar det och frågan är om jag inte t.o.m. snart sätter på barnkanalen på tv'n här på mitt rum på sjukhuset, bara för att få det att kännas lite mer likt hemma...

Svårt att få till den riktiga fredagsmyskänslan med torr (!!) pocherad torsk och Loka
Saknar en perfekt stekt hjortfilé, såsom bara Johan kan göra, och ett glas rött.

Alex farmor, farfar, faster och farbror ställer som vanligt upp, hjälper Johan m hämtning på dagis, han får hänga med på fotbollsmatch mm mm. Ovärderlig hjälp!
Ovärderligt är också de besök jag får (nu har jag flera bra tidningar att läsa, tack Karin och Sandra), telefonsamtal, mail, SMS och hejjarop på fb. Snälla Johanna som fixade fika åt Johan och Alex på dagisets sommarfest igår m.m m.m Ni är alla underbara!!
Johan kommer in en sväng varje dag, igår var Alex med :-)

Alex i hejjarklacken när kusin Adams Östria vann med 10-0

Familjemys à la Hydéns, som Johan kallade bilden...

Hundarna har det också bra. Chilli hänger med husse och har blivit en riktig traktorhund. Har fullt spanläge på hararna från hytten. Polka blev upplockad av coach Cina i onsdagskväll, understimulerad som hon var lät det som om hon fått till ett väldigt bra träningspass (trodde hon var redo att krypa ur skinnet vid det laget, men coach Cina kan man lita på)! I går och idag har coach Kurt hämtat henne och bl a spårat och tränat med henne.

Egen filt under fikapausen, jodå, fint ska det vara

I morgonbitti blir Polka upphämtad för helgkollo hos coach Malle och hans schäfer Tarras. Det kommer att bli toppen det tror jag!!! Kommer att komma hem till en hund som verkligen fått hålla igång. Såå skönt med snälla, engagerade träningskompisar!! Är tacksam.

Min egen träning består av att fyra ggr per dag plocka av gipsskenan och träna "böj och sträck så mycket du kan på fingrarna". kommer lite längre varje gång :-)
Hoppas jag ska kunna få åka hem efter helgen, håll tummarna för det, ni som kan!

Rapport från insidan

Kvar på sjukhuset sedan i lördagskväll. Prel. provsvar och andra tecken leder läkarna fram till att jag fått en infektion orsakad av streptokocker (en av två bakterier som orsakar rosfeber) i min hand/arm. Natten mellan söndag-måndag opererade dom. De satte en så kallad blockerare uppe i nerverna i axeln. Hela armen domnade bort och all känsel försvann - gudomligt skönt att slippa smärtan! Några timmar senare opererade dom, man la ett snitt i varje finger, ett uppe på handen och ett på underarmen, detta för att "lätta" på trycket samt att få en chans att se om inflammationen gått ner i ligamenten.
Operationen gick bra och vid tre tiden var jag tillbaka på avdelningen. Bedövningen släppte inte förrän vid lunch på måndan' vilket var skönt...

svullen, öm hand innan operation

Välbandagerad med gipsskena efter operation

Igår, tisdag, flyttades jag från Onkologen till Hand- och plastikkirurgen. Här kommer dom att vara bättre på att lägga om bandaget och påbörja träning av den opererade handen.
Hittills har jag mått lite väl dåligt för att ha fått någon riktig hemlängtan. Sover väldigt mycket, har haft feber till och från mest hela tiden. Men nu har har alla blod- och infektionsvärden långsamt vänt uppåt så då blir jag nog piggare snart!

Alex provsmakade och gav dubbelt tummen upp

Johan har kommit och hälsat på varje dag och i måndags hade han Alex med sig och färska jordgubbar från växthusen i Ringstad, Norrköping. Härligt att få pussa lite på Alex, lika cool och avslappnad som vanligt :-) Väldigt smarrigt med jordgubbar!!

GOTT!!

Lektyr jag hade med mig in! Fick även ett gäng tidningar när Karin och lilla Embla kom på besök igår, Utemagasinet&Sköna Hem!

Frukost på sängen får man här, blev på nåt' sätt en tröst när man inte fick vakna hemma på morsdag.